Jord till bord-strategin : kulturella aspekter på EU:s CAP- och Jord till bordstrategier samt den svenska livsmedelsstrategin

Abstract

Människor är kulturvarelser som äter den mat som skapar bäst gemenskap, men varken EU:s eller Sveriges livsmedelspolitiska strategier tar hänsyn till matkulturen. Strategierna fokuserar på “jordbruk” och “livsmedel” och det här synsättet lägger hinder i vägen för att nå fram till målen. Ta istället hjälp av matkulturen för att nå ett hållbart livsmedelssystem. Förståelsen om att människor är kulturvarelser som äter de livsmedel som skapar bäst kulturella gemenskaper för henne, har en undanskymd plats i de politiska resonemangen, både från EU och svensk sida. Det för med sig att när kulturella uppfattningar och ideal sätter hinder i vägen för att nå de eftersträvade hållbarhetsmålen, så förstår inte politiken vad det är som hänt. Man har heller ingen kulturell strategi och taktik för att uppnå de tekniska mål som man anvisar. De olika politiska dokumentens understrykande att hållbar konsumtion kan medverka till hälsosamma kostvanor, uppmärksammar inte det faktum att hälsa är en kulturell uppfattning. Alltså, hälsa är ett vidare begrepp än den avsaknad av sjukdom som Världshälsoorganisationen definierar som hälsa. Hälsa kan innefatta olika individuella tolkningar som att få äta det man vill, att ha råd att servera sin familj de maträtter man vill och kunna göra matinköp som frigör pengar till andra inköp för sig själv och familjen. Matkulturell hälsa är större än bara hälsa. Ett problem i de politiska dokumenten är att de beskriver människors kulturella värderingar, ideal och attityder i matsamhanget i termer av ”jordbruk” och ”livsmedel”. Alltså som en slags naturvetenskapliga verksamheter, inte som humaniora eller samhällsvetenskap. Men det gör däremot inte människor när de handlar och lagar mat till sin familj. Ingen äter jordbruk. Ingen äter livsmedel. Istället äter man måltider av tillredda maträtter där familjegemenskapen är i fokus och som skapar positiva känslor inför den egna livssituationen. Ett sätt att pröva vad ett förändrat analytiskt perspektiv från jordbruk till familjemat skulle få för effekt för de insatser som behövs för att uppnå klimatmässig hållbarhet, är att politiskt utse matkulturen som ett medel för att nå hållbarhetsmålen. För i någon mening är klimat- och hållbarhetsproblemen orsakade av människans kulturella värderingar. Utsläppen är en konsekvens av kulturen. Kanske skulle framgången för EU:s klimatarbete bli större om man byter ut namnet och det analytiska perspektivet på sin Common Agricultural Policy, CAP, till att istället benämna den och perspektivet till ”Common Family Meal Policy”. Detsamma om den svenska regeringen byter namn och perspektiv för sin livsmedelsstrategi till ”Strategi för den framtida och hållbara måltidsgemenskapen”. För det är en förändrad konsumentefterfrågan som måste komma till för att uppnå FN:s 17 globala mål och en sådan förändring utgår alltid från människans kulturella värderingar – inte ur jordbruket eller livsmedlen.

Published in

SLU Future Food Reports
2021, number: 16:8
Publisher: SLU Future Food, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Tellström, Richard

  • Department of Urban and Rural Development, Swedish University of Agricultural Sciences
    

Associated SLU-program

SLU Future Food

UKÄ Subject classification

Ethnology

Publication identifier

• ISBN: 978-91-576-9890-2
• eISBN: 978-91-576-9889-6

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/132489