Förslag till gemensamma nordiska bedömningsgrunder för försurning i sjöar och vattendrag

Abstract

Sjöar och vattendrag i nordiska länderna har utsatts för en omfattande försurningspåverkan det senaste århundrandet på grund av en kombination av surt nedfall och känsliga ekosystem. De senaste decennierna har dock depositionen minskat till förindustriell nivå. Trots detta kvarstår försurningspåverkan av vatten i stora områden, eftersom den kringliggande marken är försurad. De nordiska vattnen har i många fall även höga halter av naturligt sura humusämnen. Att skilja på naturlig och mänskligt orsakad försurning är därför en viktig uppgift inom vattenförvaltningen. Bedömningssystemen för försurning har utvecklats olika mellan de nordiska länderna vilket har lett till inkonsekvenser i de internationella rapporteringarna enligt FN:s luftvårdskonvention och EU:s ramdirektiv för vatten samt inom kalkningsverksamheten. Svenska Havs och vattenmyndigheten och norska Miljødirektoratet initierade därför ett gemensamt projekt för att ta fram ett underlag för mer harmoniserade bedömningsgrunder för försurning.

Eftersom depositionen sprids någorlunda jämnt över landskapet går det inte att hitta opåverkade referenser inom samma region som försurade. Både Sverige och Norge har därför använt sig av MAGIC-modellen för att ta fram referensvärden för surhet. Det som skiljer sig åt mellan de olika bedömningssystemen är i stället val av vattenkemisk indikator och hur man satt gränserna för ekologisk status. I denna rapport redovisar vi ett förslag på gemensamt klassificeringssystem för försurningspåverkan som omfattar val av kemisk indikator, metod för att ta fram referensvärde och gränser för klassificering av försurningspåverkan. Underlaget baserar sig på en analys av ett dataset med vattenkemi och biologi från sjöar och vattendrag i Norge, Sverige och Finland.

Som kemisk indikator valdes ANCo som utgör skillnaden mellan baskatjoner (Ca+Mg+Na+K) och de starka syrornas anjoner där även en del av de naturligt sura humusämnena ingår (SO4 + NO3 + Cl + 3,4* TOC). Referensvärdet för ANCo beräknas för varje vattenförekomst med en regressionsmodell som uppskattar ANCo vid år 1860 enligt MAGIC-modellen. Klassgränserna baserar sig på sambandet mellan vattenkemi och bottenfauna. För ändamålet utvecklades ett nordiskt surhetsindex för bottenfauna i sjöar och vattendrag: NAMI. För naturligt neutrala vatten sattes klassgränserna som fasta värden för ANCo där gränsen mellan god och måttlig status motsvarade ett tröskelvärde för hela bottenfaunasamhället. För naturligt sura vatten sattes klassgränserna utifrån den relativa avvikelsen av ANCo från referensvärdet.

Utfallet av förslaget till gemensamma nordiska bedömningsgrunder tillämpades på det gemensamma nordiska datasetet och även på olika nationella dataset. Resultaten jämfördes med nuvarande svenska och norska bedömningsgrunder. Det nordiska Sammanfattning förslaget gav generellt något bättre klasser jämfört med det nuvarande svenska systemet och något sämre klasser jämfört med det nuvarande norska systemet. En granskning av enskilda vatten där skillnaden i försurningsklass var särskilt stor visade att det nordiska förslaget oftast gav rimligare resultat jämfört med både de svenska och norska bedömningsgrunderna.

Valet av ANCo som försurningsindikator i stället för pH gör klassificeringen mer robust eftersom pH större grad påverkas av organiska syror och även av kolsyratrycket. Beräkningen av referensvärdet för pH blir därmed mycket osäkrare än för ANCo. Med objektspecifika referensvärden och bedömningar i stället för den typspecifika klassificeringen i de norska bedömningsgrunderna, undviker man problemet med osäkra klassificeringar för vatten nära gränserna mellan olika typer. Kopplingen av klassgränserna för vattenkemi till klassificeringen av bottenfauna är mer i enlighet med rekommendationerna från ECOSTAT och därmed bättre motiverade än de nuvarande svenska bedömningsgrunderna där klassgränserna gjordes som en expertbedömning.

Bedömningsgrunder för försurningspåverkan utifrån vattenkemin är framtagna med syfte att kunna tillämpas på alla försurningskänsliga vatten och med ett begränsat dataunderlag. Det bygger på generella samband med huvudsyfte att avgöra om ett vatten är antropogent försurat eller inte. Det är därför nödvändigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till bedömningen av enskilda vatten och bedöma om resultaten är rimliga och relevanta genom att vid behov komplettera bedömningen med en expertbedömning. Det finns därför ett stort behov av att ta fram gemensamma vägledningar för hur sådana bedömningar ska göras.

Keywords

Försurning; Statusklassning; Vattenkemi

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö
2024, number: 2024:13
Publisher: Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Fölster, Jens

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Carlson, Peter

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Johnson, Richard

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Holmgren, Kerstin

  • Department of Aquatic Resources (SLU Aqua), Swedish University of Agricultural Sciences
    

Associated SLU-program

Acidification
Lakes and watercourses

UKÄ Subject classification

Environmental Sciences
Geochemistry

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/139223