Torneälvens bestånd av lax, havsöring och vandringssik – gemensamt svensk‐finskt biologiskt underlag för bedömning av lämpliga fiskeregler under 2025

Abstract

I fiskestadgan inom 2009 års gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland anges att en översyn av fiskereglerna i Torne älv ska ske årligen med hänsyn till ett av länderna gemensamt biologiskt underlag som beskriver beståndssituationen. I denna rapport, som uppdateras årligen i samarbete mellan svenska och finska experter, beskrivs utvecklingen och ges bedömningar av status för älvens havsvandrande bestånd av lax, öring och vandringssik. För laxen, som i hög grad påverkas av förvaltning på internationell nivå, ingår även en övergripande sammanfattning av Östersjölaxens generella beståndsutveckling, utvecklingen i havsfisket samt det Internationella Havsforskningsrådets (Ices) senaste rådgivning.

Den långsiktiga utvecklingen av Torneälvens laxbestånd påverkas av flera samverkande faktorer. Samtidigt som den totala fiskedödligheten i havet har minskat har andra omständigheter fått ökad betydelse, varav flera är svåra att påverka eller bristfälligt förstådda – framförallt den naturliga havsöverlevnaden, reproduktionsstörningen M74 och andra hälsoproblem. Efter 2021 har antalet lekvandrande laxar minskat kraftigt. Under 2023 uppmättes det lägsta antalet ekoräknade individer sedan början av 2010-talet, och även om siffran var något högre 2024, förblev den låg – knappt 25 000 individer. Den troligaste förklaringen till nedgången de senaste åren, som även observerats i andra älvar, är en försämrad naturlig överlevnad under havsfasen. Trots att Torneälvens produktion av utvandrande smolt fortfarande är hög och laxens hälsoläge har förbättrats, väntas den svaga återvandringen av vuxen lekfisk under 2023–2024 leda till att smoltproduktionen snart riskerar att hamna under beståndets målnivåer. Eftersom det finns skäl att tro att även 2025 kan bli ett svagt år bör striktare lokala förvaltningsåtgärder införas för att minska fiskedödlighetens inverkan på laxbeståndet under den kommande säsongen.

Trots fiskeförbudet för öring i Torneälven sedan 2013 och tecken på en gradvis positiv utveckling bedöms beståndets status fortfarande vara låg. Tätheterna av uppväxande öring i älvens biflöden, där arten främst reproducerar sig, är fortsatt relativt låga, även om vissa positiva trender har noterats. Enligt ekoräkningen vid Kattilakoski uppgick antalet lekvandrande havsöringar 2024 till omkring 1 600 individer – det högsta sedan tidsseriens start 2010. Även rapporter från älvens laxfiske tyder på att bifångsterna av öring 2023 och 2024 varit större än på länge. Det bedöms dock fortfarande vara för tidigt att åter tillåta riktat fiske efter havsöring. Utöver fortsatt fiskeförbud inom området som omfattas av gränsälvsöverenskommelsen rekommenderas åtgärder för att minska fisketrycket och risken för bifångst i havet, i älvens mynningsområde och nedersta delar, där öringen ofta övervintrar, samt på och nära lekområdena. Dessutom bör behovet av ytterligare skyddsåtgärder, habitatvård och datainsamling utvärderas för de svenska och finska biflöden som är bedömt viktigast för älvens produktion av havsöring.

Fångsterna av vandringssik i Torne älv har sjunkit markant sedan 1980-talet. Parallellt har sikens lekvandring senarelagts och individernas medelstorlek sjunkit. Sannolikt förklaras utvecklingen av flera samverkande faktorer, och hittills har ingen påtaglig återgång från dessa negativa trender observerats. Tidigare och nuvarande fiskeriförvaltning i älv och i kustområde har resulterat i ett fiske som i hög grad varit riktat mot större individer, vilket sannolikt lett till minskningen av sikens medelstorlek. De höga fångsterna i hav och älv i början av 1980-talet var dessutom förknippade med omfattande stödutsättningar av yngel eller ensomrig sik. Dessa utsättningar har praktiskt taget upphört, så liknande fångstnivåer kommer inte att kunna uppnås igen. Parallellt har det kommersiella fisket och kustområdets fritidsfiske minskat och nya förvaltningsåtgärder införts, vilket på sikt bör kunna ge gynnsamma effekter. Å andra sidan kan den kraftigt ökande sälpopulationen i kustområdet ha resulterat i ökad predation, även om betydelsen av denna dödlighetsfaktor inte kan bedömas utifrån tillgängliga data. För att vända den långsiktiga utvecklingen behövs sannolikt en kombination av förvaltningsåtgärder i både hav och älv för att gynna den tidigt vandrande siken, vilken är av särskild betydelse för Torneälvens traditionella fiske. Inom förvaltningen bör de långsiktiga målen främst vara att återfå en tidigare vandringstid samt en ökad genomsnittlig individstorlek hos lekbeståndet. Utöver detta bör uppmärksamhet även ägnas åt identifiering av lekhabitat och upprätthållande av goda förutsättningar för naturlig reproduktion av vandringssik i älven.

Published in

Publisher: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet; Luke

SLU Authors

• Palm, Stefan

  • Department of Aquatic Resources (SLU Aqua), Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Dannewitz, Johan

  • Department of Aquatic Resources (SLU Aqua), Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Fish and Aquacultural Science

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/141167