Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Abstract

Ålbeståndets minskning i Sverige började uppmärksammas i början av 1970-talet då fångsterna av adult ål i yrkesfisket minskade kraftigt. I övriga Europa märktes en nedgång i fångsterna av glasål i början av 1980-talet. Som en del av arbetet med att förbättra situationen för europeisk ål utfärdade EU en förordning år 2007, som bland annat innebär att alla medlemsstater ska ta fram förvaltningsplaner för ål. Dessa ska innehålla åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål, med beaktande av regionala och lokala förhållanden. Sveriges ålförvaltningsplan fokuserar främst på ökad kontroll, inskränkningar i fisket, förbättrade möjligheter för blankål att vandra ut i havet, och stödutsättningar av importerade ålyngel. För att följa beståndets utveckling, och övervaka om åtgärderna får önskad effekt, används bland annat ett internationellt rekryteringsindex. Arbetet med att ta fram ett rekryteringsindex för Sverige påbörjades år 2010. Som ett första steg behövdes en lämplig metod för att skatta mängd ålyngel i ett vattendrag eller på en plats tas fram. En annan viktig aspekt är att rekryteringsindex inte ska vara påverkade av ålutsättningar. I Sverige märks alla importerade ålyngel sedan 2009 kemiskt med strontium (Sr) innan de sätts ut, vilket skapar en permanent Sr-märkning i ålarnas hörselstenar (otoliter) vilket gör det möjligt att skilja på utsatta ålar och naturliga rekryter. Eftersom denna provtagning är dödande (ålen måste dissekeras för att otoliterna ska kunna användas) så kan även annan viktig biologisk data samlas in, så som längd, vikt, parasitförekomst, och ålder.Denna rapport sammanfattar resultaten från arbetet med att ta fram ett rekryteringsindex för ål i Sverige. Metodutvecklingsförsök för att skatta mängd ålyngel och för att samla in ål för vidare provtagning, gjordes med fallfälla, nättingfälla och elfisken. Fallfälla och nättingfälla användes på sammanlagt 19 platser (2010–2013). Elfiske utfördes i 5-16 vattendrag årligen mellan 2010-2020, . Två av vattendragen valdes ut som ”referensvattendrag”, vattendrag som ligger långt från platser där importerad ål satts ut, där de rekryterande ålynglen borde bestå av naturliga rekryter. Detta för att kunna jämföra storleks- och åldersfördelning hos rekryter mellan vattendrag där populationen endast består av naturliga rekryter, med vattendrag där ålynglen både kan härstamma från importerade utsatta (Sr-märkta) ålyngel och naturligt invandrade.Försöken att samla in yngel med fallfälla i grunda kustområden, respektive med nättingfälla i rinnande vatten, resulterade i ett fåtal fångster. De låga fångsterna kan dels förklaras av praktiska problem med fällorna och dels att den låga tätheten av ålyngel gjorde att fällorna inte fungerade effektivt. Elfiske är den metod som ansågs mest framgångsrik, Största problemet med denna metod var att den inte fungerade tillfredställande vid låga tätheter vilket leder till att skattningar, och därmed jämförelser mellan lokaler blir osäkra.På alla platser som undersöktes (oavsett metod) fann vi ålyngel av naturligt rekryterat ursprung. Importerade utsatta (Sr-märkta) ålyngel återfanns endast på totalt fyra av de undersökta platserna Dessa fyra ligger i närheten av områden där man årligen sätter ut importerade yngel, varför förekomst av utsatta ålyngel var förväntat. Många platser där importerad utsatt ål inte återfanns ligger dock också i närheten av områden där ål sätts ut. Resultatet kan förklaras med att de utsatta ålynglen direkt simmar långt upp i vattendragen (uppströms de lokaler som undersökts), hellre än att stanna kvar i kustnära områden, alternativt att de av någon anledning simmar ut till havs igen, eller att dödligheten är hög. Detta i sig kan tyda på att de rör sig på ett annat sätt än de naturliga rekryterna. Resultatet innebär också att man inte enbart kan använda data över utsättningar för att få ett säkert svar på om ett rekryteringsindex är påverkat av utsättningar eller inte.Sammantaget visar dessa undersökningar att elfiske är den metod (av de tre metoder som undersökts) som lämpar sig bäst för att skatta mängd ål och för att samla in ålrekryter. Undersökningen visar också att flera av de undersökta lokalerna lämpar sig väl för att skapa rekryteringsindex, eftersom många områden inte hade någon förekomst av importerade och utsatta ålyngel.

Keywords

Ål; rekryteringsindex; metodutveckling; utsättningar

Published in

Aqua reports
2025, number: 2025:8
Publisher: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

UKÄ Subject classification

Fish and Wildlife Management

Publication identifier

  • DOI: https://doi.org/10.54612/a.4c493aga8b
  • eISBN: 978-91-8124-002-3

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/142015