Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Abstract

Ett hållbart växtskydd inbegriper både ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter. Generellt sett är frågor rörande social hållbarhet det område som är minst utvecklat inom lantbruket, även om intresset ökat kraftigt under senare år. Detsamma gäller för socialt hållbart växtskydd. De växtskyddstrategier som lantbruket använder ska förstås vara bra ur arbetsmiljöperspektiv och lantbrukare ska ha uppskattning för de säkra livsmedel de producerar av hög kvalitet. Men hållbart växtskydd handlar om så mycket mer. Denna rapport är en kunskapssammanställning om vilka sociala aspekter av hållbart växtskydd som är relevanta att beakta. Eftersom forskningen om sociala aspekter av hållbart växtskydd fortfarande är starkt begränsad behandlar även kunskapssammanställningen närliggande aspekter av social hållbarhet inom lantbruket mer generellt. Rapporten fokuserar på svenska förhållanden och förutsättningar.

Kunskapssammanställningen lägger även en grund för förslag på indikatorer. Dessa sociala indikatorer syftar till att synliggöra vad ett socialt hållbart växtskydd är och hur vi på ett bättre sätt kan följa utvecklingen över tid. För att strukturera indikatorer på ett lämpligt sätt visar rapporten på betydelsen av att hålla isär social hållbarhet på individnivå, relationell/social nivå och samhällsnivå. Social hållbarhet på individnivå handlar om till exempel kunskaper, attityder och självförtroende. På en mer social nivå – eller relationell nivå – handlar social hållbarhet om föreskrivande normer, nätverk, socialt stöd och samarbeten. På samhällsnivå kompletteras detta med aspekter som till exempel tillgång till rådgivning, marknadskrav och kontrollmyndigheternas agerande, etcetera. Indikatorer bör utvecklas inom de tre nivåerna av social hållbarhet, för att skapa en helhetlig bild av verkligheten och utmaningarna i att nå ett hållbart växtskydd.

De indikatorer som rapporten föreslår försöker i möjligaste mån uppfylla ett antal kvalitetskriterier för indikatorer, till exempel enkelhet, betydelse, inkluderande, hanterbarhet, jämförbarhet, kontrollerbara, kontinuitet och (kostnads)effektivitet. Dessa kvalitetskrav är inte alltid möjliga att nå, eftersom det kan vara brist på data eller att det endast är möjligt att mäta indirekta aspekter av socialt hållbart växtskydd. Därför är det av stor vikt att se indikatorerna som varandra kompletterande, vilket resulterat i en indikatorstruktur. Den bygger på tre övergripande kategorier; 1) arbetsmiljöaspekter, 2) kunskapsaspekter, och 3) aspekter kopplade till ekonomiska och sociala relationer. Ambitionen är att strukturen ska spegla den individuella, relationella/sociala och samhälleliga systemnivån, samtidigt som den tydligt kopplar till det sätt på vilket vi idag utvecklat data och underlag för att beskriva social hållbarhet inom lantbruket.

De tre övergripande kategorierna i indikatorstrukturen är i sin tur uppdelade i underkategorier. Arbetsmiljöaspekter inbegriper till exempel den fysiska och psykiska arbetsmiljön, de hälso- och miljörisker som uppstår i växtskyddsmedelshanteringen, graden av arbetsglädje och de föreskrivande normer som avgör vad som bedöms som bra eller dåligt, rätt eller fel. I syfte att inte få alltför många indikatorer att arbeta med, men samtidigt landa i en helhetlig beskrivning föreslås följande indikatorer: 1. Arbetsmiljön för lantbrukare och medarbetare. 2. Hälsodata (fysisk, t ex skador, och psykisk, t ex ohälsotal). 3. Hanterings- och miljödata (indirekt hälso- och miljörisker). 4. Attityder till användning, hantering, specifika beteenden, etc. 5. Föreställningar om bra/dåligt växtskydd, inkl hållbarhet, dvs internaliserade normer. 6. Lantbrukarnas mående rent generellt (oberoende av växtskyddsaspekter).

Kunskapsaspekter inbegriper både den kunskap och attityder som lantbrukaren besitter, men också tillgången till relevant data, teknik, entreprenörer och möjligheter att testa nya, alternativa arbetssätt. Dessutom krävs en ökad anpassningsförmåga för ett hållbart växtskydd, vilket till exempel kan stödjas genom en löpade och mer riktad behovs- och flaskhalsanalys. Föreslagna indikatorer är: 7. Kunskaper och attityder om hållbart växtskydd hos olika aktörer, framför allt lantbrukare, entreprenörer och rådgivare. 8. Tillgång till rådgivning och rådgivare i alla relevanta delar av landet samt inom relevanta produktionsgrenar. 9. Upplevelse av informationstillgång, dess innehåll, relevans och tillgänglighet, till exempel om datan uppfattas som väl samlad, korrekt och eventuellt om det är ’en dörr in’. 10. Löpande behovs- och flaskhalsanalys av det som berör hållbart växtskydd. 11. Tillgång till entreprenörer och deras kompetens, samt bästa tillgängliga teknik. 12. Tillgång till och stöd i att lära sig mer om, testa och implementera alternativa växtskyddstrategier och arbetssätt.

Slutligen har vi de sociala och ekonomiska relationerna där till exempel samhällets attityder och värderingar till växtskydd är av betydelse. Utöver detta är det viktigt att förstå de krav som marknadens aktörer ställer och hur de förhåller sig till till exempel risk för resthalter på fel ställe, men även hur regelverket uppfattas och hur det tillämpas. Förslagna indikatorer är: 13. Allmänhetens uppfattningar om risk och nytta av växtskydd, vilket både handlar om kunskaper och attityder. 14. Marknadsaktörernas uppfattningar om risk och nytta av växtskydd, inklusive hur dessa omsätts i kravspecifikationer och hur dessa samspelar med lantbrukarnas praktik. 15. En bedömning av växtskyddets samhällsbidrag, dvs värdet av produktion av råvaror av hög kvalitet och utan risker. 16. Regelsystemets relevans och effekt, dvs dess ”fit for purpose”, där även frågor om lantbrukarnas förståelse och acceptans för regelverken kan fångas upp. 17. Lantbruksaktörernas tillit och förtroende för samhällets institutioner generellt, men även mer specifikt med avseende på hållbart växtskydd. 18. Mediabilden av växtskydd inom lantbruket.

De föreslagna 18 indikatorerna kan i sin tur delas upp i underkategorier med ännu högre upplösning, till exempel genom att man för temat hälsodata fångar upp olika typer av information, både om fysiska skador och psykisk ohälsa, etc. Detta handlar om vilken ambitionsnivå som önskas, men att ta fram åtminstone en specifik mätning för varje indikator är en god början.

Rapporten lägger en grund för det fortsatta arbetet, men är på intet sätt fullständig. För varje kategori eller förslag till indikator behöver ytterligare underlag tas fram, både med avseende på exakt hur indikatorn ska formuleras, men även hur datatillgång och mätning ska säkras över tid. Detta är även en fråga om ambitionsnivå och finansiering.

Keywords

Social hållbarhet; växtskydd; indikatorer; arbetsmiljö; kunskap; normer; sociala relationer; samhälle

Published in

Landskapsarkitektur, trädgård, växtproduktionsvetenskap: rapportserie
2025, number: 2025:5
Publisher: Fakulteten för landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

UKÄ Subject classification

Sociology (excluding Social work, Social Psychology and Social Anthropology)

Publication identifier

  • DOI: https://doi.org/10.54612/a.ij5o568mtl
  • ISBN: 978-91-8046-946-3
  • eISBN: 978-91-8046-947-0

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/143611