Brady, Mark
- Lund University
Abstract
Naturbetesmarker och slåtterängar är bland de mest artrika miljöerna i det svenska jordbrukslandskapet och har därför en avgörande betydelse för bevarandet av biologisk mångfald. För att uppfylla kraven i EU:s Naturrestaureringsförordning och de nationella miljökvalitetsmålen krävs att Sverige både bevarar befintliga gräsmarker med höga naturvärden och restaurerar betydande arealer så att de erhåller sådana värden. Eftersom dessa marker främst genererar kollektiva nyttigheter – biologisk mångfald, kulturmiljöer och ekosystemtjänster – vars bevarande kostnader inte kompenseras via marknaden, är ekonomiska styrmedel centrala för att internalisera dessa värden och stimulera lantbrukare att restaurera och bevara dem.
Det övergripande syftet med denna studie är att utvärdera potentialen att minska de offentliga kostnaderna för att öka arealen naturbetesmarker genom restaurering av potentiella betesmarker. Studien analyserar hur alternativa styrmedel – såsom mer riktade ettåriga stöd och högre restaureringsstöd – kan utformas för att öka den hävdade arealen naturbetesmark i Sverige på ett mer kostnadseffektivt sätt, jämfört med generella höjningar av de ettåriga miljöersättningarna för skötsel av betesmarker och slåtterängar. Vi resonerar även utifrån litteraturen och våra resultat, förutsättningarna för att förbättra kostnadseffektiviteten för de ett-åriga miljöstöden. Vidare analyseras konsekvenserna för jordbrukets strukturutveckling av ett ökat stöd till restaurering av betesmarker.
En central avgränsning i studien är att vi inte analyserar kostnads-effektiviteten i de befintliga ettåriga miljöstöden. I stället antas dessa ersättningar vara tillräckliga för att upprätthålla den befintliga arealen naturbetesmark enligt jordbruksstatistiken samt att hålla eventuellt restaurerade marker i fortsatt hävd. Detta innebär att studiens resultat inte ska tolkas som en fullständig utvärdering av de ettåriga stödens funktion eller kostnadseffektivitet, utan som en analys av hur restaureringsstöden kan utformas för att på marginalen öka den hävdade arealen.
För att kvantifiera effekterna användes den agentbaserade jordbruksekonomiska modellen AgriPoliS. Modellen är lämpad för denna typ av analys eftersom den representerar den rumsliga fördelningen av jordbruksblock och potentiella betesmarker samt jordbrukets investeringsbeslut, där restaurering tolkas som en investering i betesmark.
För att främja storskalig restaurering tyder analysen på att det krävs ett nytt styrmedel, såsom omvända auktioner, som kan åskådliggöra de faktiska kostnaderna för restaurering och därmed rikta resurserna till de mest kostnadseffektiva projekten. Analysen visar också att de ett-åriga miljöersättningarna har en samhällsekonomiskt motiverad grund, men att deras utformning bör vidare utvecklas för att uppnå större kostnadseffektivitet och långsiktig miljönytta. Genom att införa resultatbaserade ersättningar stegvis (via hybrida åtgärds- och resultatbaserade stöd) kan man skapa starkare incitament för kvalitet i skötsel och bevarande, samtidigt som lantbrukarnas ekonomiska risk minskas.
Tillsammans erbjuder dessa utvecklingsvägar en balanserad reformstrategi: stegvis övergång mot inslag av ersättning baserad på resultat inom de årliga ersättningarna, kombinerat med en mer innovativ och effektiv modell för att finansiera restaurering av högvärdiga betesmarker. På så sätt kan framtida stöd ge mer biologisk mångfald för samhällets begränsade budget för bevarande åtgärder.
Published in
Working paper / AgriFood Economics Centre
2025, number: 2025:1
Publisher: AgriFood Economics Centre
SLU Authors
UKÄ Subject classification
Environmental Sciences and Nature Conservation
Permanent link to this page (URI)
https://res.slu.se/id/publ/146294