Adielsson, Stina
- Department of Soil Sciences, Swedish University of Agricultural Sciences
Denna rapport gjordes som underlag till en utvärdering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) som Jordbruksverket har i uppdrag att göra tillsammans med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.
Underlaget till den här sammanställningen är hämtat dels från nationell miljöövervakning och dels från regional övervakning. Den nationella miljöövervakningen inkluderar mätningar av ytvatten i fyra små jordbruksdominerade avrinningsområden mellan 1998-2006. Två åar ingår också i den provtagning som finansieras av Naturvårdsverket. Två åar från regional miljöövervakning inkluderades som komplement till de två nationella åarna. Den databas som finansieras av Naturvårdsverket som innehåller prover tagna och finansierade av andra aktörer, t.ex. länsstyrelser, kommuner och vattenvårdsförbund, har också ingått i underlagsmaterialet. Denna databas innehåller resultat både från mätningar i yt- och grundvatten sedan 1985-2006. Huvudsakligen har substanser godkända efter 1992 inkluderats. Svenska riktvärden har kompletterats med holländska och ett toxicitetsindex beräknats.
Den senaste femårsperioden var det 40% av de analyserade substanserna inom typområdena som inte påträffades, 40% påträffades under riktvärdet och resterande 20% har någon gång per säsong hittats i halter över sitt respektive riktvärde. Beräkningar av toxicitetsindexet för typområdena visar att indexet kan variera kraftigt mellan åren eftersom det är känsligt för detektion av substanser med låga riktvärden. En sådan substans är esfenvalerat som har ett riktvärde på 0,0001 µg/l och ämnet har bidragit mest till indexet under tre av de fem åren. Toxicitetsindexet för de undersökta åarna visar på en positiv trend. Diflufenikan var den enskilda substans som bidrog mest till indexet samtliga år.
Från typområdet i Skåne finns mätningar sedan 1993. När indexet beräknas för hela perioden 1993-2006 visar det sig att efter de fem första åren minskar indexet för att sedan ligga på en förhållandevis konstant nivå. Anledningen till att det inte syns någon minskning i indexet under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet är att analysmetoderna har förbättrats. Om inte detektionsgränsen hade sänkts hade indexet visat en positiv trend även under denna period.
För typområden och åar sammantaget dominerade terbutylazin toxicitetsindexet under 1998- 2001, ämnet stod ensamt för närmare 70% av indexet. Under perioden 2002-2006 utgjorde terbutylazin endast 5% av indexet. Substansens godkännande upphörde 2003 vilket alltså har gett en tydlig effekt. Esfenvalerat är det ämne som dominerar den senare perioden, mycket på grund av förbättrade analysmetoder. De ämnen som bidrar mest till toxicitetsindexet är inte samma ämnen som påträffas oftast.
I den regionala databasen ses en minskning av andelen lokaler med en summahalt över 0,5 µg/l för ytvatten. För grundvatten kan inte samma positiva utveckling bekräftas. Den vanligaste substansen i grundvatten är BAM, följt av atrazin och dess nedbrytningsprodukt DEA, ingen av dessa har varit godkänd för användning efter 1990. I ytvatten är bentazon den vanligaste substansen, följd av MCPA, diklorprop och mekoprop. Dessa är också de ämnen som återfinns oftast i halter över 0,1 µg/l i ytvatten. Men det finns en tydlig neråtgående trend som pekar på att förekomsten av dessa substanser i halter över 0,1 µg/l har minskat sedan 1985. De fyra ämnena är fortfarande godkända år 2006.
toxicitetsindex; pesticider; bekämpningsmedel; ytvatten; grundvatten; miljöövervakning
Teknisk rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för markvetenskap. Avdelningen för vattenvårdslära)
2007, number: 118
Publisher: KompetensCentrum för Kemiska Bekämpningsmedel, Sveriges lantbruksuniversitet
Non-toxic environment
Fish and Aquacultural Science
Environmental Sciences and Nature Conservation
Agricultural Science
https://res.slu.se/id/publ/19071