Abstract

Syftet med denna undersökning har varit att beräkna former och mängder av läckagebenägen fosfor i Djurgårdsbrunnsvikens bottensediment. Denna information utgör basen för att kunna beräkna aluminiumdoser för att fastlägga denna fosfor, minska internbelastningen och förbättra vikens vattenkvalitet. Sediment provtogs som en del av studien ” Undersökning av läckagebenägen fosfor i sediment i vattenförekomster inom Stockholms stad” som utfördes höst 2016. Tyvärr fanns det tydliga indikationer att mest läckagebenägen fosfor var fortfarande i vattnet och en aluminium dos kunde inte beräknas. Provtagningen gjordes om 2017 samtidigt som vatten provtogs och analyserades för fosfor. Detta för att säker ställa att allt läckage benägen fosfor kunde inkluderas i beräkningarna.

Som en del av den här studien har vi hämtat och analyserat sediment från Djurgårdsbrunnsviken. Den totala mängden läckagebenägen fosfor i vikens bottensediment har analyserats i sju sedimentproppar (ett extra jämfört med första studien) genom fosforfraktionering. Läckagebenägen fosfor uppgick till mellan 1,5 och 3,6 g/m2 i de grundare delarna och 16,5 g/m2 i den djupaste delen (på 8,7 meters vattendjup).

För att fastlägga läckagebenägen fosfor krävs det 77,3 g/m2 aluminium i Djurgårdsbrunnsviken. Denna dos ligger ungefär mittemellan de doser som har tillsatts eller planeras att tillsättas i andra svenska sjöar. Aluminiumtillsättning är en väl beprövad metod som har använts i över 50 år för att fastlägga fosfor via bindning till ett stabilt aluminiummineral som bildas direkt under behandling och blir en del av sedimentet. Mineralet finns naturligt i mark och sediment, men på grund av förhöjd externbelastning finns ett överskott av läckagebenägen fosfor i båda sjöarna. Genom att tillsätta aluminium återskapas balansen mellan fosfor och bildningskapacitet i sedimenten, så att internbelastningen inte längre är förhöjd utan istället ligger på en naturlig nivå. Resultaten blir förbättrad vattenkvalitet och mindre tillförsel av fosfor nedströms.

Vattenbehandling rekommenderas för att tillsätta aluminium till sjöarna eftersom en stor mängd fosfor läcker redan under vår och det är troligt att sjövattnet inte omblandas helt under vår eller höst. Vi rekommenderar en höstbehandling innan vattentemperaturen sjunker under 10 ˚C, vilket skulle försämra fällning av aluminiummineralet (det tar längre tid att fälla). Detta för att ge tid för aluminiummineralet att stabiliseras under isen.

Troligen måste doserna delas upp, d.v.s. hela mängden aluminium tillsätts inte på en gång. Med en sådan uppdelning kan man förbättra bindningseffektiviteten mellan aluminium och fosfor och maximera mängd fosfor som inaktiveras.

Dessutom är det möjligt att undvika användning av buffrade former av aluminium, vilket kan spara pengar i vissa fall. Geokemisk modellering krävs för att beräkna hur mycket aluminium som kan tillsättas på en gång och för att avgöra om en buffrad form av aluminium måste användas för att undvika pH-ändringar. På detta sätt kan man beräkna doser som är båda säkra och kostnadseffektiva.

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö
2019, number: 2019:9
Publisher: Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Huser, Brian

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Environmental Sciences
Oceanography, Hydrology, Water Resources
Geochemistry


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/103802