Abstract

Syftet med denna undersökning har varit att beräkna former och mängder av läckagebenägen fosfor i Övre och Nedre Milsbosjöns bottensediment. Denna information utgör basen för att kunna beräkna aluminiumdoser för att fastlägga denna fosfor, minska internbelastningen och förbättra sjöarnas vattenkvalitet. Vi har använt en empirisk modell för att uppskatta potentiell internbelastning i sjöarna baserat på mängden mobil fosfor i sedimenten. Som en del av den här studien har vi hämtat och analyserat sediment från Övre och Nedre Milsbosjön. Den totala mängden läckagebenägen fosfor i sjöarnas bottensediment har analyserats i sju sedimentproppar (fyra i Övre och tre i Nedre Milsbosjön) genom fosforfraktionering. Både Övre och Nedre Milsbosjön har halter av läckagebenägenfosfor i sedimenten som kan bidra till en förhöjd internbelastning av fosfor. Läckagebenägen fosfor uppgick till 3,8 g/m2 i de grundare delarna och 23,1 g/m2 i den djupaste delen (på 17,4 metersvattendjup) i Övre Milsbosjön. I Nedre Milsbosjön varierade läckagebenägen fosfor mellan 7,0 och 22,8 g/m 2 . Potentiell (d.v.s. maximal) internbelastning nådde 7,7 mg/m2 /d i Nedre Milsbosjön och 17,9 mg/m2 /d i Övre Milsbosjön. Båda värdena anses vara höga för grunda respektive djupa sjöar. Det är dock viktigt att tydliggöra att dessa värden representerar maximal internbelastning. För att fastlägga läckagebenägen fosfor krävs det 99 g/m2 aluminium i Övre Milsbosjön och 115 g/m2 aluminium i Nedre Milsbosjön. Dessa doser ligger ungefär mittemellan de doser som har tillsatts eller planeras att tillsättas i andra svenska sjöar. Aluminiumtillsättning är en väl beprövad metod för att fastlägga fosfor via bindning till ett stabilt aluminiummineral som bildas efter behandling och blir en del av sedimentet. Efter tillsättning bildar aluminium ett mineral som binder starkt till fosfor och minskar internbelastningen kraftigt. Mineralet finns naturligt i mark och sediment, men på grund av förhöjd externbelastning finns ett överskott av läckagebenägen fosfor i båda sjöarna. Genom att tillsätta aluminium återskapas balansen mellan fosfor och bildningskapacitet i sedimenten, så att internbelastningen inte längre är förhöjd utan istället ligger på en naturlig nivå. Resultaten blir förbättrad vattenkvalitet och mindre tillförsel av fosfor nedströms Antingen sediment- eller vattenbehandling kan användas för att tillsätta aluminium till sjöarna. Om vattenbehandling används, rekommenderas en höstbehandling för Nedre Milsbosjön. Detta för att ge tid för aluminiummineralet att stabiliseras under isen. En vårbehandling rekommenderas istället för Övre Milsbosjön eftersom sjön skiktas starkt och det troligtvis sker en nedbrytning av språngskiktet under sen höst. Detta ger inte mycket tid att behandla sjön innan vattentemperaturen sjunker under 10 ˚C, vilket skulle försämra fällning av aluminiummineralet (det tar längre tid att fälla). Om båda sjöarna behandlas, rekommenderar vi att Övre Milsbosjön behandlas först för att minska fosfortillförseln till Nedre Milsbosjön innan den sjön behandlas. Troligen måste doserna delas upp, d.v.s. hela mängden aluminium tillsätts inte på en gång. Med en sådan uppdelning kan man undvika användning av buffrade former av aluminium (vilket sparar pengar) och förbättra bindningseffektiviteten mellan aluminium och fosfor. Geokemisk modellering krävs för att beräkna hur mycket aluminium som kan tillsättas på en gång och för att avgöra om en buffrad form av aluminium måste användas för att undvika pHändringar. På detta sätt kan man beräkna doser som är båda säkra och kostnadseffektiva. Innan aluminium tillsätts bör sjömodellering utföras för att säkerställa vilka källor av fosfo som måste reduceras så att båda sjöarna kan nå vattenkvalitetsnormerna. Det innebär en övervakning av sjöarna och samtliga inlopp. Man sparar pengar långsiktigt på att utföra en ordentlig källfördelningsanalys eftersom man får all information som behövs för att kunna välja och utforma åtgärder korrekt. Annars riskerar man att fel åtgärder väljs och/eller att de inte utformas på ett sätt som gör att fosforbelastningen på sjön minskas tillräckligt mycket. Efter behandling bör övervakning av sjöarna och tillflöden fortsätta. Detta för att kunna utvärdera effekterna av åtgärderna (båda externa och interna). Övervakningen inkluderar både vattenkemi och biologi. Sediment bör också provtas för att säkerställa att behandlingarna har utförts korrekt och för att kunna avgöra om man behöver justera aluminiumdoserna (uppdelningarna).

Keywords

Milsbosjön; läckagebenägen fosfor; bottensediment; beräkningar; vattenkvalitet

Published in

Publisher: Sjörestaurering Sverige AB

SLU Authors

• Huser, Brian

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Oceanography, Hydrology, Water Resources
Environmental Sciences
Geochemistry


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/104682