Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2019

Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2017 - Sveriges underlag till HELCOM:s sjunde Pollution Load Compilation

Hansson, Katarina; Ejhed, Helene; Widén Nilsson, Elin; Johnsson, Holger; Tengdelius Brunell, Johanna; Gustavsson, Hanna; Hytteborn, Julia; Åkerblom, Staffan

Abstract

Havs- och vattenmyndigheten har gett SMED1 i uppdrag att genomföra beräkningar av kväve- och fosforbelastning från olika källor för år 2017 till sjöar, vattendrag och havet för hela Sverige. Syftet är att ge underlag till Sveriges rapportering till HELCOM PLC7 samt till vattenförvaltningens arbete i Sverige. Denna rapport, tillsammans med underlagsrapporter, redovisar resultat, underlagsdata, och beräkningsmetoder på detaljnivå för att uppnå transparens och spårbarhet samt för att möjliggöra vidareanvändning i arbetet inom svensk vattenförvaltning. Beräkningarna genomfördes i så stor utsträckning som möjligt med den metodiken som togs fram inom föregående projekt (PLC6). Arbetet innebär att stora mängder data har bearbetats och beräknats för att ge heltäckande information för hela Sverige fördelat på cirka 24 500 vattenförekomstområden. Resultaten är tillgängliga för alla via webbverktyget Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV, tbv.smhi.se). Resultaten presenteras som brutto- samt nettobelastning för varje näringskälla, fördelat på total, antropogen och bakgrundsbelastning. Bruttobelastning är den mängd näringsämnen som släpps ut vid källan till ett vattendrag eller sjö. Nettobelastning är den del av bruttobelastningen som når havet. Skillnaden mellan brutto- och nettobelastningen benämns retention. Jordbruks- och skogsmark är de två största källorna till den totala belastningen på havet (nettobelastning) för både kväve och fosfor, med 33 400 respektive 31 670 ton/år kväve, samt 1 010 respektive 870 ton/år fosfor år 2017. Tillsammans står dessa källor för cirka 60 % av den totala belastningen. Av den antropogena belastningen står jordbruket för den största andelen (19 470 ton/år kväve samt 710 ton/år fosfor), följt av utsläpp från avloppsreningsverk (14 050 ton/år kväve samt 230 ton/år fosfor). Belastningen från skogsmark ingår enbart i bakgrund och den antropogena belastningen från hyggen bidrar endast med 1 540 ton/år kväve och 20 ton/år fosfor. Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Kattegatt är de bassänger som tar emot mest kväve av Sveriges totala belastning på havet (28 560 ton/år, 26 150 ton/år respektive 27 700 ton/år, vilket motsvarar cirka 25 % vardera). I Bottenhavet är dock en stor del av belastningen naturlig bakgrundsbelastning. Egentliga Östersjön och Kattegatt tar emot mest av Sveriges antropogena belastning av kväve, 30 % respektive 31 %. I jämförelse mellan vilka havsbassänger som är mest belastade av fosfor, så är det Bottenhavet som tar emot mest (1 040 ton/år eller 32 % av den totala belastningen). Strax under en fjärdedel av Sveriges totala belastning på havet, rinner till Egentliga Östersjön (790 ton/år) och omkring en femtedel belastar Bottenviken och Kattegatt (640 respektive 620 ton/år). Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan, BSAP) anger utsläppsmål för alla länder kring Östersjön, med syfte att nå ”God miljöstatus” i Östersjön och Kattegatt. För fosfor är målet uppnått i alla bassänger utom Egentliga Östersjön, där det är ett utmanande mål och det kommer att bli mycket svårt att minska fosforbelastningen under belastningstaket (308 ton/år). Det krävs omfattande åtgärder av de antropogena källorna, men dessutom så utgör bakgrundsbelastningen en betydande del av den totala belastningen. Total nettobelastning av fosfor till Egentliga Östersjön är 790 ton enligt dessa beräkningar, varav 230 ton är beräknat som bakgrundsbelastning. För att Egentliga Östersjön ska kunna uppnå god miljöstatus med avseende på övergödning kommer det även att behövas åtgärder i Östersjöns andra delbassänger. På grund av skillnader i metoder och indata, är det inte möjligt att direkt jämföra hur belastningen från diffusa källor har ändrats sedan PLC6 (2014). En metodikskillnad som särskilt bör noteras är beräkningen av bakgrundsbelastningen av fosfor från jordbruksmark. Beräkningsmetoden för bakgrunden har utvecklats mellan olika PLC-beräkningar, vilket också lett till starkt skiftande resultat för bakgrundsbelastningen. I PLC6-beräkningen blev bakgrundsbelastningen hög eftersom en förändring i modellen visade sig ha gett en förmodad alltför stor förlust av partikulärt fosfor. Detta har korrigerats i den senaste modellversionen (PLC6.5 och PLC7) vilket är en av anledningarna till att bakgrundsbelastningen är lägre i PLC7 än i PLC6. Det är dock viktigt att notera att bakgrundsberäkningen alltid kommer att vara osäker eftersom den dels i mycket stor utsträckning bygger på antaganden och eftersom det dels saknas mätdata för att jämföra beräkningsresultaten med. För att resultaten för de diffusa källorna ska vara jämförbara mellan åren krävs att det görs en omräkning, antingen med gamla PLC-data och med den nya metoden eller med nya data och med den gamla metoden. En sådan omräkning kan bringa klarhet i hur mycket av skillnaden i resultaten som beror av förfinade indata eller förbättrade metoder och hur mycket som beror på implementerade åtgärder för att minska belastningen. Belastningen från punktkällorna beräknas på samma sätt som i PLC6. Utsläppen till havet i PLC 7 (2017) från avloppsreningsverk är ungefär i samma storleksordning som i PLC 6 (år 2014) 230 respektive 240 ton fosfor samt 14 000 ton kväve (netto). Industrier har minskat sin belastning på havet och svarar 2017 för 210 ton fosfor samt 3 320 ton kväve, jämfört med 250 fosfor och 3 800 ton kväve år 2014.

Published in

Havs- och vattenmyndighetens rapport
2019, number: 2019:20
eISBN: 978-91-88727-53-4
Publisher: Havs- och vattenmyndigheten