Skip to main content
Report, 2020

Djurskydd inom grisuppfödning

Berg, Lotta; De Koning, Dirk-Jan; Fall, Nils; Hansson, Helena; Hultgren, Jan; Jacobson, Magdalena; Keeling, Linda; Lunner Kolstrup, Christina; Sandberg, Eva; Steen, Margareta; Wall, Helena; Wallenbeck, Anna; Wallgren, Per; Gunnarsson, Stefan

Abstract

I Sverige tillåts idag generellt avvänjning av smågrisar i praktiken vid en individuell ålder om tidigast 28 dagar. Detta skiljer från EUs grisdirektiv där avvänjning tillåts från 21 dagars ålder. En digivningsperiod på 21 dagar ger en högre produktion eftersom medeltalet kullar per sugga och år teoretiskt då kan öka med 4,5 % (från 2,2 till 2,3 kullar per år). Det har även föreslagits att en kortare digivningsperiod skulle innebära mindre påfrestningar på suggorna, och därigenom medföra förbättrad välfärd för dessa. Rådet finner att det finns mycket få studier som jämför avvänjning vid just 21 och 28 dagar. De vetenskapliga studier som studerar detta mer i detalj är i de flesta fall genomförda i alternativa system, så som grupphållnings-system eller så kallade ”getaway pens” där suggan kan gå ifrån sina smågrisar. Resultat från dessa studier går därmed inte att generalisera till konventionella system där suggor med smågrisar hålls individuellt med små möjligheter för suggan att reglera t.ex. digivning eller födosöksbeteende. Trots bristen på vetenskapligt granskade rapporter konstaterades att en avvänjning vid 28 dagars ålder var att föredra sett ur smågrisens perspektiv, eftersom matsmältningsapparat och immunsystem är mer utvecklade den fjärde levnadsveckan. Det förefaller dock finnas en ganska tydlig skillnad i fysiologisk mognad mellan grisar som är yngre (<19-21 dagar) respektive äldre (28 dagar), men där grisar som är 25 dagar och äldre skiljer sig mindre från grisar som är 28 dagar gamla än grisar som är 23 dagar och yngre. Diperiodens belastning på den domesticerade suggan i modern grisproduktion överstiger den hos frilevande suggor eftersom antalet överlevande kultingar är högre, samt att suggan inte heller genom att styra digivningen kan skydda sig från kullens ökande krav på att dia. De ökande kullstorlekarna kan teoretiskt innebära påfrestningar på suggan, och tidig avvänjning skulle därmed kunna bidra till att minska påfrestningarna på suggan. Det finns dock inga vetenskapliga studier som stödjer en sådan slutsats. Det kan dock konstateras att en svensk sugga under slutet av diperioden i medeltal ger di till 13 kultingar som vardera väger cirka 10 kg, vilka tillsammans dagligen kräver 108 MJ omsättbar energi (25 800 kcal) varav huvuddelen kommer från suggans mjölk. I dagens svenska grisproduktion med omgångsuppfödning kan det skilja 4-7 dagar mellan de först födda och de sist födda i gruppen. För att samla sugg-gruppen inför nästa grisning avvänjs alla suggor samma dag och vid en lägsta individuell avvänjningsålder av 28 dagar blir medelåldern vid avvänjning därför i praktiken cirka 32 dagar. Om lantbruken fortsätter att fokusera på avvänjning så nära 28 dagars ålder som möjligt kommer ”manöverutrymmet” för att synkronisera suggorna vid avvänjning att försvinna. Suggor med fysiologiskt längre dräktighet än genomsnittet riskerar då att förskjutas i grisningstid jämfört med medelsuggorna. Vid en förlängning med tre dagar mellan två grisningstillfällen kan en sugga redan som tredjegrisare vara så pass avvikande vad gäller grisningsdag att hon kommer att slås ut (slaktas) i förtid om det inte ges möjlighet att synkronisera gruppen vid avvänjning. Vid en bedömning av lämpligaste dagen för avvänjning bör såväl smågrisens som suggans situation beaktas. Det vetenskapliga underlaget för detta är mycket begränsat, men det ska beaktas att inhysning och skötsel har större betydelse för såväl smågrisars som suggors hälsa och välfärd än den exakta avvänjningsåldern. Vid en samlad bedömning ansågs därför att en avvänjning vid 28 dagar i genomsnitt förefaller acceptabel, under förutsättning att avvänjningsåldern i inget enskilt fall understiger 25 dagar.

Keywords

avvänjningsålder; gris; kulting; pig; piglet; sow; sugga; välfärd; weaning age; welfare

Published in

Rapporter från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd
2020, number: 2020:3
eISBN: 978-91-576-9780-6
Publisher: SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd, Sveriges lantbruksuniversitet

Authors' information

Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Animal Environment and Health
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Animal Breeding and Genetics
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Clinical Sciences
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Economics
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Animal Environment and Health
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Clinical Sciences
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Animal Environment and Health
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Anatomy, Physiology and Biochemistry (AFB)
Swedish University of Agricultural Sciences, SCAW Nationellt centrum för djurvälfärd
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Animal Nutrition and Management
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Animal Environment and Health
National Veterinary Institute (SVA)
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Animal Environment and Health

UKÄ Subject classification

Other Veterinary Science

URI (permanent link to this page)

https://res.slu.se/id/publ/108003