Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2019

Fåglar och Bioenergi

Ebenhard, Torbjörn; Berg, Åke; De Jong, Johnny; Egnell, Gustaf; Sandström, Camilla

Abstract

BirdLife Europe har i skrifter publicerade tillsammans med flera andra miljöorganisationer (däribland Actionaid, An Taisce, Brot für die Welt, Carbon Market Watch, Client Earth, Dogwood Alliance, European Environmental Bureau, FERN, Greenpeace, Natural Resources Defense Council, Oxfam, Southern Environmental Law Center, Suomen luonnonsuojeluliitto, Transport & Environment, Wetlands International) framfört kritik mot viss användning av bioenergi. Denna studie började med att sammanställa dessa miljöorganisationers syn på bioenergi, baserat på deras publicerade skrifter. Syftet var inte att värdera eller bemöta alla argument för och emot bioenergi, utan mer begränsat att förstå innebörden i just den kritik som förts fram av BirdLife Europe och dem närstående miljöorganisationer. Analysen visade att dessa organisationer i grunden är positiva till bioenergi, och till att ersätta fossila bränslen med förnybara, men de skiljer mellan bra och problematiska bioenergikällor. Bra bioenergikällor är exempelvis avfall från jordbruket och träindustrin, medan alla åkergrödor och rundvirke och stubbar från skogen betraktas som problematiska källor. BirdLife Europe och de andra miljöorganisationerna är kritiska mot EU:s politik för förnybar energi. De är oroliga för att den stora ökning i tillförseln av bioenergi, som de anser måste åstadkommas för att nå de politiska målen, kommer att ge en storskalig omställning av markanvändningen, antingen här i Europa eller i tredje land, som kan ge negativa effekter på biologisk mångfald och/eller matproduktionen. BirdLife Europe och de andra miljöorganisationerna i denna studie är inte övertygade om att bioenergin löser klimatproblemet eller att den är kolneutral, och de ser en konflikt mellan målen för klimatet och målen för biologisk mångfald. De hävdar att vissa åtgärder för att nå klimatmålen kan vara skadliga för biologisk mångfald. I nästa steg intervjuades sex svenska ornitologer för att undersöka om den kritik som framförts av BirdLife Europe också delas av svenska aktörer. Även här var syftet att kartlägga attityder, inte att värdera eller bemöta alla argument för och emot bioenergi. Det framkom i intervjuerna med ornitologerna att de hyser attityder som liknar dem som förts fram av BirdLife Europe. För att minimera risker förknippade med biobränsleproduktion förespråkar respondenterna en omställning som prioriterar besparingar istället för ökad bioenergianvändning, samt ökad satsning på andra förnybara energislag. De skiljer, i likhet med Birdlife Europe, också på bra bioenergikällor, som till exempel grot och energiskogar, framför problematiska som till exempel stubbrytning och uttag av lövträd i skogslandskapet. Det framgår också att det är viktigt, givet att det sammanlagda uttaget inte ökar, att dra en skiljelinje mellan rundved/stamved från gallringar i planterade skogar, som kan användas till bioenergi, och stamved och rundvirke från slutavverkningar och från lövskogar som inte bör gå till bioenergi utan användas för andra ändamål. Av intervjuerna framkommer även en grundläggande kritik mot det trakthyggesbruk som bedrivs i stor skala i Sverige. På basis av denna kritik pekar flera av respondenterna därför på behovet – utifrån ett fågelperspektiv - av att öka andelen flerskiktad skog, och därmed ersätta trakthyggesbruket med någon form av hyggesfritt skogsbruk. I en kampanjskrift mot bioenergi ”The Black Book of Bioenergy – Good intentions gone bad”, presenterar Birdlife Europe ett antal landstudier där de menar att uttagen av biomassa för energiändamål har gått för långt. Ett av dessa exempel är Finland där de skriver att bioenergiindustrin skövlar de ikoniska finska skogarna ned till sista stubben. Objektivt speglande mot finsk skogs- och avverkningsstatistik visar att uttagsnivåerna av grot, klena stammar och stubbar fortfarande är förhållandevis måttliga i relation till de avverkningar som görs för att leverera stamved till den traditionella skogsindustrin. Givet att detta är nationella data kan det emellertid inte uteslutas att intensiteten kring tätorter med stort behov av el och värme kan vara ganska hög. Data som presenteras i texten i övrigt stämmer väl överens med officiella data – men är skrivna på ett sätt som antyder att bioenergimarknadens påverkan på de finska skogarna redan är mycket stor. En slutsats från vår sida är att de finska skogarna i första hand påverkas av avverkningar för att leverera stamved till den traditionella skogsindustrin. Samhällsdebatten kring bioenergin är starkt polariserad mellan miljöorganisationer, areella näringar, energiföretag, politiker, olika forskare och andra aktörer. Den argumentation som framförs av olika opinionsbildare är ofta konfrontativ och förenklad. De ofta motsatta ståndpunkter som nu framförs i debatten bottnar till stor del i olika utgångspunkter och olika antaganden om nuvarande och framtida förhållanden, snarare än i oenigheter om mätbara storheter. I studiens avslutande del gjordes en litteraturöversikt över kunskapen om hur tillförseln av bioenergi i Sverige påverkar fågelfaunan. Denna kunskapsöversikt adresserar en viss del av den kritik som förts fram av BirdLife Europe och av de intervjuade ornitologerna, medan andra delar ej berörs, t.ex. bioenergins klimateffekter eller effekter på annan biologisk mångfald än fåglar. Ett grundläggande problem i kunskapsöversikten var att särskilja effekter av bioenergitillförsel från effekter av skogsbruk och jordbruk i allmänhet. Det som eftersöktes var alltså effekter av t.ex. uttag av skogsbränsle, utöver de effekter skogsbruket i sig ger på fågelfaunan. Som baseline för analysen användes därför en tänkt markanvändning utan uttag av biomassa för energiändamål, t.ex. normalt skogsbruk på skogsmark inriktat mot sågtimmer och massaved, eller normalt åkerbruk. Den tillgängliga litteraturen är mycket knapphändig när det gäller effekter på fågelfaunan av skogsbränsleuttag i form av grot, stubbar, rundvirke eller gallringsvirke. Det finns inga direkta studier på bestånds- eller landskapsnivå av enstaka arter eller hela fågelsamhället. Fåglarna skulle kunna påverkas av att mängden död ved minskar vid uttag av skogsbränsle, och att vegetationens struktur ändras av gallring, röjning och slytäkt. Detta skulle kunna ge brist på lämplig häckningsbiotop och föda. För denna studie gjorde vi ett urval bestående av 146 svenska häckfågelarter som potentiellt kan påverkas av biobränsleproduktion i jord- och skogsbruket. Ett stort antal fågelarter påverkas av slutavverkningar, speciellt om de blir omfattande på landskapsnivå, men det bör påpekas att endast en mycket liten andel av rundvirket används direkt för energiändamål idag. Av de 103 fågelarter som klassificerats som skogsarter är det 46 arter som regelbundet förekommer på hyggen och 57 arter som inte gör det. Förväntningarna var att arter som regelbundet förekommer på hyggen skulle uppvisa en mer positiv populationsutveckling än övriga arter, men mönstret var snarast det motsatta. Av de arter som undviker hyggen uppvisar 44 % positiv populationsutveckling (1996-2016), medan endast 9 % uppvisar negativ populationsutveckling. Många av dessa 57 arter som undviker hyggen är knutna till yngre skogar och tycks klara sig bra i det moderna skogslandskapet. Fyrtiosex av de 103 skogsarterna förekommer regelbundet på hyggen och 22 % av dessa uppvisar positiv populationsutveckling och 22 % uppvisar negativ populationsutveckling. Trots de omfattande effekterna av hyggesbruket på fågelfaunan har det inte gått att påvisa uttalat negativa effekter på de nationella populationstrenderna för arter som undviker hyggen, arter som är kopplade till lövskogar eller för arter som är beroende av död ved och gamla träd. Det finns få studier som visar hur olika skogsarter påverkas av gallringar, men de som finns tyder på att tätheten av fåglar i gallrade skogar är lägre än i ogallrade skogar. Av de 103 skogsarterna har 30 klassats som knutna till tät skog (eller buskage) ofta med stort inslag av lövträd och dessa kan förväntas påverkas negativt av gallring. Endast tre (10 %) av dessa 30 arter har minskande populationer, medan nio arter (30 %) har ökande populationer, vilket tyder på att de flesta arters populationer inte tycks ha påverkats negativt på nationell nivå. Det tycks alltså som om dessa arter klarar sig relativt bra i det moderna brukade skogslandskapet, även om flera arter med stor sannolikhet drabbats negativt lokalt av gallringar av skogsbestånd. Gallringar för uttag av biobränslen görs idag i begränsad omfattning, mindre än en procent av den bioenergi som producerades 2015 kom från klena stammar från röjningar och gallringar. Effekterna av detta på fågelfaunan torde vara begränsade. Effekten av uttag av grot på olika fågelarter i samband med avverkning är dåligt studerad. Uttag av grenar och toppar gör att hyggena förlorar strukturer som kan erbjuda skyddade boplatser för markhäckande fågelarter. Det normala förfarandet vid grotskörd är att grot läggs i små högar på hygget under första sommaren medan groten lämnas mer spridd och inte sällan i körvägen då den inte skördas. Om denna skillnad har betydelse för fåglar är okänt. Tjugo av de 146 fågelarterna har bedömts preferera hyggen och placerar sitt bo på marken och kan potentiellt påverkas av uttag av grot, även om effekten av kvarlämnad grot kan var kortvarig pga. nedbrytning. Förekomsten av avverkningsrester gynnar många ryggradslösa djur, som utgör potentiell föda för fåglar, särskilt många tättingar. Kraftigt minskad tillgång på skyddade småmiljöer på hygget missgynnar smågnagare som är föda för ugglor och rovfåglar, men hur detta påverkar födosökande predatorer är dåligt känt. De 37 fågelarter som frekvent söker föda på hyggen och till stor del lever på evertebrater uppvisar vitt skilda populationsutvecklingar (11 med ökande populationer och 11 med minskande populationer). Inga direkta fältstudier på stubbrytningens effekter på fåglar har gjorts. Stubbar utgör idag merparten (upp till 80 %) av den grova döda ved som finns i det brukade skogslandskapet, men omfattningen av stubbrytning i Sverige är idag mycket begränsad. Stubbrytning kan påverka fåglar som födosöker på marken på samma sätt som grotuttag, och effekterna kan bli kraftigare än för grotuttaget, eftersom en större mängd grov död ved berörs. Betydelsen av lågstubbar för födosökande fåglar behöver dock studeras mer, speciellt i förhållande till betydelsen av högstubbar och grova lågor. För predatorer (som lever av smågnagare) torde effekterna av stubbrytning vara liknande, men troligen mer omfattande, som för grotuttag (skydd och boplatser för smågnagare i anslutning till stubbar försvinner), men detaljerade studier hur förekomst av stubbar påverkar smågnagare och dess predatorer saknas. Både energiskog och skottskog kan vara gynnsamma för många fågelarter, även om de inte har någon avgörande betydelse för naturvårdsintressanta fågelarter. Ett stort antal fågelarter är knutna till olika typer av marker med buskar eller sly: 22 av 43 (51 %) jordbruksfåglar och 22 av 103 skogsfåglar (21 %) och dessa kan förväntas påverkas positivt av energiskogsodling. Annuella bioenergigrödor som majs, stråsäd och raps är sämre för fågelfaunan, än perenna grödor, t.ex. jungfruhirs och miskantus, som kan erbjuda goda biotoper för både häckning, flyttning och övervintring. Odling av energigräs kan förväntas attrahera markhäckande fåglar i lika hög eller högre grad än stråsädesodling och i samma omfattning som vallar. 13 markhäckande jordbruksfåglar som brukar finnas på åkermark (vallar) kan förväntas häcka i dessa biotoper. Skörden av dessa grödor sker sent på säsongen (eller på våren), vilket gör att de är bättre häckningsbiotoper än vallar som idag slås tidigt för skörd av ensilage och hö, vilket spolierar många häckningar. Odling av olika energigräs i Sverige är idag mycket begränsad. Majs är en gröda som kan attrahera markhäckande arter tidigt på säsongen, men den snabba tillväxten gör majsfälten otjänliga som häckningsbiotop. Därför torde majs vara negativt för alla markhäckande fåglar på åkermark (12 arter av de analyserade). Effekten av alla olika bioenergigrödor, inklusive energiskog, är kontextberoende, d.v.s. effekten beror på vilka fågelarter som avses, i vilken typ av landskap odlingen skulle ske, vilka markslag som skulle ersättas, hur stor area som skulle anläggas, vilken rumslig fördelning fälten skulle ha i landskapet, och vilka skötselmetoder som skulle tillämpas. Baserat på de få studier som gjorts, ser vi inga tydliga tecken på att dagens produktion av biobränslen i svenskt jord- och skogsbruk skulle ge en storskalig negativ effekt på svensk fågelfauna, utöver den effekt som jord- och skogsbruket i sig åstadkommer. Lokala effekter, och effekter på enskilda arter har dock dokumenterats, eller är sannolika. I odlingslandskapet är det främst energiskogar som kan ge en effekt, arealen av övriga åkergrödor är mycket liten, och både positiva och negativa effekter har observerats, beroende på vilka arter som betraktas, och i vilket landskap. I skogslandskapet finns trender för vissa arter, som kan vara kopplade till uttag av skogsbränsle, men som är svåra att skilja från rena skogsbrukseffekter. De publicerade studierna ger ingen entydig bild av vilken magnitud av bioenergiodling som skulle krävas för att nå olika klimatmål, vilket innebär att vissa studier förmedlar bilden att mål för bioenergiodling är fullt kompatibla med mål för biologisk mångfald, medan andra uttrycker farhågor om negativa effekter, inklusive för fåglar. Till viss del skulle dessa negativa effekter gå att motverka genom riktade hänsynsåtgärder, som delvis går att genomföra utan produktionsbortfall, och delvis innebär en försämrad produktion. Generellt finns mycket få studier av nuvarande och framtida potentiella effekter på fåglar på landskapsnivå, både i odlingslandskapet och i skogsbruket. Modelleringar som extrapolerar från beståndsnivån är värdefulla, men de måste också verifieras med fältdata för hela landskap. De genomgångna studierna ger ett antal olika rekommendationer för hur biomassaodlingar kan utformas och skötas, både på bestånds- och landskapsnivå. Det är dock ingen heltäckande uppsättning kriterier eller generella tumregler. I många fall är lämpliga strategier och åtgärder beroende av sammanhanget. Det finns ett behov av forskning på effekter på fåglar av uttag av grot och stubbar i föryngringsavverkning, uttag i gallring, och av storskalig odling av bioenergigrödor som t.ex. majs, på beståndsnivå och landskapsnivå. Sådana studier bör mäta täthet av häckande par och deras häckningsframgång, inte bara antal fågelindivider.

Published in

CBM:s skriftserie
2019, number: 111
ISBN: 978-91-88083-20-3
Publisher: Centrum för biologisk mångfald, SLU

      SLU Authors

      • Berg, Åke

        • Swedish Biodiversity Centre, Swedish University of Agricultural Sciences
        • de Jong, Johnny

          • Swedish Biodiversity Centre, Swedish University of Agricultural Sciences

            Associated SLU-program

            SLU Swedish Biodiversity Centre

            UKÄ Subject classification

            Political Science (excluding Public Administration Studies and Globalization Studies)
            Forest Science
            Ecology

            Permanent link to this page (URI)

            https://res.slu.se/id/publ/110106