Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2021

Utsättning av djur för jakt och fiske

Alanärä, Anders; Berg, Lotta; Bröjer, Caroline; Herlin, Anders Henrik; Hultgren, Jan; Jacobson, Magdalena; Jarmar, Anna; Jansson, Desirée; Keeling, Linda; Lundmark Hedman, Frida; Rydhmer, Lotta; Sandberg, Eva; Steen, Margareta; Söderquist, Pär; Thulin, Carl-Gustaf; Åsbjer, Elina; Österman, Sara

Abstract

SLUs vetenskapliga råd för djurskydd har fått i uppdrag av Jordbruksverket att sammanställa aktuell forskning kring utsättning av djur för jakt och fiske samt att belysa eventuella kunskapsluckor på området. Uppdraget omfattar gräsand, rapphöna, fasan och laxfiskar. Bruket att föda upp fåglar och fiskar för utsättning i syfte att gynna jakt och fiske ifrågasätts inte sällan av etiska skäl, men den diskussionen ligger utanför fokus för denna rapport. Utsättning av fågel och fisk är en antropogen verksamhet som, till skillnad från många andra typer av mänsklig påverkan, syftar till att gynna arterna i fråga. Det kan handla om naturvårdsinsatser, att återinföra försvunna arter eller att på andra sätt berika ekosystemet, inte sällan med ökade möjligheter till jakt eller fiske som slutändamål. Ofta förbereds och åtföljs utsättningar av habitatförbättrande åtgärder som inte endast gynnar de utsatta individerna och deras artfränder, utan även har positiva konsekvenser för biologisk mångfald och ekosystemet i stort. I utarbetandet av regelverket knutet till utsättning av fågel och fisk är det viktigt att även beakta de positiva föresatserna och de konsekvenser som verksamheten kan medföra. Annars riskerar man att engagemang och incitament förloras, till men för biologisk mångfald och en rik och levande landsbygd.

Fågel Uppfödning av vilda fåglar för utsättning bedrivs för jaktändamål och hundträning samt för att förstärka befintliga, vilda populationer. Omfattningen av den svenska uppfödningen är inte känd. Djurhållningen i vilthägn är till stora delar oreglerad i lagstiftningen. Branschen har däremot utformat egna riktlinjer som ger vägledning avseende vissa delar av uppfödningen, men det är oklart i vilken omfattning dessa följs. Det finns en avsevärd variation mellan anläggningar och mellan fågelarter vad gäller skötsel och miljö, t.ex. utformning av voljärer, grad av miljöberikning samt hur länge fåglarna stödutfodras efter utsättning. Vissa anläggningar driver integrerad verksamhet som innefattar alla steg i uppfödningen, det vill säga hållning av avelsfåglar för äggproduktion, kläckeriverksamhet, uppfödning och utsättning. Andra anläggningar är specialiserade på enskilda steg i processen (ej integrerad verksamhet). Det finns även djurhållare som enbart köper in fåglar för direkt utsättning i egna marker. Majoriteten av avelsfåglarna är uppfödda i hägn, men infångning av viltlevande fasan förekommer. Gräsänder som används i avel hålls i grupp i anslutning till en damm. Efter en säsong brukar vanligen avelsdjuren släppas fria. De nykläckta ällingarna och kycklingarna föds upp i flock inomhus med tillskottsvärme den första tiden och tillvänjs sedan successivt till utevistelse. Ålder vid utsättning varierar beroende på art. Utsättning sker i mindre grupper eller i särskilda utsättningshägn. Efter utsättning utfodras fåglarna under en tid. Forskning om effekten av olika inhysnings- och skötselmetoder på djurvälfärden hos fåglar i hägn är mycket begränsad. I viss mån kan den kunskap som finns om andra fjäderfän appliceras på viltfågel men domesticerade fåglar kan vara bättre anpassade till dessa djurhållningssystem. Hos vilda fåglar kan en ökad djurtäthet medföra stress, traumatiska skador samt spridning av olika infektiösa sjukdomar. Riktlinjer för gruppstorlek och beläggningsgrad under uppfödning av kycklingar och ällingar saknas i svensk lagstiftning.

Branschen har utformat en rekommendation om mått för och utformning av burar och voljärer, men Rådet saknar information om i vilken grad dessa tillämpas. Infångning och acklimatisering till fångenskap anses generellt orsaka avsevärd fysiologisk stress hos vilda fåglar. I en rapport från Storbritannien anses fjäderplockning och kannibalism vara de viktigaste välfärdsproblemen. Dessa beteenden förebyggs med hjälp av mekaniska hinder såsom näbbringar, näbbhättor eller näbbkorgar. Detta förhindrar endast utförandet av oönskade beteenden, men löser inte orsaken till att beteendena uppstår. Det är inte dokumenterat vilka av dessa hjälpmedel som används i Sverige och i vilken omfattning, eller hur de påverkar fåglarnas välfärd.. Risken för fjäderplockning och kannibalism kan påverkas av beläggningsgrad, hygien, foder, tillgång till miljöberikning och av skötselrutiner. Insynsskydd mellan voljärerna kan vara fördelaktigt. Det finns kunskapsbrister avseende hälsoläget bland såväl avelsfåglar som kycklingar och ällingar hos svenskuppfödda viltfåglar eftersom forskning saknas och laboratorieundersökningar av flockar med sjukdomssymtom eller ökad dödlighet endast utförs i begränsad omfattning. För att minska risken för smitta är en god hygien i kläckare och uppfödningshus viktigt. Djuren behöver tillräckligt många foder- och vattenplatser, samt tillgång till grus och sandbad. Det är viktigt att fåglarna hanteras med omsorg under infångande och transport. Det är också viktigt att djuren är i god kondition vid utsättningen, att de stödutfodras och har tillgång till dricksvatten. Utsättningen bör ske vid god väderlek och i en för arten lämplig biotop. Internationell forskning visar att överlevnaden efter utsättning är lägre hos utsatta fåglar än hos viltkläckta fåglar. Vanliga dödsorsaker är predation och jakt. Oavsiktlig selektion i vilthägnen kan på sikt leda till att den genetiska sammansättningen, de fysiologiska egenskaperna och beteendet förändras även i den vilda populationen. Selektionen kan bl.a. innebära att temperamentet förändras (djuren blir mindre skygga) så att risken att dödas av predatorer ökar. Änder kan få en förändrad näbb vilket kan ge sämre förmåga till fodersök. De kan även få ett förändrat migrationsbeteende, vilket kan ha betydelse för överlevnaden. Ett annat område där det saknas kunskap är eventuella risker i samband med utsättning av viltfågel avseende effekter på miljön, till exempel ökad tillförsel av näringsämnen i vattendrag och sjöar där änder släpps ut samt risker för spridning av smittämnen i miljön.

Fisk Uppfödning av fisk sker i slutna eller öppna system. Odlad fisk föds upp i fångenskap för livsmedelsproduktion eller för utsättning. Utsättning av laxfiskar i Sverige är till största delen s.k. kompensationsutsättningar, d.v.s. utsättning av fisk i vatten vars naturligt reproducerande fiskbestånd påverkas negativt av vattenkraftsexploatörer, vilket regleras i vattendomar för respektive vattendrag och exploatör. Det förekommer även att vilda fiskar fångas och flyttas mellan olika vattensystem. För stödutsättningar och återintroduktioner (i vatten där fisken försvunnit) i syfte att främja sport- och fritidsfiske krävs tillstånd. Utsättning sker vanligen av icke könsmogen fisk, d.v.s. yngel eller smolt, men inom sportfisket kan även utsättning av vuxna fiskar vara aktuellt. Vid uppfödningsformen ”sea-ranched” fångas vilda fiskar som mjölkas på ägg och spermier, varefter befruktning och vidare uppfödning sker i fångenskap. Uppfödningen sker vanligen i öppna system (kassar) och utsättning sker vanligen tidigt i livscykeln (som smolt) i form av kompensationsutsättningar, stödutsättningar och återintroduktioner. Fiskarna kan utsättas för stress i samband med infångande, transport och utsättning. För trånga miljöer och dåligt anpassade vattenförhållanden ger en sämre djurvälfärd. Samtidigt är fiskarna skyddade från predation och födobrist under uppfödningen. Yngel är mer känsliga än äldre fiskar för förändringar i vattenmiljön. Hantering och transport initierar vanligen en kraftig stressrespons hos laxfiskar men en variation mellan arter kan förekomma. Syresättning, vattentemperatur och vattenkemi har stor betydelse, speciellt i slutna system, och en hög grad av transportstress ökar dödligheten efter utsättning. En period av 2–5 dygns svält före transport förbättrar förhållandena under transporten. Håvning bör i möjligaste mån undvikas och risken för frysskador vid kall väderlek bör beaktas. Jordbruksverkets föreskrifter om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk innehåller bestämmelser om förflyttning och transport, och efterlevnaden har stor betydelse för djurvälfärden. Bedövningsmedel eller lugnande medel i låg dos kan mildra fysiologisk stress under transport men det är oklart hur fisken påverkas efter utsättning. Vattentemperaturen under transport bör hållas under 10°C, gärna mellan 1 och 5°C. Förflyttning av laxfiskar mellan olika temperaturer får inte ske utan en långsam tillvänjning. Vid längre transporter kan en salthalt på 0,5–1,0 % natriumklorid förbättra välfärden. En god syresättning måste säkerställas och en låg ljusintensitet är fördelaktigt. Djurvälfärden vid utsättning påverkas av fiskarnas möjlighet att anpassa sig till miljön på utsättningsplatsen och deras genetiska predisposition för att leva vilt. Genpoolen hos vilda populationer kan påverkas om utsatta individer reproducerar sig med vilda artfränder, men det finns få vetenskapliga belägg för detta. Utsättning kan ske antingen genom s.k. ”hard release” där fisken flyttas från uppfödningen och släpps direkt i den nya miljön, eller s.k. ”soft release” där fisken får möjlighet att gradvis anpassa sig till den nya miljön. Det senare kan t.ex. ske i ett inhägnat område i skyddad miljö under 5–7 dagar, vilket minskar stressen, skyddar från predation och födobrist, säkrar tillgången till föda och ger en högre överlevnad. Vid utsättning av befruktade ägg påverkas ynglen av miljön på samma sätt som vilda yngel.

Keywords

Djurvälfärd; farmad; fasan; fiske; genetisk; gräsand; handuppfödd; hägn; jakt; laxfiskar; odling; rapphöna; regnbåge; sjukdomar; smittspridning; uppfödning; utsättning; Viltfågel; viltfågeluppfödning; öring; övergödning; överlevnad; Animal welfare; brown trout; captive-reared; disease transmission; eutrophication; farmed; Game birds; game bird production; genetic introgression; grey partridge; hand-reared; hunting; mallard; mortality; pheasant; rainbow trout; release; salmon; survival

Published in

Rapporter från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd
2021, number: 2021:4
eISBN: 978-91-576-9822-3
Publisher: SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd, Sveriges lantbruksuniversitet