Abstract

I detta arbete skildras skogen och landskapet på Trolleholms gods före den agrara revolutionen på 1800-talet och hur moderniseringen av skogsbruket sedan dess har förändrat skogslandskapet. Västra delen av godset saknade skog på utmarken (Slättbogodset) och hörde till risbygden medan den östra hörde till skogsbygden (Skogbogodset), där skog fanns kvar på både inägorna och utmark. Under 1600- och 1700-talen ledde en överexploatering av utmarkerna till en gradvis expansion av risbygden österut. Bok- och ekskogen på utmarken minskade eller försvann helt på sina håll medan dess utbredning förblev relativt stabilt på inägornas skogsbackar. Före laga skifte på 1830-talet låg fokus på boskapsskötsel och godset var knappt ens självförsörjande på spannmål. Markerna var odikade och dominerades av ogödslade naturliga ängar, hedar, enefälader, stubbskottskogar av al, björk och ek, samt ollonskogar av bok och ek. Den odlade åkern utgjorde endast en liten del av arealen på Skogbogodset.

Vid 1800-talets början blev det tydligt på Trolleholm och annorstädes i Skåne att skogsutnyttjandet behövde ändras i grunden för att kunna möta en ökande efterfråga på ved och virke, då föryngring och tillväxt inte höll jämna steg med uttaget. En viktig orsak var att det kombinerade bruket av skogsmarken för både virke och betesmark var dåligt organiserat så att ytor för naturlig föryngring inte blev betesfredade. Därtill fanns det en allmän brist på kompetens inom centrala delar av skogsskötseln såsom markberedning, plantering, röjning och gallring. Trolleholm var 1838 bland de första godsen i Sverige att anställa en professionell skogsförvaltare som delade in skogsmarken i områden för systematiskt skogsbruk och områden för överföring till jordbruksverksamhet. Det dröjde emellertid runt 50 år tills skogsseparationen var helt genomförd, då alla traditionella rättigheter till skogsbete och vedutsyning hade lösts in och skogsmarken helt och hållet kunde användas för virkesproduktion. Slutet för skogsbetet, den storskaliga utdikningen och barrträdsplanteringen på fäladerna satte då fart på tillväxten i skogen i slutet på 1800-talet.

Den bokskog som hade överlevt fram till laga skifte, började så småningom brukas med moderna metoder och dess areal ökade ända fram till 1940-talet. Den planterade granskogen kom under 1900-talet att helt dominera de gamla utmarkerna och från 1950-talet började gran även planteras på bokskogshyggen i allt större omfattning. Bokskogsarealen på Trolleholm och på många andra skånska gods minskade kraftigt fram till bokskogslagens tillkomst 1974. Pendeln svängde tillbaka till lövskogens fördel på 1990-talet när en omfattande etablering av ekskog på åkermark började och decemberstormen 1999 blev startskottet för omföring av gran till löv även på skogsmark. Under tiden 1985-2015 har granskogsarealen minskat och blivit ersatt av andra barrträd och lövskog. Den senaste tiden har askskottsjukan lett till att trädslaget har försvunnit som beståndsbildande på Trolleholm. Trolleholms skogar kommer även i framtiden att förändras, både genom aktiv skogsskötsel och genom mer eller mindre oväntade händelser och ett ändrat klimat.

Published in

Arbetsrapport - Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap
2021, number: 55
ISBN: 978-91-576-9838-4, eISBN: 978-91-576-9839-1
Publisher: Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Brunet, Jörg

  • Southern Swedish Forest Research Centre, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

History
Forest Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/111030