Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2021

Tillståndet i svensk åkermark och gröda : data från 2011-2017

Eriksson, Jan

Abstract

I denna rapport redovisas resultatet från den tredje provtagningsomgången (omdrevet) i miljöövervakningsprogrammet ”Yttäckande rikskartering av åkermark”, även kallat Åkermarksinventeringen. Karteringen innefattar markens organiska material, syra/bas-status, fosfor- och kaliumtillstånd och spårelementinnehåll samt halter av makro- och mikroelement i höstvete, vårkorn och havre. Data från alla omdrev, kartor samt rapporterna från programmet är tillgängliga via datavärdskapet för jordbruksmark. Där finns också möjlighet att söka statistik för produktionsområden, län, jordbrukstäta kommuner och stora avrinningsområden. https://www.slu.se/institutioner/mark-miljo/miljoanalys/akermarksinventeringen/

I omdrev 3 har sammanlagt 2039 provpunkter provtagits fördelat på fyra delprovtagningar åren 2011, 2013, 2015 och 2017. 225 nya provpunkter har tillkommit som ersättare för punkter som bortfallit sedan omdrev 2. Alla provpunkter i Norrlandslänen provtogs 2013.

I alla provpunkterna har ett prov tagits från matjorden (0-20 cm). Alvprov (40-60 cm) har också tagits i provpunkter som ersätter dem som utgått sedan förra omdrevet. Om grödan vid provtagningstillfället var höstvete, vårkorn eller havre togs också kärnprov (248, 244 respektive 139 prov).

Följande analyser utfördes på matjordsproverna: pH (H2O), total kolhalt, kolhalt efter syrabehandling för avdrivande av karbonatkol (organiskt C), total kväve- och svavelhalt, utbytbart kalcium (Ca2+), magnesium (Mg2+), K+ och natrium (Na+ ), titrerbar aciditet vid pH 7, ammoniumlaktat-acetatlöslig fosfor (P-AL) och kalium (K-AL) samt saltsyralöslig fosfor (P-HCl) och kalium (K-HCl). Vidare utfördes analys av spårelementen arsenik (As), bly (Pb), cesium (Cs), kadmium (Cd), kobolt (Co), koppar (Cu), krom (Cr), kvicksilver (Hg), mangan (Mn), molybden (Mo), nickel (Ni), selen (Se), strontium (Sr), vanadin (V) och zink (Zn) efter uppslutning i 7M HNO3. På matjordar från nya provpunkter och alvprover från både omdrev 2 och 3 utfördes också mekanisk analys för bestämning av mineraljordart.

På kärnproverna analyserades totalhalter av följande element: makroämnena Ca, Mg, K och P samt spårelementen As, Pb, Cd, Cs, Co, Cu, Cr, Mn, Mo, Ni, Sr, V och Zn.

Resultatet visar att åkermarkens tillstånd de senaste två decennierna varit väldigt stabilt när det gäller de undersökta variablerna, med inga eller bara små förändringar i de flesta fall. Förekommande små förändringar är svåra att säkert fastställa eftersom kontrollprover som lagts in i analysserierna visar att det för en del analyser tenderar att uppstå systematiska skillnader i mätnivå när de sker med flera års mellanrum.

Av jordarna som analyserades i omdrev 3 hade 80 % ett pH i intervallet 5,6 – 7,1 och medel-pH har varierat med bara 0,1 enheter mellan de tre hittills genomförda omdreven. Trettiofem procent av det totala antalet jordar hade ett pH som låg 0,3 enheter eller mer under det mål-pH för olika jordarter som anges i Jordbruksverkets rekommendationer för gödsling och kalkning.

Halten organiskt material i matjordarna beräknad från kolhalt hade ett medelvärde på 7,1 % och ett medianvärde på 4,5 %. Medelvärdet höjdes påtagligt av ett mindre antal organogena jordar. Den genomsnittliga halten organiskt material kan ha ökat med ca 0,5 enheter sedan omdrev 1.

Utbytbara katjoner, katjonbyteskapacitet och basmättnadsgrad bestämdes i omdrev 3 av kostnadsskäl bara på jordar med pH 7,0 eller lägre (89 % av alla jordar). Katjonbyteskapacitet och basmättnadsgrad hos dessa jordar var i medeltal 21 cmolc/kg respektive 65 %. Basmättnadsgraden kan antas vara 100% på de jordar som inte analyserades, vilket medför att den genomsnittliga basmättnadsgraden på alla jordar skulle vara 69 %. Det är i stort sett samma värde som i omdrev 2.

P-AL och P-HCl låg i medeltal på 7,8 respektive 78 mg/100 g. Fosforgödslingen har minskat sedan början av 1990-talet. För P-HCl kan man inte förvänta sig en påvisbar effekt på så kort tid eftersom flödena är små i förhållande till markens ganska stora fosforförråd. För P-AL, som utgör ca en tiondel av detta förråd, fanns en tendens till minskad halt över omdreven. Den verkar motsvara ungefär 1 mg/100 g, men en samtidig variation mellan år i mätnivå gör det svårt att avgöra exakt hur stor den är.

På AL-extraktet gjordes i omdrev 3 analys också av Al och Fe för att kunna beräkna fosformättnadsgraden (DPS) som är kvoten P/(Al + Fe) i AL-extraktet beräknad på molbasis och uttryckt som procent. Medel- och medianvärdena för DPS var 18 respektive 10 % vilket antyder att det fanns ett mindre antal ganska höga värden som drar upp medelvärdet.

K-AL och K-HCl låg i medeltal på 12,6 respektive 200 mg/100 g. Data finns bara för omdrev 2 och 3 och när data korrigerats för variation i mätnivå är det inte sannolikt att någon nämnvärd förändring skett.

Halterna av spårelement har generellt förändrats väldigt lite över omdreven. Den ackumulation av Cd, Pb och Zn som enligt andra undersökningar skedde under 1900-talet tycks ha avstannat. Däremot tycks halten Hg i matjord fortfarande öka. Medel- och medianvärdena var 0,043 respektive 0,036 mg/kg i omdrev 1 mot 0,054 respektive 0,043 mg/kg omdrev 3. Data från omdrev 2 saknas.

Farhågan att stora skördeuttag utarmar marken på mikronäringsämnen bekräftas inte av de här presenterade siffrorna. Flödena är som andra undersökningar visat för små för att på kort sikt kunna påverka de nära totalhalter som redovisas här. Det kan dock inte uteslutas att en mindre mer lättlöslig och därmed mer växttillgänglig fraktionen kan ha påverkats, men data över halter i kärna indikerar inte att så skulle vara fallet.

Halterna av makronäringsämnen i kärna från de tre undersökta spannmålsslagen skiljde sig inte i någon högre grad. När det gäller spårelement tenderade halterna att vara högst i havrekärna och lägst i kärna av vårkorn. När det gäller variation med tiden finns det en stor årsmånsbetingad variation mellan olika provtagningsår. Kalciumhalten i höstvete- och havrekärna och Mg-halten i alla spannmålslagen uppvisar en sjunkande trend mellan omdreven. Kadmiumhalten visar en sjunkande trend i vårkorn och havre, men inte i höstvete. För några spårelement minskade haltnivån mellan omdrev 2 och 3 för enskilda grödor, men det är för tidigt att avgöra om detta är en faktisk trend.

I omdrev 3 utvärderades hur olika driftsinriktningar och odlingsåtgärder eventuellt påverkat matjordens egenskaper baserat på uppgifter som samlats in från lantbrukarna. Detta gav uppgifter kopplade direkt till det fält där prov togs till skillnad från tidigare omdrev då de kopplades till gårdens driftsinriktning enligt Lantbruksregistret. Fortfarande är det dock på grund av den stora geografiska spridningen, med skillnader i markegenskaper, klimatförhållanden mm. svårt att veta i vilken grad skillnader i markegenskaper mellan olika driftsinriktningar beror på brukningsåtgärder och i vilken grad det bero på skillnader som naturligt fanns från början.

Jordar på gårdar inriktade på husdjursproduktion hade generellt högre halt organiskt material, lägre pH och högre P-HCl-tal än utpräglade växtodlingsgårdar. Halterna av Hg, Mn, Mo och Se var något högre i jordar från djurgårdar medan det var tvärtom för många andra spårelement. Det senare är troligen kopplat till att växtodlingsgårdarna generellt brukade mer lerrika jordar.

Mark som får miljöstöd för ekologisk odling innehöll mer organiskt material och utbytbart Mg och hade lägre P-AL-värden och lägre DPS än konventionellt odlad. I övrigt var det inga stora skillnader. Om bara djurgårdar jämfördes var dock halten organiskt material i matjorden lite högre i de konventionellt än i de ekologiskt odlade. Det gick inte att se några entydiga skillnader i markegenskaper mellan ekologiskt odlade gårdar med avseende på hur länge ekologisk odling pågått.

Högre andel vall i växtföljden innebar generellt högre halt organiskt material, högre P-HCl och högre halt av Cd, Hg, Mo och Se, ämnen som är korrelerade till halt organiskt material. pH, innehåll av P-AL och DPS minskade med ökad vallandel.

Jordar som idag tillförs stallgödsel hade generellt högre halt organiskt material och högre värden för P-AL, DPS, P-HCl- och K-HCl än jordar som ej tillförs stallgödsel. En osäkerhetsfaktor här är att stallgödsel enligt uppgift tidigare tillförts hälften de jordar som idag ej tillförs stallgödsel. Mark som tillförts stallgödsel från nötkreatur innehöll mer organiskt material medan pH, P-AL och DPS var högre på mark som tillförts stallgödsel från gris- eller fjäderfä. I övrigt var det inga nämnvärda skillnader kopplade till stallgödselslag.

Published in

Ekohydrologi
2021, number: 168
Publisher: Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet