Skip to main content
Report, 2021

Jämförande undersökning av två bottenfaunaprovtagare i Vänern : jämförelse av Ekman och van Veen-hämtare

Sonesten, Lars

Abstract

Två olika typer av bottenfaunaprovtagare har jämförts vid ett provtagningstillfälle i Storvänern. Inom den nationella miljöövervakningen av sjön har sedan starten 1973 en något modifierad hämtare av Ekmantyp använts. Hämtaren är dels förtyngd för att säkerställa att provtagning kan ske vertikalt på stora djup och stängningsmekanismen är modifierad så att hämtaren stängs när den dras upp från botten. En vanlig Ekmanhämtare kräver istället att ett lod skickas ner för att utlösa stängningsmekanismen och är en vanlig hämtartyp i jämförelsevis mjuka insjösedi-ment. Den andra typen av hämtare som har testats är av van Veen-typ och är en vanlig hämtartyp i mer marin miljö där ofta sedimenten är ”sandigare” och mer kompakta. Totalt togs 10 st Ekmanhugg och fem van Veen-hugg på vardera utav de två ordinarie provplatserna, vilket totalt per provplats täckte en bottenyta av 0,25 m2 med Ekmanhämtaren och 0,5 m2 med van Veen.
Totalt fångades åtta olika bottenfaunataxa med van Veen vid Megrundet, medan Ekmanhämtaren fångad sex taxa. Skillnaden var ett par taxa som endast förekom i enstaka exemplar och där den större totala provtagningsytan med van Veen ökar möjligheten att kunna få med mindre vanligt förekommande taxa. Vid Tärnan fån-gade båda hämtarna fyra taxa vardera.
För de mest förekommande vitmärlorna (Monoporeia affinis) så var det en statisti-skt säkerställd skillnad i såväl individtätheter som biomassor med markant högre medeltätheter och biomassor för de enskilda delproven tagna med Ekman-hämtaren vid båda provplatserna. För den andra vanliga bottenfaunagruppen glattmaskar (oli-gochaeter) så var det endast en statistiskt säkerställd skillnad mellan biomassorna vid Megrundet, även om det konsekvent var något lägre tätheter och biomassor för van Veen-hämtaren så var variationen mellan de olika proven inte tillräckligt stor för att statistiskt kunna säkerställa skillnaderna i övrigt. För övriga mindre vanligt förekommande bottenfaunataxa så var resultatet mer varierande, vilket torde spegla den större roll som slumpen får vid mer sparsam förekomst.
Liknande resultat fås vid en jämförelse av resultaten från de förändringar som skett inom den nationella miljöövervakningen av bottenfauna i Vättern där man 2004 övergick från Ekmanhämtare till van Veen-hämtare.
Sammantaget gör detta att rekommendationen för den fortsatta övervakningen av bottenfaunan i Vänern blir att även fortsättningsvis använda Ekman-häm-taren. Detta för att dels inte bryta viktiga tidsserier som har skapats under många års övervakningsinsatser, men också för att det inte går att se några uppenbara fördelar med att byta hämtare till van Veen.

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö
2021, number: 2021:9
Publisher: Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet

Authors' information

Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Aquatic Sciences and Assessment

Associated SLU-program

Lakes and watercourses
Biodiversity
Use of FOMA data

UKÄ Subject classification

Environmental Sciences
Ecology

URI (permanent link to this page)

https://res.slu.se/id/publ/111942