Abstract

Diflufenikan har under lång tid varit den aktiva substans som oftast överskrider sitt riktvärde i olika miljöövervakningsstudier. Säkert växtskydd (https://www.sakertvaxtskydd.se/) har därför under perioden 2018–2020 bedrivit en kampanj för att informera om hur det genom frivilliga åtgärder och ökad medvetenhet om föreskrivna riskhanteringsåtgärder går att minska riskerna för att diflufenikan ska läcka ut i vattendrag. Åtgärderna handlar t.ex. om att minska användningen genom lägre dos eller att bespruta mindre arealer, att flytta viss bekämpning från hösten till våren samt att vara extra noga med att hålla skyddsavstånd. Diflufenikan är en substans som har använts som ogräsmedel i Sverige sedan 1993 och används mot örtogräs i odlingar av stråsäd, främst på hösten. Ämnet är unikt i sitt sätt att verka och hittills har mycket få fall av resistensutveckling mot diflufenikan rapporterats. Diflufenikan binder relativt starkt till markpartiklar och är relativt persistent. Det nuvarande godkännandet på EU-nivå går ut 31 december 2021 och substansen är därför under omprövning. Inom vattenförvaltningsarbetet är diflufenikan ett av de särskilda förorenande ämnen som Havs- och vattenmyndigheten anger i sina föreskrifter med en bedömningsgrund i ytvatten på 0,01 μg/l. Det är också detta värde som används som riktvärde för påverkan på vattenlevande organismer. På uppdrag av Växtskyddsrådet har SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB) tagit fram denna sammanställning som utgör ett underlag till den kommande utvärderingen av om kampanjen har uppnått sina syften. Uppdraget syftar också till att belysa vilka som är de viktigaste faktorerna som påverkar uppmätta halter av diflufenikan. Underlagsdata om halter och användning av diflufenikan har tagits från den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel (växtskyddsmedel) som finansieras av Naturvårdsverket. Data kommer från fyra små avrinningsområden med hög jordbruksintensitet i Skåne (M42), Halland (N34), Östergötland (E21) och Västergötland (O18) samt från två större åar i Skåne, Skivarpsån och Vege å. Odling och växtskyddsmedelsanvändning i de så kallade typområdena anses vara representativ för de fyra svenska odlingsregionerna de ligger i. Proverna i typområdena tas med tidsstyrda automatiska provtagare var 90:e minut och poolas sedan till ett tidsintegrerat samlingsprov per vecka under huvuddelen av säsongen. Prover tas även under vintern med varierande omfattning mellan typområdena. I Skivarpsån och Vege å tas momentanprover 2 gånger per månad under maj och juni och 1 gång per månad under juli-november. Proverna analyseras av laboratoriet för organisk miljökemi (OMK) vid Institutionen för vatten och miljö, SLU. Analysmetoderna är ackrediterade av SWEDAC och laboratoriet deltar regelbundet i internationella interkalibreringar. I typområdena genomförs också årligen en inventering av odling och användning av växtskyddsmedel genom intervjuer med lantbrukarna. Data från dessa undersökningar har använts för att åskådliggöra hur användningen av diflufenikan varierat från år till år samt för att undersöka i vilken mån användningen kan relateras till uppmätta halter. I intervjuerna som gjordes för åren 2018–2020 inkluderades även några frågor kring diflufenikankampanjen. Odlingsinventeringen i typområdena visar på en bred kännedom om diflufenikankampanjen, särskilt i Skåne där kampanjen haft sitt fokus. En stor del av lantbrukarna har uppgett att de vidtagit extra skyddsåtgärder för att t.ex. minska vindavdrift och att de varit extra noga med att hålla skyddsavstånd. Det är ingen skillnad i hur mycket diflufenikan som använts i typområdena sedan kampanjen startade, inte heller den totala försäljningen av diflufenikan i Sverige visar på någon minskning under perioden (2018–2020). Eventuella skillnader i halter av diflufenikan mellan de tre åren kampanjen pågått (2018–2020) och de tre åren innan (2015–2017) testades med hjälp av en statistisk modell, dels i M42 och dels för alla typområden och åarna. Även skillnad mellan säsong (september–december jämfört med januari–augusti) testades. Det är ingen statistisk skillnad i halter i typområdena eller åarna, mellan de tre åren kampanjen pågått och de tre åren innan. Däremot är det signifikant högre halter av diflufenikan på hösten än under resten av året. Halter över riktvärdet förekommer också på sommaren och på grund av att diflufenikan bryts ner relativt långsamt i jorden kan halter över riktvärdet uppmätas även då substansen inte har använts under säsongen, ifall flödet är lågt och utspädningen därmed liten. Hur höga halterna av diflufenikan blir i ett vattendrag beror av det komplexa samspelet mellan användning, nederbörd och flöden samt den tidsfördröjning som ofta sker mellan användning och effekter på uppmätta halter. Det är därför en utmaning att analysera sambanden statistiskt. Här har vi använt datasetet från typområde M42 åren 2011–2020 och jämfört uppmätta halter med olika variabler för användning, flöde, nederbörd m.m., i en statistisk modell. De tre hydrologiska faktorerna medelflöde i vattendraget, andel ”snabbt flöde” och nederbörd under provtagningsperioden har starkast statistisk korrelation med de uppmätta halterna av diflufenikan. Ytterligare två faktorer, knutna till användningen av diflufenikan på fälten, har signifikant korrelation till de uppmätta halterna. Dessa faktorer är den totala användningen i avrinningsområdet under de senaste 30 dagarna samt antal dagar sedan senaste användningen. När det gäller användningen, vilket är de faktorer som går att styra över, verkar den totala användningen i området, d.v.s. dosen i kombination med hur stor andel av avrinningsområdet som besprutas, vara avgörande. En användning på mindre än 15 % av avrinningsområdet verkar sällan ge upphov till medelhalter över riktvärdet på 0,01 μg/l om användningen varit så låg under längre tid. Andra faktorer som inte ingår i den statistiska modellen men som kan påverka de uppmätta halterna är till exempel jordförhållanden, dränering och topografi på de fält där diflufenikan använts, förluster via vindavdrift och effekter av vidtagna skyddsåtgärder.

Published in

CKB rapport
2021, number: 2021:1
ISBN: 978-91-576-9869-8, eISBN: 978-91-576-9870-4
Publisher: SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB), Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Boström, Gustaf

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Gönczi, Mikaela

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

Associated SLU-program

Future Agriculture (until Jan 2017)
Non-toxic environment
Lakes and watercourses
Agricultural landscape
SLU Plant Protection Network


Sustainable Development Goals

Ensure availability and sustainable management of water and sanitation for all


UKÄ Subject classification

Environmental Sciences related to Agriculture and Land-use
Soil Science
Environmental Sciences


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/112911