Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2021

Hinder och möjligheter för ökad naturbetesdrift ur ett lantbrukarperspektiv : en kunskapsöversikt

Jamieson, Anna; Hessle, Anna

Abstract

Denna kunskapsöversikt är genomförd som ett uppdrag från myndighetssamarbetet CAP & hållbarhet i syfte att ur ett lantbrukarperspektiv belysa hinder och möjligheter för ökad djurhållning med nötkreatur, får och häst på svenska naturbetesmarker. Begreppet naturbetesmark avser alla typer av naturliga och tidigare kultiverade fodermarker, inklusive utmarks- och skogsbete, som kan betas. Rön från vetenskaplig och populärvetenskaplig litteratur har sammanställts, uppgifter från ett antal intressenter inhämtats och egen kompetens och erfarenhet använts.

Naturbetesdrift är en verksamhet som påverkas av många faktorer på flera plan och komplexa samband – vissa nära den faktiska betesmarken såsom stängsling, möjligheter till vatten och daglig tillsyn eller närvaro av rovdjur. Andra faktorer påverkar betesdriften mer indirekt, såsom tillgång till vinterhållning, lantbrukarens totalekonomi, hur samhället i övrigt ser ut kring lantbrukaren, myndigheters regelverk med mera.

Sett ur det betesmarksnära perspektivet gäller det att genom goda betesrutiner upprätthålla djurproduktion och djurvälfärd i kombination med en effektiv drift avseende stängsel, vatten och tillsyn. Skapande av stora sammanhängande betesfållor, eventuellt i kombination med kollektiv vinterhållning och användning av befintlig och kommande teknik är några av de möjligheter som kan rationalisera driften och göra den ekonomiskt hållbar. Det finns möjlighet att få stöd till restaurering av betesmarker med potentiella särskilda värden. Ett godkännande av virtuella stängsel skulle göra det möjligt att beta naturbetesmarker som idag bedöms vara alltför dyra att stängsla in. Annan teknik för övervakning av stängsel och djur är under utveckling. Naturbetesmarker är fodermässigt lämpligt för många hästar, men avståndet till betesmarkerna kan ibland vara ett hinder. Lösspringande hundar, rovdjursangrepp och skördeskador från klövvilt utgör betydande hinder för betesdrift i vissa trakter.

För ett hållbart företagande krävs långsiktig lönsamhet. I naturbetesbaserad nöt- och lammköttsproduktion utgörs intäkterna av cirka 10 % miljöersättningar för betesmarker, 30–45 % av andra stöd och 45–60 % av försäljning av kött och skinn. Kostnaderna fördelar sig på 50–60 % vinterhållning (investeringsstöd borträknade), 15–30 % betesdrift och 15–30 % gemensamma kostnader. En välmående animaliesektor är en förutsättning för en hållbar naturbetesdrift, eftersom naturbetesdjuren inte är isolerade från övrig djurproduktion utan existerar i ett flöde mellan olika typer av djurhållande lantbrukare. Mängden potentiella betesdjur är inte heller konstant, utan en effekt av hur goda förutsättningarna för djurhållning är. En systemsyn behövs, inte bara för djuren utan även för betesmarkerna. En enskild värdefull naturbetesmark kan således inte betraktas isolerat, utan i ett företagssammanhang, där t. ex. stora rationella betesmarker med lägre biologiska värden och vallåterväxt på gårdens övriga arealer kan möjliggöra djurhållning och därmed bete även av sådana mindre värdekärnor. Det är också av största vikt att de stöd som betalas ut för hävd av värdefulla betesmarker kommer den betesbaserade djurägaren till godo och inte låses in i högre markpriser och arrenden.

Störst förbättring i den kortsiktiga kalkylen erhålls om befintliga byggnader utan lönsam alternativ användning kan utnyttjas för djurhållningen, men på sikt behöver produktionen kunna bära kostnaderna för en nybyggnation för att vara hållbar. Ofta finns ett motsatsförhållande mellan en billig byggnad och låg arbetsåtgång. Vinterfoderkostnaden beror mycket på arronderingen som orsakar dyrare foder i skogsbygd. Med många djur i företaget uppnås skalfördelar med en lägre kostnad per uppfött djur. Intäkterna kan ökas ytterligare genom effektivisering av produktionen och att produkterna laddas med realiserbara mervärden kopplade till naturbetesmarker. Rekryteringsdjur i mjölkbesättningar betar redan idag många naturbetesmarker. Med större andel kontrakterad kviguppfödning samt betessläppning vid en lägre ålder skulle större areal naturbetesmark kunna hävdas av mjölkraskvigor.

En annan förutsättning för naturbetesdrift är att marken ligger i en livskraftig bygd med möjligheter att bo och verka i och där omgivningen har förståelse för djurproduktion och det finns en positiv attityd till lantbruket. I trakter med en livskraftig lantbrukssektor finns goda möjligheter till samverkan, kompetensförsörjning, service samt inköp och försäljning av varor och tjänster. Hinder kan vara både den urbana befolkningens och lantbrukarnas egen attityd till lantbruk och landsbygd, som t. ex. bidrar till att landsbygdens ungdomar flyttar till tätorter. Detta försvårar kompetensförsörjning samt generations- och ägarskiften. Attityden inom det egna skrået till naturvård som en etablerad produktionsgren bland de traditionella varierar också.

Produktion av kollektiva nyttigheter, såsom hävd av naturbetesmarker, kräver att kunden, det vill säga samhället, är beredd att betala för tjänsten. Trots det stora samhälleliga intresset för bevarande av naturbetesmarker kommer, i naturbetesbaserad nöt- och lammköttsproduktion, som ovan anförts idag endast cirka 10 % av intäkterna från miljöersättningar för betesmarker. Därmed är naturbetesdriften även beroende av svenska konsumenters betalningsvilja för inhemskt kött. Även hästägare behöver ekonomiska incitament för att hävda naturbetesmarker.

Osäkerheten och bristen på långsiktighet i stödsystemet avskräcker många från investeringar och nystart av djurhållning, då till synes små förändringar kan slå hårt på enskild företagsnivå. Förändringar i stödsystemets struktur och regelverk bör därför minimeras medan en ökning av stödbeloppen inom nuvarande regelsystem skulle inverka positivt. Omfattande och svåröverskådligt regelverk och oproportionerliga sanktioner för djurhållande lantbrukare leder till avveckling. En önskvärd förändring är att utforma stöden så att de blir mer flexibla och att kontrollsystemen tillåts ta hänsyn till biologiska förhållanden som t. ex. årsmånsvariation till följd av väderleken.

Kunskap om lantbruk och djurhållning hos personal som utför kontrollerna efterfrågas. Attityden hos en del myndighetspersoner och djurrättsaktivisters agerande sänker lantbrukarnas motivation för att hålla djur. Större förståelse för naturbetesmarker och markägande hos myndigheter som hanterar jordoch skogsbruksfastigheter, t. ex. vid fastighetsbildningar, skulle gagna naturbetesdriften.

Vår slutsats är att ökad naturbetesdrift är beroende av att det är möjligt att verka som lantbrukare med betesdjur. Livet på gården måste fungera i stort med allt vad det innebär, men det största hindret för naturbeteshävd är en bristande lönsamhet. Lönsamheten kan förbättras, genom ökade intäkter i form av adekvata priser på animalieprodukter och en höjning av relevanta stöd, men också genom att byggnads-, vinterfoder- och arbetskostnader kopplade till betesdjuren minskas. Samtliga dessa faktorer behöver förbättras parallellt för att på ett märkbart sätt öka intresset för hävden av naturbetesmarkerna.

Published in

SustAinimal reports
2021, number: 1
ISBN: 978-91-576-9929-9, eISBN: 978-91-576-9928-2
Publisher: Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet