Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2021

Miljöövervakning av fladdermöss i Sverige : utvärdering av fladdermusdata 1999 - 2019

de Jong, Johnny

Abstract

Övervakningen av fladdermöss inleddes i början på 1980 – talet i delar av Sverige. Sedan dess har både metodik och teknik utvecklats och bidragit till att kunskapen om fladdermössen i Sverige har ökat betydligt. Övervakningen sker inom de tre olika verksamheterna regional miljöövervakning, biogeografisk uppföljning och områdesvis uppföljning. Resultaten från övervakningarna är en viktig del i Naturvårdsverkets rapportering till EU enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Rapporteringen innehåller bland annat information om fladdermusarternas utbredning och populationsförändringar.

År 2020 fick Länsstyrelsen i Jönköpings län regionala utvärderingsmedel från Naturvårdsverket för att utvärdera och analysera fladdermusdata som har samlats in under perioden 1999 – 2019. Utvärderingen syftar till att ta reda på om data som har samlats in från befintlig övervakning kan användas för att få fram populationstrender för fladdermusarterna samt om så inte är fallet, vad som behöver justeras för att det ska bli möjligt i framtiden. Övervakningen har hittills varit designad på ett sätt som bidrar till att öka kunskapen om fladdermusarternas utbredning. Eftersom inventeringarna inte har syftat till att få fram data som visar på eventuella populationsförändringar kan vi inte heller förvänta oss att kvalitén på data är tillräcklig för sådana analyser.

Resultaten visar att miljöövervakningen har fungerat mycket bra för att öka kunskapen om fladdermusarternas utbredning. Det finns inga tecken på minskad utbredning hos någon art, varken inom ramen för miljöövervakningen eller i andra inventeringar. Tvärtom har utbredningen ökat för flera arter.

Data som har samlats in i övervakningarna genomförda sedan år 1999 har bearbetats och analyserats med hjälp av GAMM (generalized additive mixed models) för att försöka få fram populationstrender baserat på autobox-data. Denna analys visade sig fungera bäst för nordfladdermus, större brunfladdermus, dvärgpipistrell, trollpipistrell och brunlångöra. Analyserna visar inte på vare sig en positiv eller negativ trend för hela tidsperioden, men däremot finns positiva och negativa trender inom perioderna.

Kvantitativa data från den manuella inventeringen har använts som underlag för en korrelationsanalys (Pearson correlation) för att se om det går att få fram populationstrender för några av arterna. Manuella data för arter som är lätta att hitta och artbestämma (nordfladdermus, brunlångöra, trollpipistrell, större brunfladdermus och dvärgpipistrell) analyserades från år 1999 till år 2019. Av dessa visade trollpipistell och större brunfladdermus en signifikant positiv trend.

Slutligen har det genomförts analyser baserat binomialt linjära modeller, även här med syftet att få fram populationstrender. Man kan kombinera autoboxdata och manuella data, men bara under den period som båda metoderna används, eftersom sannolikheten att hitta arter är mycket större med autoboxdata. Alternativt baserar man analysen på bara en av metoderna. Metoden fungerar dåligt för de allra vanligaste arterna, och för de mest sällsynta arterna, men skulle kunna fungera för halvvanliga arter.

Baserat på de resultat som har samlats in sedan år 1999 så är det svårt att dra säkra slutsatser om populationstrender. Men analyserna med hjälp av data från autoboxarna ser ändå lovande ut och med en del förändringar och längre tidsserier kommer vi på sikt att kunna få fram ett bättre underlag för att få fram populationstrender. Den främsta anledningen till att det inte går redan nu är dels att autoboxarna inte funnits så länge, men också att inventeringarna inte riktigt varit designade för att klara det. Med följande justeringar kan vi snabbare få fram populationstrender:

• Inventeringar bör genomföras varje år på ett antal fasta lokaler.

• Ju fler lokaler desto bättre. Optimalt vore att ha minst 30 - 50 lokaler inom varje biogeografisk region.

• Fler lokaler är viktigare än många autoboxar per lokal. Om man använder många autoboxar per lokal så bör det i så fall motiveras med att det ökar chansen att upptäcka sällsynta arter på lokalen.

• Autoboxarna bör placeras på exakt samma ställe och med mikrofonen riktad åt samma väderstreck varje år. • Man bör inventera under samma tidsperiod varje år och samma tid på dygnet.

• Man bör använda samma autobox-inställningar varje år (bilaga 1).

• För att öka möjligheten att upptäcka förändringar i utbredningsområdet bör fler lokaler i utkanten av utbredningsområdena inventeras.

• Den manuella inventeringen kan förbättras genom mer och bättre information i samband med inspelningar av sällsynta arter. Denna information bör spelas in i samband med observationen och bifogas till valideringsgruppen för fladdermöss.

• Vid den manuella inventeringen bör man bli noggrannare vid uppskattning av antalet individer av de halvvanliga arterna.

• Fortsatta inventeringar i de mest artrika områdena i södra Sverige är viktiga för att kartlägga våra mest sällsynta arter, men man bör överväga att inkludera fångst och märkning med radiosändare för arterna Bechsteins fladdermus, nymffladdermus, större musöra och grålångöra.

• Miljöövervakningen bör kompletteras med kolonisök och fångst av våra två svårbestämda arter inom släktet Myotis, mustaschfladdermus och taigafladdermus.

Published in

Meddelande / Länsstyrelsen, Jönköpings län
2021, number: 2021:09
Publisher: Länsstyrelsen i Jönköpings län