Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2021Open access

Vildsvin i de Nordiska länderna : en rapport på uppdrag av Nordiska Ministerrådet

Hedmark, Eva; Augustsson, Evelina; Alm Bergvall, Ulrika; Jarnemo, Anders; Kjellander, Petter

Abstract

Vildsvinet (Sus scrofa) förekommer i stora delar av Europa, södra Asien och norra Afrika. Arten har introducerats till Nordamerika, Sydamerika, Nya Zeeland och Australien. I Europa har vildsvinet ökat kraftigt både till antal och utbredning under de senaste trettio åren och i Norden förekommer vildsvin i Finland, Sverige, Norge och Danmark. Vildsvin är i ett historiskt perspektiv en naturlig del av den Nordiska faunan, med undantag för Island. Arten utrotades dock under olika perioder (1000-talet i Norge, 1700-talet i Sverige, 1800-talet i Danmark) och har sannolikt inte funnits naturligt i Finland under de senaste 8 000 åren. Under de senaste decennierna har dock vildsvinet återkommit till Sverige genom rymningar från hägn och via naturlig spridning från grannländer till Finland, Danmark och Norge. Artens naturliga förmåga att snabbt föröka sig har medfört en stor population i Sverige, med påföljande och ökade skador framför allt inom jordbruket. Även vildsvinsolyckor i trafiken har ökat kraftigt i takt med den ökande vildsvinsstammen. Den ökande populationen innebär också att risken för spridning av sjukdomar ökar, framför allt är oron inom svinproduktionsnäringen påtaglig. Det allvarligaste hotet anses vara Afrikansk svinpest (ASF) som sprids bland vildsvin i stora delar av forna Östeuropa och länder som gränsar till väst. Under våren 2021 fick Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i uppdrag av Nordiska Ministerrådet att sammanfatta kunskapsläge, förvaltningsmål och policys kring vildsvinssituationen i de Nordiska länderna med särskilt fokus på nuläge och framtiden.

Förekomst och övergripande nationella mål för vildsvinspopulationerna

I Sverige är den övergripande och nationella målsättningen för vildsvinspopulationen att nå ”en hållbar, kontrollerad och frisk population av vildsvin, anpassad till regionala och lokala förutsättningar”. I Finland är målsättningen att minska stammen till 500–600 djur. I Norge definieras vildsvinet som en främmande art och det övergripande förvaltningsmålet är ”minsta möjliga antal vildsvin på minsta möjliga område”. I Danmark finns ett tydligt mål att vildsvin inte ska tillåtas återetablera sig. I Sverige har vildsvinspopulationen ökat kraftigt sedan 80-talet och uppskattningsvis finns idag minst 300 000 vildsvin i landet. Utbredningen sträcker från söder upp till ungefär i höjd med Gävleborgs och Dalarnas län. I Finland har en population etablerats genom att vildsvin vandrat in från sydöst. Förra året uppskattades den finska populationen omfatta omkring 3 500 djur. Populationen är tätast i sydöstra Finland men vildsvin förekommer ända upp till Norra Österbotten. I Norge dokumenterades föryngring av frilevande vildsvin för första gången 2005. Därefter har en population på 400–1 200 djur etablerats i ett område längs gränsen mot Sverige, från Halden i söder till Kongsvinger i norr. Genom vildsvinets kraftiga expansion i Europa, inklusive Tyskland, har vildsvin också vandrat in i Danmark söderifrån och år 2018 fanns en stam på 100–150 djur i landet. Därefter har Danmark i stort sett eliminerat alla frilevande vildsvin samt uppfört ett stängsel längs hela den tyska landsgränsen och på så sätt minskat risken för spridning av ASF från Tyskland.

Skador på gröda, mark och i trafiken

Vid större tätheter kan vildsvin orsaka stora skador inom jordbruket. Omfattningen av skadorna påverkas av flera faktorer, men antalet vildsvin är den främsta parametern varför vi ser betydligt färre skador i Finland och Norge än i Sverige. När vildsvinen söker efter föda i form av maskar, insekter och växtdelar skadas jordbruksgrödor genom att de trampar ned, bökar och betar. Skador orsakade av vildsvin innefattar även maskinskador då vildsvinen bökat upp jord och sten. I Sverige, år 2015, beräknades kostnaderna för vildsvinens skador inom jordbruket till mer än en miljard SEK per år. Även anläggningar som golfbanor och trädgårdar kan skadas av bökande vildsvin. Ökande vildsvinstammar innebär också fler trafikolyckor med vildsvin inblandade. Under perioden 2003–2016 beräknas den totala kostnaden för vildsvinsrelaterade trafikolyckor i Sverige ha ökat med 536%, från 1,9 miljoner till 12,3 miljoner EUR.

Sjukdomsspridning

ASF är en anmälningspliktig virussjukdom som kan drabba vildsvin och tamsvin. Sjukdomen smittar inte människa men klassas som en epizooti eftersom den kan orsaka stora ekonomiska förluster för grisnäringen. Vaccin är under utveckling men botemedel saknas och sedan 2014 förekommer sjukdomen i flera länder inom EU med etablering i vildsvinsstammar i Tyskland, Polen, Slovakien, Ungern och de baltiska länderna, dock inte i Norden. ASF finns även i Ryssland (sedan 2009), Ukraina och Serbien. Smitta sprids genom kontakt mellan djur och via indirekt överföring av virus. Viruset kan dessutom överleva flera år i kylt, fryst, rökt eller saltat kött, varför även charkprodukter från drabbade länder utgör ett hot. Även import av foder kan utgöra en risk för spridning. Andra förvaltningsrelevanta sjukdomar som förekommer bland vildsvin inkluderar bland annat trikiner och salmonella.

Ekosystemtjänster

Olika intressegrupper, och individer inom intressegrupper, värderar ofta samma ekosystemtjänst olika beroende på kontext och grad av påverkan eller otjänst. Vildsvinets påverkan på sin omgivning genom bök, födointag och tramp är i fel kontext en uppenbar otjänst medan bök i till exempel en granmonokultur, i lagom dos, kan utgöra en viktig tjänst för att öka den biologiska mångfalden. Övriga mer uppenbara tjänster som arten anses bidra med i olika utsträckning är fröspridning, spillning, asätande, biologisk kontroll av skadeinsekter, produktion av viltkött och rekreation med mer.

Åtgärder och policys i de Nordiska länderna

Den viktigaste åtgärden för att minska vildsvinens negativa effekter i de nordiska länderna är ökat jakttryck. Samverkan mellan markägare, jägare och andra förvaltande aktörer framhålls ofta som en springande punkt för att nå förvaltningsmålen, både lokalt och nationellt. Gemensamt för län derna är exempelvis lättnader i jaktbestämmelserna samt information/utbildning för att öka jakten. I Sverige pågår ett omfattande arbete för att förenkla och öka avsättningen av vildsvinskött till marknaden och på så sätt motivera till ökad jakt. I Finland och Norge kan jägare erhålla ersättning för skjutna djur genom att sända in prov för smitto- och hälsoövervakning. Danmark har sedan 2018 intensifierat ansträngningarna för att utrota vildsvinet genom att bygga ett vildsvinsstängsel längs hela den dansk-tyska gränsen och genom intensiv jakt vid bevakade utfodringsplatser. Åtgärder för att förhindra ASF är aktuella i alla nordiska länder, och tycks vara särskilt centrala i Danmark och Finland, som gränsar direkt till länder med ASF. Danmarks huvudsakliga åtgärd för att hindra smittspridning via vildsvin är att förhindra dem från att etablera sig i landet. I Finland har tillsynen intensifierats genom provtagning, regler, rekommendationer, och gränskontroller, men också genom regler för import av foder och köttprodukter. Informationsinsatser om ASF och dess smittvägar har gjorts i alla länder. Information har exempelvis riktats till jägare, lantbrukare, allmänhet och turister. I Norge och Finland finns krav på att observationer av sjuka eller självdöda vildsvin ska rapporteras till veterinär eller myndighet. I samtliga nordiska länder med vildsvin finns övervakningsprogram där djuren analyseras med avseende på ASF och andra sjukdomar. Sammanfattande överväganden med särskilt fokus på behov av samverkan i Norden

Ett Nordiskt samverkansråd liknande samverkan kring förvaltningen av de stora rovdjuren i Sverige, Norge och Finland skulle sannolikt koordinera och effektivisera vildsvinsförvaltningen, särskilt i gränsbygder. Ett sådant samverkansråd kan driva frågor och initiera diskussioner kring:

• gemensamma lagar, regler och riktlinjer med avseende på jakt, sjukdomsövervakning (provtagning), export/import och regler kring försäljning av vildsvinskött och förädlade charkuterier.

• ett ökat forsknings-, övervaknings och kunskapsutbyte mellan länderna gällande populationsövervakning, inventering av jord/skogsbruksskador, skadebekämpning, jakt och smittskyddsåtgärder. Förvaltnings- och övervakningsinriktad forskning bedrivs i olika omfattning i såväl Sverige, Norge och Finland.

• samordnad information kring vilka förvaltningsåtgärder som empiriskt varit framgångsrika och vilka regler/riktlinjer/rekommendationer som gäller i de olika nordiska länderna. Det är i nuläget svårt att få en aktuell överblick över olika myndigheters senaste beslut, när de börjar gälla, huruvida det är rekommendationer eller krav och så vidare.

Published in


Publisher: Nordisk kommitté för jordbruks- och livsmedelsforskning (NKJ)