Abstract

Denna artikel handlar om djurgården/djurhagen, en särskilt inhägnad betesmark som herrgårdarna anlade från andra halvan av 1500- talet till andra halvan av 1700-talet för att hålla rådjur och hjortdjur (dovhjort och kronhjort). Projektet har undersökt hur många djurgårdar/djurhagar som funnits, deras storlek, kontinuitet, syfte, lokalisering i landskapet, innehåll och design. Metoden att finna djurgårdar/djurhagar bestod i att först konsultera ortnamnsarkivet för att söka efter ortnamn med förleden djur- och sedan alla möjliga efterleder. En liknande sökning gjordes på Riksarkivet och de geometriska kartorna från 1600-talet. Träffarna från dessa undersökningar korrelerades med att marken skulle tillhöra en herrgård eller kungsgård. Trots denna omfattande genomgång skall studien inte ses som fulltäckande. Det har sannolikt funnits fler djurgårdar/djurhagar och det historiska kartmaterialet är enbart en indikation på hur det har sett ut, inte nödvändigtvis en med verkligheten 100% överensstämmande bild. Totalt lokaliserades 120 djurgårdar på en historisk karta och deras geografiska utbredning vid 99 herrgårdar. Det innebär att flera herrgårdar/kungsgårdar antingen hade mer än en djurgård/djurhage samtidigt (Stora och Lilla Djurgården), eller hade haft mer än en djurgård/djurhage men inte nödvändigtvis samtidigt (Gamla och Nya Djurgården). Ytterligare 23 djurgårdar hittades i källmaterialet men deras geografiska omfattning gick inte att finna. Storleken varierade mellan knappt ett hektar och 2 100 hektar. Vanligast var en storlek mellan 10–49 hektar (50%) och 50–99 hektar (25%). Placeringen i landskapet varierade där åtskilliga var belägna nära herrgården men även flera på ett mer avlägset avstånd. Ungefär hälften var placerade vid vatten av något slag, ofta sjö eller hav. Trots att vattnet till synes skulle kunna vara en del av hägnaden hade ungefär 50% av djurgårdarna/djurhagarna som var belägna vid vatten en hägnad mot vattnet. Anledningen står sannolikt att finna i att hjortdjur är bra på att simma och att vargen kan komma in i djurgården/djurhagen om vattnet fryser till is och då kan hjortdjuren också smita. Hägnaden bestod huvudsakligen av hankgärdesgård förutom i Skåne där stenmuren verkar ha dominerat enligt de historiska kartorna. Foderlador noterades i ungefär 20% av djurgårdarna och djurvaktarhus i eller vid cirka 30%. Dessa siffror liksom övriga resultat skall analyseras utifrån en stor variation och osäkerhet i kartmaterialet eftersom detta dels kan vara mycket innehållsrikt men också helt fri från information på objekt som skulle kunna ha funnits i verkligheten. Avslutningsvis har det sannolikt funnits flera anledningar till att djurgårdar/djurhagar anlades, sannolikt en kombination av praktiska och symboliska aspekter. Det sistnämnda perspektivet visar sig genom att ägaren till marken ändå hade rätt att jaga djuren. Jakt har sedan lång tid tillbaka varit en viktig aspekt att kunna erbjuda för såväl kungligheter som adel vilket djurgården/djurhagen bidrog till. Några viktiga praktiska aspekter var sannolikt att ge djuren ett skydd mot i första hand vargen och att under kontroll föda upp djuren (viltvård). Till sist bör också syftet att skapa ett paradisiskt landskap nämnas eftersom det i allra högsta grad ligger i linje för vad herrgårdarna/kungsgårdarna står för.

Keywords

Deer-park; landscape; historical geography; cultural history; estates

Published in

Bebyggelsehistorisk tidskrift
2022, Volume: 83, pages: 79-95

SLU Authors

• Olsson, Patrik

  • Department of Landscape Architecture, Planning and Management, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

History


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/121118