Abstract

Rapporten undersöker jägares och lantbrukares attityder till vildsvin, till utfodring av vilt och till jakt på åtel genom attitydstudier. Majoriteten jägare och lantbrukare från Götaland och Svealand uppgav att vildsvin fanns etablerade, och de flesta respondenterna med vildsvin ansåg att stammen var för stor och orsakade oacceptabla skador på grödor.

Utfodring av klövvilt var vanligare bland jägare än bland lantbrukare; i bägge grupperna var vildsvin den klövviltart som minst andel ville gynna. De viktigaste skälen att utfodra var att minska skador, förenkla jakt och att avleda klövvilt från skadekänsliga områden. Jägare som utfodrade vilt sköt fler vildsvin, och ansåg att mängden skador på grödor var mindre än jägare med vildsvin som inte utfodrade vilt. Det fanns inga samband mellan utfodring och synen på skador på grödor för lantbrukare. Cirka 10 % av lantbrukarna ansåg att utfodringen var för omfattande på deras brukningsenhet och cirka 20 % ansåg att utfodringen var för omfattande på angränsande fastigheter.

Hälften av jägarna och 60 % av lantbrukarna med vildsvin hade åtlar, i huvudsak för att jaga vildsvin. Det var ingen signifikant skillnad i synen på skador mellan jägare eller lantbrukare som hade respektive inte hade åtlar. Däremot fanns det ett positivt samband mellan skadenivåerna och hur ofta åtlarna nyttjades, vilket antyder att jakttrycket ökar när skadorna ökar. Jägare med åtlar sköt fler vildsvin än de som inte hade åtlar och åteljakten stod för 43 % av alla fällda vildsvin. Åteljakten är därmed av avgörande betydelse för regleringen av vildsvinsstammen.

En majoritet av jägarna ville se vildsvin minst varannan gång de besökte en åtel för att tycka att åteljakt skulle kännas meningsfull, men besöksfrekvensen var lägre än så. Jägare uppgav att det var vanligare att de såg klövvilt på åtlar med foderspridare än på åtlar där större mängder foder lades ut mer sällan, och det fanns även en positiv effekt av mängden foder för gruppen med foderspridare. Det finns en potential att öka åteljakten, då hälften av jägarna med vildsvin inte har åtlar och 40 % av dem med åtlar inte utnyttjar dem. Samtidigt finns en uppenbar risk att besöksfrekvensen av vidsvin skulle minska genom begränsande regelverk för åtling, vilket sannolikt skulle försvåra en sådan utveckling.

Syftet med utfodring är att stödja eller avleda viltet, medan syftet med åtling är att förenkla jakt. I bägge fallen har utplaceringen av fodret en styrande och sannolikt även en stödjande effekt. Sammantaget är det svårt eller ogörligt att separera de ekologiska effekterna av utfodring och åtling, och lika svårt att skilja dem definitionsmässigt. Alla former av utfodring och åtling kan ha stödjande effekter, men de kan kompenseras för genom utökad jakt.

Keywords

Utfodring; Åtel; Vildsvin; Jakt

Published in

Rapport / Naturvårdsverket
2023, number: 7094
ISBN: 978-91-620-7094-6
Publisher: Naturvårdsverket

SLU Authors

• Widemo, Fredrik

  • Department of Wildlife, Fish and Environmental Studies, Swedish University of Agricultural Sciences
    

Associated SLU-program

Wildlife


Sustainable Development Goals

Ensure sustainable consumption and production patterns
Protect, restore and promote sustainable use of terrestrial ecosystems, sustainably manage forests, combat desertification, and halt and reverse land degradation and halt biodiversity loss
End hunger, achieve food security and improved nutrition and promote sustainable agriculture


UKÄ Subject classification

Ecology


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/122755