Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2023

Adaptiv sam- och flerartsförvaltning av klövvilt

Cromsigt, Joris; Dressel, Sabrina; Ericsson, Göran; Felton, Annika; Johansson, Maria; Neumann, Wiebke; Pfeffer, Sabine; Sandström, Camilla; Singh, Navinder; Sjölander-Lindqvist, Annelie; Spitzer, Robert; Widemo, Fredrik; Widén, Anna

Abstract

En av de stora förändringarna i svensk natur under de senaste decennierna är den kraftiga ökningen i antal individer och utbredningen av flera klövviltarter. Älg och rådjur var de vanligast förekommande klövviltarterna i nästan hela Sverige fram till 1980-talet, men allt oftare delar nu fyra till fem olika klövviltarter (älg, dovhjort, kronhjort, rådjur och vildsvin) samma landskap. Detta påverkar såväl klövviltet som de människor som lever där. Det har i sin tur bidragit till ett mer komplext viltförvaltningssystem. I syfte att hantera den ökande komplexiteten beslutade Sveriges riksdag att 2012 införa en ekosystembaserad och adaptiv älgförvaltning som utgår från att naturen är i ständig förändring. Det innebär att de människor som är involverade i eller berörs av förvaltningen ska ha möjlighet att anpassa klövviltförvaltningen till nya förhållanden. Det förutsätter i sin tur att förvaltningen har utformats för att skapa förutsättningar för lärande och uppföljning, men även att det finns ett faktiskt utrymme att justera och förändra över tid och därmed bättre anpassa förvaltningen till fastställda mål på olika nivåer. För att belysa och öka kunskapen om flerartsystemens ekologi och deras förvaltning anslog Naturvårdsverket via Viltvårdsfonden 2015 medel till ett forskningsprogram bestående av två delprogram, Governance och Beyond Moose. Här sammanfattar vi de resultat som genererats inom delprogrammen och diskuterar vilka möjliga åtgärder som skulle kunna vidtas i syfte att öka graden av måluppfyllelse1 och flexibilitet i förvaltningen av flerartssystem. Älgförvaltningen är utformad som en ramlag. Det innebär, till skillnad från en detaljreglerande lag, att implementeringen och preciseringen av klövviltförvaltningen samt dess mål och regler i mångt och mycket överlämnats till ansvariga myndigheter och berörda aktörer. Det ligger väl i linje med idén om en ekosystembaserad adaptiv förvaltning som ska baseras på successivt kunskapsuppbyggande och ett aktivt lärande av berörda aktörer genom att systematiskt pröva olika åtgärder. Inom ramen för Governance genomfördes en systemanalys av viltförvaltningen som visar att de berörda aktörerna inte förmått att precisera innehållet i tillräckligt hög grad när det gäller målen och fördelningen av makt mellan olika nivåer. En slutsats är att det skulle finnas mycket att vinna på att ytterligare precisera målen för viltförvaltningen och sätta dem i relation till varandra, men även tydliggöra relationerna mellan de olika förvaltningsnivåerna. Forskning inom de två delprogrammen visar att det råder en bristande överensstämmelse mellan förvaltningens utformning och rådande ekologiska förutsättningar (rumslig anpassning). Det är därmed möjligt att identifiera geografiska gradienter i förvaltningen, som också påverkar samverkan och de enskilda ledamöternas förutsättningar att finna motivation och engagemang i älgförvaltningen. En konsekvens av den nuvarande klövviltförvaltningen är att den skapar olika förutsättningar och möjligheter för de berörda aktörerna, vilket kan leda till svårigheter att finna avvägningar, att dela erfarenheter och att nå målen i förvaltningen. Det finns ett behov av att se över förvaltningens utformning och att skapa möjligheter för förvaltningsområden med likartade förutsättningar att lära av varandra, även i de fall områdena inte tillhör samma län eller ens landsdel. Detta skulle exempelvis kunna ske genom gemensamma kommunikations- och utbildningsinsatser. Inom Beyond Moose studerades ekologiska aspekter av flerartsförvaltning, exempelvis födoval för Sveriges fyra vanliga hjortarter (rådjur, dovhjort, kronhjort och älg) samt hur klövviltets foderutnyttjande påverkar skogs- och jordbrukslandskapen i Sverige. Resultaten tyder på att ljungväxter som blåbär och lingon (familjen Ericaceae) utgör basföda för alla fyra hjortarterna och utgör minst en tredjedel av deras diet under större delen av året. Samma sak gäller för björk, rönn, asp och sälg under vegetationsperioden. Tall är endast en viktig födoresurs för älgen, och konkurrens om ljungväxter med andra hjortarter kan öka älgens utnyttjande av tall. I områden med djup snö kan älgen inte heller beta ljungväxter under delar av året, vilket på motsvarande vis ökar utnyttjandet av tall. Våra analyser av vilka faktorer som samvarierar med viltskador på tall visade att den viktigaste faktorn är mängden tallfoder, samt att förekomsten av annat hjortvilt kan vara viktigare än älgtätheten i områden med hög täthet av andra hjortarter. Detta trots att skadorna orsakas av älg. Ur ett flerarts- och samförvaltningsperspektiv kan fem viktiga rekommendationer identifieras. (1). Det är viktigt att säkerställa att det finns god tillgång till alternativt foder, för att minska betestrycket på tall. I detta avseende har ljungväxter en särskild betydelse; åtgärder som leder till en minskning av ljungväxter i landskapet kommer att leda till ökat betestryck på tall. (2). Åtgärder som ökar tätheten av klövvilt (t.ex. lågt jakttryck eller utfodring utan kompenserande avskjutning) som konkurrerar med älg om ljungväxter kommer samtidigt tvinga älgen att äta mer tall. (3). Den faktor som genomgående visar starkast samband med omfattningen av tallskador är mängden tallfoder; högre täthet av tallstammar i ungskog ger en utspädningseffekt, och således mindre andel skadade tallstammar i landskapet. Detta gäller även i Norrland, där Skogsstyrelsens mål för tallföryngring redan överträffats. (4). Val av gröda och skrämselåtgärder kan minska mängden skador på grödor av klövvilt, och dessa åtgärder har större betydelsen än tätheten av klövvilt på landskapsnivå. Sannolikt bör flera åtgärder kombineras för maximal, skadeförebyggande effekt. (5). Flera analyser bekräftade att både fodertillgång och de totala klövvilttätheterna påverkar effekterna på skogs- och jordbrukslandskapen. Beyond Moose utvärderade också ett antal metoder som används inom viltövervakningen. En slutsats är att användning av spillningsinventering är svårare i områden där flera hjortarter med likartad spillning förekommer samtidigt. Spillningsinventering rekommenderas därför inte i sådana områden, om målet är att övervaka trender för dessa arter separat. Viltkameror utgör ett lovande verktyg för att övervaka populationstrender och insamling av andra data som är användbara inom förvaltningen, såsom reproduktionstal och tillgången på viktiga foderväxter. Utvärdering av Skogsstyrelsens Älgbetesinventering (Äbin) visar att metodiken behöver ses över för att säkerställa att resultaten från inventerade bestånd verkligen återspeglar förändringar i viltskador över tid på Älgförvaltningsområdesnivån (ÄFO). I mer generella termer är en viktig slutsats att den nuvarande viltövervakningen till stor del saknar system för övervakning av fodertillgång, liksom system för att mäta skador på grödor.Samverkan utgör en av förvaltningens centrala byggstenar och studier inom ramen för Governance visar att samverkan inom ÄFO och Älgskötselområden (ÄSO:n) fungerar relativt väl. Däremot är samverkan mellan förvaltningsnivåerna en utmaning. Resultaten pekar på att ju bättre samverkan inom och mellan nivåerna fungerar, desto större är förutsättningarna att målen i förvaltningen nås. Det finns potential att förbättra samverkan på flera olika sätt, dels genom att bättre anpassa förvaltningen och särskilt samverkansprocesserna för att kunna ta hänsyn till omkringliggande faktorer som exempelvis antalet klövviltarter eller markanvändning, dels genom att öka förståelsen för de villkor som krävs för att ledamöterna i Älgförvaltningsgrupperna (ÄFG) ska känna sig motiverade att engagera sig och på bästa sätt utföra sina uppdrag. I Governance studerades även allmänhetens syn på klövviltet, vilket visar att älg och annat klövvilt är av begränsad betydelse även för naturintresserade människor i de studerade kommunerna. I den mån förekomsten av djuren bedöms ha någon inverkan på vardagslivet är det i positiv riktning för rekreation och återhämtningsmöjligheter, men i negativ riktning avseende konsekvenser för jord- och skogsbruk, trädgårdsodling samt risker för viltolyckor och spridning av sjukdomar. De upplevda möjligheterna att hantera negativa konsekvenser är begränsad, varför det kan finnas anledning att synliggöra möjliga sätt att hantera uppkomna situationer där älg och annat klövvilt ställer till problem. Sammantaget ställer nya och föränderliga klövviltstammar krav på en förvaltningsstruktur, inklusive samverkan, som är anpassad till befintliga geografiska skillnader för att till exempel kunna hantera hela klövviltsamhällen. Det förutsätter även anpassade val av förvaltningsåtgärder och övervakningsmetoder. Våra gemensamma resultat lyfter fram sociala och ekologiska faktorer som kan bidra till ökad måluppfyllelse inom ramen för en adaptiv och ekosystembaserad förvaltning. Viktiga slutsatser är betydelsen av att aktivt förvalta såväl fodertillgången i landskapet som hela klövviltsamhället (snarare än att som idag sätta huvudsakligt fokus på älgen) för att öka sannolikheten att nå målen inom förvaltningen.

Published in

Rapport / Naturvårdsverket
2023, number: 7108
ISBN: 978-91-620-7108-0
Publisher: Naturvårdsverket