Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2022Open access

Effekt på granbarkborren och dess fiender vid vinteravverkning av dödade granar

Weslien, Jan; Schroeder, Martin; Öhrn, Petter

Abstract

De senaste fyra åren har granbarkborren (Ips typographus) dödat stora volymer
granskog i Götaland och Svealand. Den enda bekämpningsmetod mot granbarkborre som
praktiseras i stor skala är avverkning av angripna träd vilka sedan forslas bort ut ur
skogen med syftet att reducera den nya generationen av granbarkborrar och att rädda 
virkesvärden. Det första syftet, att väsentligt reducera antalet granbarkborrar, kan 
uppnås om avverkningen utförs under sommaren, innan barkborrarna hunnit utvecklas 
färdigt. Huvuddelen av avverkningarna sker dock under höst/vinter när det finns flera
frågetecken vad det gäller hur stor reduktion som kan uppnås.
Syftet med studien var att klargöra hur avverkning av angripna träd under vintern
påverkar granbarkborren och dess fiender jämfört med att låta träden stå kvar.
Undersökningen utfördes under vintern 2020/2021 och består av två separata delstudier.
Den ena innefattar mätningar på 379 dödade granar, före och efter avverkning med
skördare, där målet var att uppskatta andelen av barken (innehållande insekter) som
skalas av under avverkningen och överlevnaden av granbarkborrar och dess fiender i den
avskalade barken (som blir kvar i skogen). Den andra undersökningen innefattar
mätningar på 117 kvarstående granbarkborredödade träd i Svealand och Götaland, där
målet var att uppskatta hur stor andel av granbarkborrarna som övervintrar i träden samt
vinteröverlevnaden av granbarkborrar och deras fiender, genom att jämföra barkprover
från vintern med barkprover från våren på samma träd.
I skördarstudien minskade andelen kvarsittande bark på träden från i medeltal 88
procent före avverkning till 49 procent direkt efter det att träden upparbetats med
skördare (innan skotning). Mindre andel bark lossnade vid avverkning i minusgrader än i
plusgrader. I medeltal fanns 57 procent av barken kvar vid avverkning i minusgrader och
34 procent vid avverkning i plusgrader. Trädens grovlek eller färg på kronan (indikation
på angreppstidpunkt) påverkade inte hur mycket bark som skalades av. Den uppskattade
andelen av granbarkborrar och fiender som dödades av skördarens valsar och knivar
under upparbetningen var låg, sannolikt omkring 10 procent. Överlevnaden av
granbarkborrar och styltflugor av släktet Medetera (de vanligaste fienderna) i avskalad
bark som låg på marken fram till våren var hög, sannolikt över än 80 procent.
Vinteröverlevnaden var nära 100 procent både för granbarkborre och fiender i barkprover
från de stående träden som inte avverkades.
I medeltal övervintrade 62 procent av granbarkborrarna i barken på de stående träden,
vilket är högre än i tidigare undersökningar. Det fanns ingen nord-syd gradient i andelen
som övervintrade i barken. Däremot fanns det en stark positiv effekt av barktjocklek (ju
tjockare bark desto högre andel övervintrande i bark). Betydligt lägre andel
granbarkborrar var kvar i barkproverna tagna i skördarstudien än i barkproverna tagna
på de stående träden. I genomsnitt var endast 23 procent kvar under bark i
skördarstudien. Orsaken till den stora skillnaden är oklar men möjliga förklaringar
diskuteras.
I fyra olika scenarier kombinerade vi olika värden på andelen av granbarkborrarna som
övervintrar i bark och andelen bark som skalas av under avverkning, under givna
antaganden om storleken på olika mortalitetsfaktorer (baserade på resultat från denna
och tidigare undersökningar). Beräkningarna uppskattar hur stor andel av
granbarkborrarna som överlever till våren på en plats där i ena fallet träden avverkas eller
i andra fallet får stå kvar. Resultaten indikerar att granbarkborrepopulationen kan
reduceras med upp till cirka 40 procent under gynnsamma omständigheter (hög andel
barkborrar övervintrar i barken och lite bark skalas av) vid en vinteravverkning men att
reduktionen i praktiken oftast är betydligt mindre.
På samma sätt gjordes beräkningar för styltflugor, en av de viktigaste fienderna till
granbarkborren. Tidigare studier har visat att till skillnad mot granbarkborren så
övervintrar 100 procent av styltflugorna (som larver) i barken. Resultaten indikerar att
populationen av styltflugorna alltid minskar mer än granbarkborrarna vid
vinteravverkning av angripna träd. Det sämsta utfallet, det vill säga då en låg andel av
granbarkborrepopulation oskadliggörs och en hög andel av styltflugepopulationen
oskadliggörs, fås när få granbarkborrar finns kvar i träden och lite bark skalas av vid
avverkningen. Den högre dödligheten bland styltflugor än bland granbarkborrar ökar inte
risken för att träd dödas nästa vår eftersom styltflugorna lever på granbarkborrens
utvecklingsstadier under bark och alltså inte på de angripande granbarkborrarna. Denna
obalanserade dödlighet kan dock öka produktionen av granbarkborrar följande år. Det är
dock inte möjligt att förutse hur mycket produktionen skulle öka eftersom det finns
många okända faktorer som möjligen kan kompensera för den oproportionerligt stora
förlusten av styltflugor jämfört med granbarkborrar.

Published in

Arbetsrapport från SKOGFORSK
2022, number: 1110-2022Publisher: Skogforsk