Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2008

Miljömedvetna och uthålliga odlingsformer 1987-2005

,

Abstract

Bakgrund Frågan om olika odlingsformer har engagerat människor i flera decennier. Under 1980-talet nådde den en bredare publik. En stor satsning gjordes 1987 i dåvarande Kristianstads län, och 3 stycken långliggande odlingsförsök startades på länets lantbruksskolor, Bollerup, Önnestad och Östra Ljungby. Det är samma försök som ligger kvar, men som synes av titeln ändrades målsättningen något 1999. Huvudpunkten är numera inte att jämföra systemen utan att vidareutveckla vart och ett för sig efter sina förutsättningar. Resultaten från samtliga försöksår finns tillgängliga i databaser på www.odlingssystem.se. Karaktärisering av försöksplatserna Bollerup: En högavkastande gammal odlingsjord, typ något mullhaltig lättlera. Önnestad: En måttligt mullhaltig till mullrik lerig sand. Trots den lätta jordtypen är vattenförsörjningen god, troligen genom kapillär transport underifrån. Östra Ljungby: Den kargaste av försöksplatserna. Jordart: måttligt mullhaltig lerig sand med förtätning under plogdjup. Försökens uppläggning och skötsel Fem odlingssystem jämförs: A Konventionell odling, växtproduktion utan kreaturshållning. B Konventionell odling med vall och stallgödsel (med kreatur). C Ekologisk-Biodynamisk odling med vall och stallgödsel (med kreatur). D Ekologisk-ej biodynamisk odling med vall och stallgödsel(med kreatur). E Ekologisk odling, växtproduktion utan kreaturshållning Led A. Gödslas och bekämpas enligt bästa teknik med miljöhänsyn. Halm och blast stannar kvar. Fånggrödor används i så stor utsträckning som möjligt. Led B. Gödslas och bekämpas enligt bästa teknik med miljöhänsyn. Stallgödsel, hämtas utifrån. Halm och sockerbetsblast förs bort. Led C och D. För led C tas biodynamiska hänsyn, d.v.s. komposterad gödsel och biodynamiska preparat används. I led D används stallgödsel som i led B. Ingen mineralgödsel eller kemisk bekämpning i någotdera ledet. Halm och sockerbetsblast förs bort. Led E. Ingen lättlöslig mineralgödsel och ingen bekämpning. Dock tillförs en del fosfor och kalium via aska, sockerbrukskalk, potatisfruktsaft och svinurin. Detta görs i mängder som är ekologiskt relevanta och kan ses som en kretsloppsutveckling. Skörderester stannar kvar. Ett odlingsår används för kväveanskaffning via en gröngödslingsvall. Stallgödselgivornas storlek baseras på beräknad möjlig djurhållning i respektive odlingssystem. Alla led kalkas efter behov. Miljöåtgärder Fånggrödor och försenad bearbetning, ofta vårplöjning, används i så hög utsträckning som möjligt för att minska kväveutlakning. Alla åtgärder styrs av miljötänkande med ”god jordbrukssed” i botten, t.ex. genom anpassad gödsling. Skördar och kvalitetsfaktorer Värden för skördar, kvalitetsfaktorer (t.ex. proteinhalt i vete), och växtnäringsinnehåll redovisas och även analyser av i systemen cirkulerande växtprodukter, som halm, blast och gröngödsling finns med. Årliga jordanalyser av matjorden är gjorda, och vissa år även av alven. Kompletterande analyser har gjorts vad gäller mullhalt. Ogräsräkningar och en speciell studie av ärtrotröta har genomförts. Allmänt kan sägas att de omfattande mätningarna i försöken ger ett gott underlag, för att få grepp om processerna som ligger bakom utvecklingen och att tänka vidare framåt. Skördeutveckling En trend är att de ekologiska sockerbetorna ökat i skörd under försöksperioden, troligen på grund av erfarenhetsuppbyggnad vad gäller odlingsteknik samt en bättre förfrukt (numera slåttervall eller gröngödslingsvall). De ligger i det senaste omloppet ca 10 % under konventionellt i växtodlingssystemen utan kreatur och nästan lika i de vallodlande systemen. För övriga grödor finns inga trender att notera. I internationell litteratur talas ibland om att man vid övergång till ekologisk drift får lägre skördar i början, men att de ökar efterhand. De här försöken har gått i 18 år, men någon sådan tendens kan inte spåras på någon försöksplats, utom för betorna som nämnts ovan. Ekologisk växtodling utan kreatur (led E) har producerat 52-59 % av skördarna i motsvarande konventionell växtodling (led A) på de olika platserna, gröngödslingsåret inräknat. Ekologisk växtodling med nötkreatur (led D) har gett 64-86 % av skördarna jämfört med motsvarande konventionell odling (led B). Dessa resultat är i stort sett desamma som kunde noteras för de två första odlingsomloppen. Relativ jämförelse (%) av medelskördarna mellan ekologisk och konventionell odling i några av grödorna under de här redovisade åren har beräknats. I Växtodlingssystem (led E/led A) noteras för de ekologiska skördarna sockerbetor 89 %, korn 69 %, höstvete 49 % samt för potatis 47 % av de konventionella. I Vallodlande system med stallgödsel (led D/led B) noteras för för de ekologiska skördarna sockerbetor 100 % av de konventionella, vall I 78 %, vall II 75 %, korn 75 %, höstvete 64 % samt för potatis 60 %. Växtnäring För att karaktärisera odlingssystem är växtnäringsbalanserna av speciellt intresse. I tabellen nedan anges växtnäringsflöden och balanser i medeltal för de tre försöksplatserna under det senaste omloppet. Kväve Fosfor Kalium Bortfört Tillfört N-fix. Balans Bortfört Tillfört Balans Bortfört Tillfört Balans A 84 89 12 17 16 15 -1 52 57 5 E 55 17 74 36 8 6 -3 25 18 -8 B 178 174 81 77 25 22 -3 162 156 -6 C 149 64 119 34 20 15 -5 121 97 -24 D 153 81 112 40 20 15 -6 119 88 -31 Kväve Tillförseln av kväve i det konventionella växtodlingsledet A är i form av mineralgödsel, den lilla tillförseln av kväve i det ekologiska E är i form av potatisfruktsaft i Önnestad och urin i Östra Ljungby. För led E är det den biologiska fixeringen som är viktig. Den uppgår till 74 kg N/ha, d.v.s. nära mineralgödslingen i led A. Balansen, det som inte kan redovisas, är + 17 kg N/ha i led A och + 36 kg N/ha i led E. Kvävet begränsar skörden i led E, vilket kan ses i både skördar och analyser, ändå är det oredovisade kväveöverskottet större. Kvävefixeringen må vara stor, men det är ett problem att få den distribuerad över växtföljden. I det omlopp som nu löper görs försök att tackla den frågan genom biogasproduktion, där den näringsrika rötresten kan ges till olika grödor i växtföljden. I led B, C och D tillförs kväve som stallgödsel, i B kompletterat med mineralgödsel. Kvävefixeringen är mycket stor, enskilda år har över 500 kg N/ha fixerats av bra klövervallar. Utlakning och gasformiga förluster och tillskott har inte tagits hänsyn till, inte heller till förändringar i markens kväveinnehåll. Det sistnämnda är av visst intresse. Önnestad har en hög mullhalt som håller på att brytas ner. Mullhaltsdata tyder på att ca 60 kg kväve frigörs per år och hektar. Säkert är detta en orsak till att balanserna på Önnestad räknemässigt är ganska låga och att de ekologiska leden hävdar sig bättre på Önnestad än på de andra platserna. På Bollerup är det tvärtom; där pågår en viss mullhaltsuppbyggnad i alla odlingsled, och för det behövs kväve. Fosfor Balanserna är negativa i medeltal, och skall vara så. I Önnestad finns fortfarande höga markförråd som ska brytas ner, Bollerup har kommit i någorlunda rätt nivå, men i Östra Ljungby börjar vissa led bli kritiskt låga. Då är frågan hur man kan försörja de ekologiska leden på dessa platser, särskilt led E där man inte har stallgödsel. Lösningen har varit olika ekologiskt godkända produkter med fosforinnehåll. Potatisfruktsaft och sockerbrukskalk är allmänt etablerade produkter också i konventionellt jordbruk. Vidare har använts s.k. SL-aska, aska från spannmålsavfall producerad på Svenska Lantmännens anläggning i Ystad. Detta har räknats in balansen. Hur aska fungerar som långsiktig lösning återstår att se. För ekologiskt jordbruk i stor skala är kretslopp av näring en nödvändighet. I dessa försök har det börjat praktiseras, samtidigt som det kan noteras att det under 18 år gått att utnyttja tidigare fosforreserver i marken, och på Önnestad går det lika länge till. Kalium För kaliumberäkningarna har gjorts en specialstudie som gett intressanta perspektiv. Som synes i listan nedan är balanserna negativa. Är det en utarmning som är problematisk? Kaliumhalten i vallgrödan har sjunkit och blivit mer balanserad under försökstiden, vilket gäller alla led. Det är dock inte troligt att kalium begränsar skörden. Balansberäkningen (kapitel 8) visar ett underskott på några tiotal kg kalium per år. Det ska ses i relation till följande siffror om tillgångar och reserver: K som K-AL -163 kg/ha K som K-HCl -3270 kg/ha K i lättvittrande mineral -31100 kg/ha K i svårvittrande mineral -50600 kg/ha (Exempel från Bollerup, gäller dock generellt samtliga platser) Självklart kan inte alla dessa reserver utnyttjas, men det syns angeläget att bättre klarlägga hur de olika kaliumpoolerna fungerar i marken. Ogräs Ogräsförekomsten skiljer sig mycket mellan platser och odlingssystem. Önnestad har högst ogrästryck medan Bollerup har lägst. Lägst ogräsförekomst finns i det konventionella odlingssystemet med kreatur (B) och högst i det kreaturslösa ekologiska odlingssystemet (E). Vallodlingen i de ekologiska odlingssystemen med kreatur (C och D) har en positiv effekt på ogrästrycket av både ettårigt ogräs och rotogräs. Det finns en tendens till lite fler ogräsarter i de ekologiska odlingssystemen. De ettåriga örtogräsen baldersbrå, dån och målla hade störst inverkan på skörden i alla odlingssystem. Däremot fanns det endast få problem med ettåriga gräsogräs på grund av många vårsådda grödor i alla odlingssystem. I Önnestad, Östra Ljungby och i odlingssystem E på Bollerup har ogräs i trindsäd och vårstråsäd större inverkan på skörden än ogräs i höststråsäd och höstraps. Trindsäd i renbestånd uppförökar åkertistel och åkermolke medan förekomsten av kvickrot var störst i potatis. Samodling av trindsäd och spannmål minskar förekomsten av rotogräs och ettåriga örtogräs. Efter andra växtföljdsomloppet har det uppstått stora problem med åkertistel och åkermolke i de ekologiska odlingssystemen. Genom ändrad odlingsstrategi och växtföljder har problemet minskats mycket. När man väljer odlingsstrategi för att bli av med åkertistel och åkermolke visar resultaten dock att det finns en risk för att kvickroten gynnas. Ekonomi Beräkningarna visar att överlag har de ekologiska odlingsformerna en högre kostnad per producerad enhet än de konventionella, främst pga. lägre skörd per arealenhet. Vid en jämförelse mellan de olika försöksleden visar de ekologiska leden överlag ett bättre täckningsbidrag än de konventionella leden. Försöksled med potatis och/eller sockerbetor visar ett högre täckningsbidrag än de utan dessa odlingar. Försöksplatsen på Önnestad har de generellt högsta avkastningarna medan odlingarna på Östra Ljungby har de lägsta. Detta gäller både de ekologiska och konventionella odlingarna. Forskningsprojekt De brett upplagda och väl dokumenterade odlingssystemförsöken på olika jordar har genom åren utnyttjats av forskare från olika discipliner, såsom växtnäringsfrågor inklusive utlakning, markstruktur-, markmikrobiologi-, klimatstudier, samt undersökningar av en rad olika kvalitetsaspekter. Systemförsöken har använts vid flera ekonomiska utvärderingar. I kapitel 13 beskrivs de olika forskningsprojekten.

Keywords

odlingssystem

Published in

Landskap, trädgård, jordbruk : rapportserie
2008,
ISBN: 978-91-85911-37-0
Publisher: Område Jordbruk - odlingssystem, teknik och produktkvalitet, Sveriges lantbruksuniversitet

UKÄ Subject classification

Agricultural Science

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/126032