Abstract

Fältgentianan, Gentianella campestris ssp campestris har gått tillbaka i Uppsala län de senaste decennierna, i många fall trots att hävden i form av bete fortsatt. Det kan därför misstänkas att nuvarande hävd inte alltid är lämplig för arten. I syfte att få ledtrådar till hur hävden skulle kunna modifieras utreds här den historiska hävden på samtliga kvarvarande fältgentiana-lokaler i länet. Det rör sig om cirka 56 lokaler med omkring 69 avgränsade delpopulationer. Typen av ”förindustriell” hävd har tolkats med hjälp av historiska markanvändningskartor, vilka finns från cirka 1650 till 1920-talet. För 1900-talets hävd har använts ekonomiska kartan från 1940- eller 1950-talet samt flygbilder från 1960- och 1970- tal.

Av delpopulationerna förekommer 30 på skogsbilväg, i ledningsgata eller liknande, sex i ohävdad f.d. betesmark och resten (32 st) i hävdad naturbetesmark eller (en population) slåttermark.

Naturbetesmarken hävdas idag som hage, vanligen med bete under större delen av sommaren. Detta skiljer sig väsentligt från den förindustriella hävden, där endast fem populationer förekom i hage, medan 41 populationer hade sen hävd. Den sena hävden var antingen slåtter och efterbete i ängsgärden eller sent bete efter skörd i åkergärden. Den sistnämnda hävdformen kunde ha mer eller mindre uttalad vartannatårsrytm i tvåsäde. Även många av dagens skogsbilväg-lokaler har en historia av ängs- eller åkergärde. Under 1900-talet övergick både åker- och ängsgärdenas hävd till bete i växelbruk där ängsslåttern ersattes av vallodling. Hävdrytmen i åkerbackarna blev då bete efter vallskörd under 3-5 år, följt av 3-5 år utan bete under sädesåren. Sjutton populationer, och möjligen ytterligare tio, hade förmodligen denna hävd under 1900-talet, medan tretton populationer troligen övergick till hage, i flera fall dock tämligen stora hagar av skogsbeteskaraktär. Arton populationer, som idag förekommer idag i skogsbilväg, har en historia av utmarksbete (skogsbete), men på minst hälften av lokalerna har körvägar förekommit under lång tid.

Den historiska hävden indikerar att sen hävd bör återinföras i så stor utsträckning som möjligt. Det gäller definitivt alla populationer med tidigblommande plantor (28 st), vilka troligen är anpassade till att hinna sätta frö innan slåttern. Även senblommande fältgentiana tycks i stor utsträckning härstamma från senbetade marker, framför allt åkerbackar med betessläpp tidigast i mitten av augusti. Där kan antas att avbetningen varit så gradvis att de flesta gentianor undkommit bete innan frömognad. Om populationerna ska hävdas i hagar med bete hela sommaren behöver betet vara tämligen svagt så att plantorna har rimlig chans att inte bli avbetade. Det åstadkoms framför allt i stora fållor.

Published in

CBM:s skriftserie
2023, number: 123
Publisher: SLU Centrum för biologisk mångfald, Institutionen stad och land, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Westin, Anna

  • Department of Urban and Rural Development, Swedish University of Agricultural Sciences
    

Associated SLU-program

SLU Swedish Biodiversity Centre


UKÄ Subject classification

Agricultural Science
Ecology


Publication identifier

eISBN: 978-91-88083-38-8

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/126561