Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2008Open access

Högstubbar och vedskalbaggar i Söderåsens bokskogar : mönster på landskapsnivå och rekommendationer för naturhänsyn i brukad ädellövskog

Brunet, Jörg; Isacsson, Gunnar; Holmström, Emma; Schäffer, Prisca

Abstract

En stor del av bokskogars biologiska mångfald består av arter som är beroende av död ved. Enligt den nuvarande naturvårdsmodellen skall därför död ved sparas i större omfattning än tidigare i brukade bestånd. Vi saknar emellertid kunskap om död ved i brukade bokskogar generellt bidrar till bevarande av hotade vedinsekter eller om naturvårdsinsatser bör koncentreras till skyddade områden. Syftet med föreliggande studie var att analysera effekter av högstubbars täthet och läge i landskapet på vedlevande skalbaggars förekomst i Söderåsens nationalpark och Klåveröds strövområde i Skåne. Inom projektet inventerades samtliga bokhögstubbar >30 cm dbh. Högstubbar >20 cm dbh och rotvältor inventerades i delar av området. På 30 högstubbar med fnöskticka placerades små fönsterfällor för insektsfångst. Fällorna placerades över hela undersökningsområdet och representerade främst en avståndgradient från nationalparkens värdekärnor. Inom undersökningsområdet inventerades 2685 bokhögstubbar med en dbh >30 cm. Stubbar mellan 40-49 cm dbh var vanligast och antalet stubbar sjönk stadigt med ökad dbh. Den relativa andelen klena högstubbar var högre i obrukade delområden utan tidigare gallringar än i områden med äldre bokskog som tidigare har varit rationellt brukade. Tätheten av högstubbar varierade mellan en och sju per ha bokskog i olika delar av området. Av de 2685 stubbar >30 cm dbh var 577 (21%) levande högstubbar. Andelen stubbar med fruktkroppar av fnöskticka var mycket hög (2412 av 2685, 89%). Kvoten högstubbar/rotvältor i undersökningsområdet var ca 7:1. Volymen i högstubbarna med dbh >30 cm beräknades till 2,2 m3 /ha bokskog. Den totala volymen i de träd (>30 cm dbh) som blivit högstubbar beräknades till 8,2 m3 /ha bokskog. Små fönsterfällor på högstubbar var en effektiv inventeringsmetod för att fånga vedlevande arter. Vissa resultat tyder också på att fällorna återspeglar den specifika faunan kring olika högstubbar men metoden ger givetvis ingen direkt information om vilka arter som verkligen utvecklas i en viss högstubbe. Antalet individer av vedlevande skalbaggar som fångades var 2610 fördelat på 180 olika arter. Av dessa är 19 arter rödlistade. Antalet vedlevande arter per fälla varierade från 14 arter i ett mindre, isolerat bokbestånd i Klåveröd till 53 arter vid en grov högstubbe i Nackarpsdalen. I alla fällor hittades rödlistade arter vars antal varierade från en till sju arter. Av dessa kan särskilt nämnas bokblombock, bokskogsrödrock, rombjätteknäppare och glansbaggen Cyllodes ater. Ackumuleringkurvor och en sammanställning av tidigare fynd tyder på en total artpool av drygt 250 arter vid döda bokar vilket betyder att ca 2/3 av arterna ur den förväntade artpoolen fångades. En jämförelse av ackumuleringskurvor i tre olika delar av området visar att det isolerade delområdet nordvästra Klåveröd är artfattigare än det centrala delområdet sydöstra Klåveröd-Kvärkaskogen och det östra delområdet Tostarp-Skäralid-Nackarpsdalen. Det är särskilt rödlistade och tidigare rödlistade arter som saknas i nordvästra Klåveröd. Antalet rödlistade arter, tidigare rödlistade arter och gammalvedsarter är tydligt beroende av avståndet till värdekärnor i ravinerna. Antalet gammalvedsarter ökar också med antalet högstubbar inom 50 och 100 m från fällorna, medan antalet högstubbar inom 200 m och 300 m har en positiv effekt på antalet rödlistade arter. Det finns ett positivt samband mellan terrängens lutning och flera artgrupper. Antalet rödlistade arter ökar också med stubbens höjd och dbh. Fällorna vid de fyra mest skuggade högstubbarna innehöll färre arter än övriga fällor. Inventeringen visar att äldre bokbestånd som undantas från skogsbruk under en period av 20-30 år kan bilda stora mängder högstubbar, särskilt i ett område som Söderåsen där fnöskticka är mycket vanlig och lätt angriper försvagade träd. En jämförelse med europeiska lövskogar visar dock att volymen död ved i gamla boknaturskogar är runt tio gånger större än medelvolymen på Söderåsen idag. Även gamla värdekärnor som Skäralidsravinen innehåller enligt våra beräkningar inte mer än en tredjedel av gamla naturskogars volymer vilket kan tyda på att det har förekommit viss avverkning i ravinen. Nordvästra Klåveröd är isolerat från nationalparken genom ett ca två km brett bälte av barrplanteringar. Ett ur naturvårdssynpunkt intressant resultat av inventeringen är att många rödlistade och tidigare rödlistade arter saknas i detta delområde. Detta tyder på att rödlistade arter generellt har en sämre spridningsförmåga än övriga arter. Utbredningsmönstret påverkas inte så mycket av småskalig fragmentering (10-tals till 100-tals meter) utan snarare på nivån en till flera kilometer. Den lokala populationsstorleken verkar däremot påverkas av mängden lämplig livsmiljö på beståndsnivå. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att hänsynsåtgärder i anslutning till befintliga populationer ger bäst naturvårdsnytta för flertalet hotade arter. För att utbudet av död ved skall bli så varierat som möjligt är det bra om högstubbar och lågor sparas i båda slutna och öppna bestånd. Högstubbar på föryngringsytor bidrar under några år med solexponerad ved medan det i skyddade bestånd bildas särskilt grova och därmed långlivade högstubbar. De senare får med tiden håligheter som utnyttjas av sällsynta mulmlevande arter, vilket är särskilt viktigt i helt bokdominerade områden utan inslag av andra hålträd. Våra resultat och andra studier tyder på att olika arter har olika tröskelvärden för död ved och att det därför inte finns ett särskilt tröskelvärde för en skogstyps vedlevande arter. Slutsatsen blir att det krävs en differentierad strategi med olika former av skydd och hänsyn. De minst krävande arterna kan överleva med den mängd och kvalitet av död ved som lämnas vid god generell hänsyn i produktionsskogen. För gruppen rödlistade arter i bokskog har emellertid volymer mellan 30-50 m3/ha visats leda till tydligt ökat artantal. För att upprätthålla en sådan volym behöver ca 25% av den årliga tillväxten avsättas inom ett större bokskogsområde. De mest krävande arterna med specialiserade habitatkrav och låg spridningsförmåga behöver naturskogens mängd och dynamik av död ved och dessa arter kan endast skyddas med hjälp av större reservat.

Published in

Arbetsrapport - Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap
2008, number: 37
Publisher: Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sverige lantbruksuniversitet