Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2000Open access

Samordning av miljöövervakningen i de stora sjöarna

Wallin, Mats; Weyhenmeyer, Gesa

Abstract

Det nationella programmet i de stora sjöarna föreslås beskriva tillstånd och utveckling i den fria vattenmassan, pelagialen, samt djupbottnarna. Särskilt viktigt är att se på kopplingar mellan olika nivåer i näringskedjan där mätning av vattenkemi, växtplankton, djurplankton och pelagisk fisk ger underlag för detta. Viktigt är att dessa mätningar är koordinerade inom och mellan sjöarna för att möjliggöra gemensamma utvärderingar och jämförelser mellan sjöarna. Vänern och Vättern är väl koordinerade i dessa mätningar medan flera förändringar krävs i Mälarens program för att uppnå en samordning mellan sjöarna. Provtagningsprogrammen på djupbottnarna bör omfatta både bottenfauna och sedimentkemi. Dessutom bör sedimentproppar tas för paleorekonstruktion av bakgrundsvärden till tillstånd/påverkans-bedömningar. De stora sjöarna är så unika och awikande från övriga sjöar i landet att de egentligen bara kan vara referenser till sig själva. Inom ramen för sedimentprogrammet bör också proppar tas för kvantifiering av potential för internbelastning från sedimenten. Detta gäller särskilt Mätaren Organiska miljögifter tillhör ett av de mest prioriterade miljöhoten i Vänern och Vättern vilket motiverar att miljögifter fisk ingår som ordinarie undersökningstyp i programmen i dessa sjöar. Eftersom eutrofiering är det mest prioriterade hotet i många av Mätarens bassänger är det också motiverat att ett specialprogram med inriktning mot vattenblommande Cyanobakterier ingår i Mälarprogrammet. Övervakning av flodmynningarna görs av flera huvudmän; vattenvårdsförbund, länsstyrelser och naturvårdsverket. Det är önskvärt ett dessa program samordnas bättre för att säkra möjligheterna att beräkna den totala belastningen på sjöarna. Medel bör avsättas i det nationella programmet för samordnad utvärdering av tillstånd och transporter i flodmynningarna till de stora sjöarna. Det bör finnas en nationell påbyggnadsdel i programmet för stora sjöarna. Detta behövs dels för att på sikt inkludera Hjälmaren och/eller tillflödena i storasjöprogrammet och dels för att utveckla nya övervakningsmetoder för att klara ramdirektivets rapporteringskrav. Mest prioriterat är metoder för övervakning av makrofyter. Förslaget till rapportering från programmen i de stora sjöarna kan delas in sjöspecifika årsrapporter finansierade av vattenvårdsförbunden och gemensamma utvärderingar med förslagsvis 4 års intervall finansierade via det nationella programmet. Årsrapporteringen bör hållas kortfattad med ett urval av diagram/tabeller ev. kompletterat med något tema varje år. Möjligheter att successivt föra över denna rapportering till www bör utredas närmare. De återkommande utvärderingarna föreslås ske med 4 års intervall men en anpassning till ramdirektivets 6-årscykler kan även göras. Vad gäller mätvariabler förutsätts Naturvårdsverkets Handbok för miljöövervakning vara styrande med en anpassning till regionala problem/hot vid val av tilläggsvariabler. För sedimentkemi och miljögifter i fisk föreslås en variabeluppsättning motsvarande den i pågående program i Vänern. En klar brist i såväl programmen i de stora sjöarna som i övriga nationella sötvattenprogram är att hotade arter, främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden inte övervakas. Detta viktiga frågor i de stora sjöarna som motiverar framtida övervakningsinsatser. Vandrarmusslan i Mätaren och signalkräftan i samtliga sjöar är bara några exempel på arter som motiverar övervakning.

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Miljöanalys
2000, number: 2000:2
Publisher: Institutionen för miljöanalys, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

UKÄ Subject classification

Environmental Sciences

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/132740