Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2001Open access

Vegetationsinventering på provlokal : fält- och datametodik : fullskaletest

Bråkenhielm, Sven; Liu, Qinghong; Nicklasson, Allan

Abstract

Syftet var att i full skala i ett sammanhang pröva tidigare utvecklade vegetationsövervakningmetoder med avseende på praktisk genomförbarhet och informationsinnehåll i ett område - Anebodaskogen blivande naturreservat i Växjö kommun. Målet var att få ett bra underlag för beskrivning av undersökningstyper för provlokal att ingå i Handbok för miljöövervakning. Med provlokal avses ett område ingående i ett nät av lokaler med olika naturtyper fördelade över landet. Metodik Växtsamhällena karterades längs linjer. Följande observerades: (1) levande och döda stående träd samt lågor med avseende på antal och artrikedom samt betydelse som substrat för epifyter, (2) artnärvaro och mängd hos fält- och bottenskikt i olika växtsamhällen, (3) artnärvaro och mängd hos epifyter på sten, bark (stammar och grenar) och ved. Längs karteringslinjema utlades cirkelytor med 10 m radie, på varje cirkelyta en 10 m lång punktfrekvenslinje och en art/areayta om 2x2 m med fyra smårutor 50x50 cm. På punktfrekvenslinjen noterades artträffar i fält- och bottenskikt på 100 nålstick, på art/areaytan närvaro och på smårutorna täckning av alla arter, samt fertilitet hos kärlväxterna. På cirkelytorna inventerades också träd, stubbar, lågor, stenar/block och grenar. På ett urval av cirkelytor inventerades närvaro och abundans hos epifyter på alla substrat. Dataanalys: En vegetationskarta ritades och växtdata bearbetades. Relationen mellan epifyter (mossor och lavar) och substrattyper analyserades med PCA och CA i ett CANOCOpaket. Epifytvegetationen klassificerades med TWINSPAN och icke-hierarkisk klusteranalys, först på abundansvärdena, vilket gav åtta grupper, sedan med PCAvärdena. Resultat Markvegetation: I fem växtsamhällen registrerades totalt 125 marklevande arter varav 86 kärlväxter. På cirkelytor vid art/areaanalys påträffades 55 arter (varav 23 kärlväxter), vid täckningsbedömning på smårutor 46 (18 kärlväxter) och vid punktfrekvensanalys 32 (8 kärlväxter). Det innebär att i jämförelse med totalinventeringen något mindre än hälften av arterna observerades i art/areaanalysen, en dryg tredjedel på täckningsrutorna och cirka en fjärdedel i punktfrekvensanalysen. Kärlväxterna missgynnades i art/areaanalysen och punktfrekvensen. Punktfrekvensen missade särskilt många arter bland kärlväxterna. I tre av samhällena var punktfrekvensanalysens artandel särskilt liten, t.ex. i lågörtsgranskogen (5%). Art/areakurvor visade att blåbärsbarrblandskogen var det samhälle där kurvan hos alla tre metoderna tidigast planade ut. I blåbärsgranskogen fortsatte kurvan uppåt hela tiden. I sumpgranskogen hade nästan alla arter i samhället noterats på provytorna. För stickprovsinventering av markvegetation och -flora i ett växtsamhälle var cirka fem provytor tillfyllest. Punktfrekvensanalys missar oacceptabelt många arter (74%), särskilt kärlväxter (91 %). I ett litet stickprov träffas proportionellt färre arter av punktfrekvens än av art/area och täckningsbedömning. Punktfrekvens och täckning ger ibland helt olika värden för t. ex. en frekvent art med liten täckning som kruståteln. Epifyter och substrat: Mest talrikt substrat var smågrenar på marken (202.000 st./ha), därnäst levande granstammar (1.259/ha), levande vårt- och glasbjörk (269/ha). Av torrträd fanns mest glasbjörk (32/ha), av lågor mest gran (90/ha). Av de för epifyter betydelsefulla träden asp, rönn, bok och al fanns bara ett fåtal. Granitblock förekom rikligt (212/ha). Totalt 225 arter epifyter påträffades, varav 118 på ved, 104 på sten, 110 på bark och 17på övrigt. Substrattyperna skilde sig åt längs PCA-axlarna betr. artinnehållet. Översiktlig inventering av markvegetation och epifyter ger bra underlag för naturvärdesbedömning, men är inte strikt reproducerbar. På knappt 30% av ytorna (6 av 21) registrerades 46% av totala antalet epifyter. Ca 50% av epifyterna växer på ved, ca 33 på bark, ca 10 på sten och <10% på övrigt substrat. Av epifyterna var skorplavar mest artrika grupp, därefter busk- och bladlavar.

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Miljöanalys
2001, number: 2001:14Publisher: Institutionen för miljöanalys, Sveriges lantbruksuniversitet

    UKÄ Subject classification

    Environmental Sciences

    Permanent link to this page (URI)

    https://res.slu.se/id/publ/132751