Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2007Open access

Bedömningsgrunder för bottenfauna i sjöar och vattendrag : användarmanual och bakgrundsdokument

Johnson, Richard; Goedkoop, Willem

Abstract

I denna rapport presenterar vi en uppsättning referenskriterier som har använts för att klassa vatten som referens eller påverkat, i enlighet med REFCOND guidance. Dessa kriterier anger omvärldsfaktorer och vattenkemiska karakteristika som t.ex. andelen jordbruks- och skogsmark i avrinningsområdet, total-P halten och pH. Detta ”referensfilter” har använts för att ta fram nya referensvärden för konstruktion av ekologiska kvalitetskvoter. Analysen av bottenfaunaindex för olika vattentyper visar att det är svårt att ta fram typspecifika referensvärden, då osäkerheten ökar med avtagande antal vatten inom varje typ. Detta gäller både sjöar (litoral, profundal) och vattendrag. Vi har därför valt att införa en regionalisering genom att tillämpa Illies ekoregioner som föreslås i Ramdirektivet och som bygger på en biogeografisk fördelning av bottenfauna. I tidigare bedömningsgrundsprojekt (under 2003–2005) har vi bl. a. testat en mängd bottenfaunaindex med avseende på deras förmåga att detektera en sann påverkan (t.ex. eutrofiering, försurning). Dessa analyser har visat att diversitet fungerar mindre bra Inga skillnader i diversitet (både Shannon och Simpson) mellan påverkade sjöar/vattendrag och referensobjekt kunde påvisas, varken för försurningseller eutrofieringspåverkan. Detta visar att diversitet är ett otillfredsställande verktyg för bedömning av miljökvalitet. Anledningen till det är förmodligen att diversitetsindex är en funktion av både artrikedom, den relativa abundansen av arterna i provet och jämnheten. Dessa analyser har vidare visat att det surhetsindex som finns i nuvarande bedömningsgrunder, Henriksson och Medins surhetsindex, fungerar mindre bra norr om limes norrlandicus (ungefär linjen Karlstad-Gävle). Här föreslår vi därför två nya multimetriska index för försurning (MILA för sjöar, MISA för vattendrag). Dessa index uppvisade lägre frekvens av typ-2 fel än Henriksson och Medins surhetsindex och har dessutom fördelen att de är baserade på taxnomisknivår som tex ordningar vilket gör de mindre känsliga för biogeografiska variationer. De multimetriska indexen bör därför vara ett bättre verktyg för bedömning av miljökvalitet i hela landet. Baserat på nya referensvärden och nya multimetriska index föreslår vi ett nytt klassningssystem för miljökvalitetsbedömning med bottenfauna i sjöars litoral och profundal, samt i vattendrag. I detta arbete har vi satt gränsen mellan hög och god ekologisk status som 25-percentilen av vår referenspopulation. Vi har tittat särskilt på gränsen mellan god och måttlig ekologisk status och försökt att i möjligaste mån knyta den till Ramdirektivets normativa definitioner. Denna rapport består av ett antal kapitel som beskriver de nya bedömningsgrunderna för bottenfauna, inklusive en beskrivning av dataunderlaget, en användarmanual med bland annat krav på användning av provtagningsmetoder och en standardiserad taxonomisk upplösning, samt bedömningstabeller. Förutom dessa kapitel finns ett antal kapitel av bakgrundskaraktär som beskriver hur vi definierat referensförhållanden, hur vi har testat en typindelning av vattenförekomster, hur vi har testat och utvecklat bottenfaunaindex för bedömning av ekologisk kvalitet, samt hur vi har tagit fram den osäkerhetsbedömning som ligger med i användarmanualen. De senare dokumenterar hur vi har testat olika alternativ och hur vi har valt de index som ingår i de nya bedömningsgrunderna. Användaren bör fokusera på förslaget och användarmanualen som presenteras i rapportens första del.

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Miljöanalys
2007, number: 2007:4Publisher: Institutionen för miljöanalys, Sveriges lantbruksuniversitet