Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2006

Vård av solitära träd intill järnväg : Identifiering och hantering av riskträd

Levinsson Anna Elisabeth Kristina, Schroeder Håkan

Abstract

I Sverige går ca 300 mil järnväg genom tätorter eller intill enskilda tomter på landsbygden. Längs dessa sträckor finns många solitära träd på tomtmark, i parker, på kyrkogårdar, i alléer eller på andra platser där människor sätter stort emotionellt värde på träden. Många av dessa träd är så gamla och höga att de utgör en risk för järnvägen. Banverket ska försöka identifiera riskträden och i samråd med markägaren hitta en lämplig åtgärd. För att kunna identifiera ett riskträd och avgöra vilken insats som är lämplig måste man veta en del om trädens biologi. När man identifierat ett riskträd bör man ta ställning till om trädets estetiska och/eller praktiska värde finns kvar efter en eventuell beskärning. Träd kan vara värdefulla av olika skäl, exempelvis som vårdträd, insynsskydd, barriär, skugga eller av kulturhistoriska skäl. Om värdet går förlorat genom beskärningen kan det vara bättre att ta bort trädet direkt. Väljer man att ersätta ett riskträd med ett nytt träd är det viktigt med rätt träd på rätt plats, alltså att arten trivs på växtplatsen och får lämplig höjd eller klarar planerad beskärning. Det finns olika beskärningsstrategier att välja mellan. Valet påverkas av trädets art och ålder, men också dess storlek eftersom man inte kan göra hur stora snitt som helst. Oavsett valet av strategi är det viktigt att beskära på rätt sätt, dvs. utanför grenkragen, och att undvika alltför stora snitt. Man får heller inte beskära vid fel tidpunkt. Det är också viktigt att man inte skär bort för mycket vid ett tillfälle, eftersom detta rubbar balansen mellan roten och kronan. Felaktig beskärning kan öka risken att träden i framtiden faller över järnvägen. När ett träd skadas eller beskärs inleds i trädet en process som begränsar skadan så att röta inte sprider sig. Träden kapslar in eventuell röta genom att skapa ”väggar” i veden. En art som är god skadebegränsare kan klara beskärningssnitt med en diameter upp till 10 cm, medan en svag skadebegränsare har svårt att hantera snitt som är över 5 cm. Förmågan att begränsa och kapsla in skador beror också på trädets ålder och vitalitet samt vilken tid på året det är. Träd har tre olika åldersfaser: den unga, den adulta (mogna) och den åldrande fasen. I den unga och den adulta fasen är träden ofta vitala och har god tillväxt. I den åldrande fasen minskar vitaliteten och tillväxten avstannar nästan helt. Längden hos varje fas beror på arten och växtplatsen. Unga och adulta träd är bättre skadebegränsare än ett åldrande träd. Den bästa tiden på året för beskärning är juli, augusti och september. Då är träden aktiva, vilket är viktigt för skadebegränsningen. De har också hunnit bygga upp ett energilager. Beskär man träden tidigare på växtsäsongen förbrukas energi som behövs för bladbildning, blomning, fruktsättning och tillväxt. Många arter klarar beskärning även på senvintern, men arter med kraftig savstigning bör absolut inte beskäras på vintern eller våren. Träd kan förändras snabbt. Ett träd som har bedömts vara vitalt och säkert kan därför några år senare ha utvecklats till ett riskträd. Därför är det viktigt att göra återkommande besiktningar med 3 - 5 års mellanrum. Hur ofta beskärningsinsatser behöver göras beror på vilken beskärningsstrategi man har valt och på trädens art, ålder och växtplats. Rapporten föreslår hur man kan bestämma lämplig åtgärd och beskärningsstrategi för solitära riskträd. Metoden bygger bland annat på kunskaper om hur bra en viss art klarar ett beskärningsingrepp

Published in

Rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik)
2006, number: 2006:11
Publisher: Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik