Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2008

Tre års smoltutvandring i Sävarån (2005-2007): : Blir Sävarån svenskt indexvattendrag för skogsälvar?

Lundqvist, Hans; Leonardsson, Kjell; Karlsson, Lars; Larsson, Stefan; Östergren, Johan; Nilsson, Jan; Serrano, Ignacio; Carlsson, Ulf

Abstract

Fiskeriverkets beslut 1998 om etablering av svenskt indexvattendrag för bedömning av en skogsälvs produktionspotential av lax initierade en förstudie i Sävarån som nu pågått under tre år (2005-2007). Målsättningen var i huvudsak att bedöma hur stor utvandringen av lax- och havsöringungar var i Sävarån (Västerbottens län) och med dessa uppgifter bedöma Sävaråns smoltproduktion. Specifikt har smoltutvandringens numerär, fiskungarnas storlek, tid och ålder för utvandring analyserats. Långsiktigt vill vi vidare utreda Sävaråns potential som nationellt indexvattendrag för laxförande skogsälvar i Sverige. Sävaråns normalvattenföring vid mynningen beräknas till ca. 12 m3s-1 (min-max: 0,7- 98,5 m3 s-1). Lax- och havsöringsmolt fångades med två (2005 och 2006) eller en (2007) smoltfälla (”Rotary-Screw-traps”) ca. 16 km uppströms åns mynning till Norra Kvarken i Bottniska viken. Totalt fångades 778 (2005), 952 (2006) samt 984 (2007) vilda smolt av laxoch havsöring. Andelen laxsmolt av totala fångsten var för varje år 05, 06 och 07, ca. 75 %, 88 % respektive 84 %. Den totala skattningen av smoltbeståndet för Sävarån under 2007 var i intervallet 2,650-3,000 (95-% CI ) laxsmolt och 590- 1,490 (95-% CI ) havsöringsmolt. Dessa värden ligger inom det tidigare skattade utvandringstalet för Sävarån. Sävaråns lax- och havsöring kunde genetiskt identifieras till att utgöra ett unikt älvsbestånd under 2005 och 2006 och därmed särskiljas från närliggande lax- och öringsstammar. Dessa båda populationer visade en genetisk variation i nivå med andra lax-resp havsöringstammar i Bottniska Viken. Sampling för genetisk analys analyserad via programmet ”Structure” av smoltmaterialet för 2007 visade att Sävarlax utgjorde ca 42 % av hela beståndet. Resterande 58 % var av Byskeälvsursprung, antingen utsatta tidigare år eller med föräldrar från tidigare utsättningar. I det perspektivet framgår tydligt att smoltutvandringen av Sävarlax var kraftigt reducerad 2007 jämfört med 2005 och 2006 då hela skattningen på drygt 3000 individer utgjordes av Sävarlax. Vandringsperioden för lax- och havsöring var generellt från maj till mitten på juni vid vattentemperaturer mellan 8-13 oC på sjunkande vattenstånd och därmed relativt lika för alla tre åren. Havsöringen startade generellt sin utvandring innan laxen. Fångsten av de första havsöringarna skedde vid en något lägre vattentemperatur, kring 6-7 oC, än för laxsmolten. Den dominerande åldern hos Sävaråns smolt var 3 år för båda arterna under 2005 och 2006 medan den dominerande åldern för 2007 var 2 år för laxsmolt och 3 år för havsöringsmolt. För 2007 var medellängden hos den märkta lax- och öringsmolten c. 13.5 (n=689) respektive 16,0 cm (n=122). Laxsmolt var således generellt mindre i storlek än nedströmsvandrande havsöringsmolt och båda arterna var storleksmässigt mindre än tidigare år. Medellängden hos vild laxsmolt 2005 (n= 583) var 14,8 cm jämfört med 14.1 cm under 2006 (n= 812), medan havsöringens medellängd 2005 (n=195) på 17,3 cm var något mindre än den som uppmättes 2006 (n=112), 17,7 cm. Odlad, svält och vild havsöringsmolt märkta med akustiska sändare (n=60 st), frisläpptes vid smoltfällorna och följdes på sin utvandring till havet. Resultaten över tre år (2005, 2006 och 2007, n=124 st) visar entydigt att vild fisk (c. 80 %) i jämförelse med konventionellt odlad smolt (30 %) i mycket högre grad når kusten. Dessa observationer var lika över åren. Den höga andelen av smolt som hade ”begränsad utfodring i odlingen (svultit)” innan utsättning lyckades bra i sin utvandring vilket visar att energistatusen alternativt vikten hos smolten vid utsättning kan vara en viktigt faktor för utvandringsframgång. Den totala förlusten, främst av odlad öring berodde sannolikt på att många stannade i ån eller blev ätna av gädda. Sävaråns produktion av lax- och havsöringsmolt överensstämmer relativt väl med ICES bedömning att Sävarån producerar ca. 4.000 laxsmolt årligen. Sammanfattningsvis, Sävarån bedöms mycket lämplig att kunna fungera som indexvattendrag för landets skogsälvar. Planering och genomförande för att också inrymma uppvandringskontroll av lekfisk i detta älvsområde bör ske. Projektet utgör ett samarbete mellan Fiskeriverket och FoMa (Fortlöpande Miljöanalys via anslag från Jordbruksverket) vid SLU som också finansierat vårt arbete

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Vattenbruksinstitutionen
2008, number: 61
Publisher: Vilt, fisk och miljö, SLU