Abstract

I föreliggande rapport har tillgänglig svensk och utländsk kunskap om markmaterial och anläggningsteknik för uteytor samt miljöpåverkan från utomhushållning av djur sammanställts. Projektet har delats upp i delstudier för att närmare belysa olika problemställningar. Följande delstudier har ingått i projektet: • Fältundersökning hos lantbrukare • Materialstudie av yt- och bärlagermaterial för utegångsdjur • Provtagning i gruslager under djupströbädd • Jordprovtagning vintertid • Yt- och dräneringsvatten, provtagning • Mätning av gödselmängder på olika vistelseytor. Fältundersökningen hos lantbrukare gav intressanta lösningar på hur transport- och vistelseytor kan utformas. 65 % av gårdarna hade smärre eller inga behov av förbättringsåtgärder. De tre faktorer som hade störst betydelse för djurens renhet var inhysningsform och hur djurtrafiken var ordnad, samt gårdens markförhållanden. De gårdar som kommit längst hade konsekvent minskat juverrengöringsbehovet genom att djurtrafiken kunde ske lugnt och i djurens egen takt. En del gårdar hade bra drivvägar med fast botten och hyggligt ytmaterial men saknade tillräcklig dränering. Under hösten eller efter en regnperiod resulterade detta i ett merarbete i form av ökat juverrengöringsbehov med ca 15 - 25 % hos 36 % av gårdarna. Två nya utfodringsplatser anlades som provytor för yt- och bärlagermaterial för utegångsdjur vid Alnarp Södergård. Materialen delades upp i täta, respektive otäta material, och speciell hänsyn togs till lutning och ytbehandling. De täta materialen var markbetong, cementbunden grus, och fiberbetong på Glorit- respektive Cefyllunderlag. De otäta materialen var markbetongsten med dräneringssten, Ideal väggrus respektive Slaggrus på Cefyll, respektive Gloritstabiliserat underlag. De hårda materialen, markbetong, fiberbetong och markbetongsten är överlägsna vid utfodringsplatser eller på motsvarande hårdbelastade ytor där trängsel och konkurrens kan uppstå. Fiberbetongen om 50 mm klarade sig bra på bägge bärlagertyperna. En tjocklek om 50 mm innebär att plattorna är lätta att dela och transportera. Bägge bärlagertyperna är användarvänliga men den Gloritbundna marken är enklare att återställa och markarbetena förutom dränering blir mindre. Cefyllen används som grävskydd och får brytas upp och lämpar sig bäst på platser som är permanenta eller där man har behov av ett tätskikt. Den cementbundna grusen är mjukare än betongen och avsedd som bärlagermaterial. I testen användes den som både bär- och ytskikt och förblev intakt inom ytan framför utfodringhäcken. Hur den kommer att hålla på sikt är svårt att säga. Därför bör den främst användas på ytor som har krav på enkelt återställande, exempelvis gång/trafikytor ute i betesmarker som beläggs med sand/bark. En annan användning är som bärlager med ett hårdare ytskikt till mer belastade ytor. Av de genomsläppliga ytorna stod markbetongstenen i en klass för sig. Den har hög beständighet, är dränerande och halksäker med sina fogar. Ett sätt att förenkla läggningsarbetet är att använda egentillverkade större plattor. Både Glorit/slaggrus- och Cefyll/idealgrusytorna blev hårt utsatta för materialtransport i de främre delarna intill foderhäcken och även ute där djuren står då de markerar att de vill komma åt en speciell foderplats. Cefyllen klarade den vridande belastningen på grund av välpackad makadam samt hårdhet och täthet. Gloriten klarar inte den hårda tryckvridbelastningen från klövarna, men får ytskiktet vara intakt, uppfyller Gloriten bärighetskravet. Grusade ytor är lämpliga för genomsläppliga transportytor, där viss förflyttning av ytmaterialet lätt kan återställas. Lutningen kan bidra till torrare och renare plattor. Det är sant under förutsättning att ytorna hålls rena. Föroreningsmängderna var ca 0,5 kg/m2 och dygn. Någon ökad halkrisk på grund av lutningen kunde inte konstateras. Materialstudien visade att det finns material och materialkombinationer som med gott resultat uppfyller de mest varierande krav som kan ställas på utomhusytor. I ett vindskydd hade djuren tillgång till djupströbäddar. Underlaget undertill är ett grus- och sandlager ovanpå en tät duk. Duken ligger med fall mot ett dräneringsrör och detta mynnar i en uppsamlingsbrunn. Provtagningen under djupströbädden visar efter två mätomgångar att det sker en ackumulering av kväve i grusmaterialet årsvis med över 200 kg N/ha. Däremot återfanns ingen vätska i uppsamlingbrunnarna. Syftet med jordprovtagning var att ta reda på hur stor belastning utomhusgående djur utsätter marken för vintertid, men även under hela året. Provtagningen fokuserades främst på organiskt kväve, oorganisk kväve och fosfor. Studien visar att en förflyttning av växtnäring skett från betesmarken successivt under 1995 till 1996 till det område där vindskyddet är beläget. Utfodringsplattornas tillkomst förändrade djurens rörelsemönster. Att en ökad andel gödsel hamnat mellan vindskyddet och utfodringsytorna bekräftas av högre koncentrationer av kväve i de övre jordlagren jämfört med det underliggande jordlagret. Vidare bekräftas att vistelseytan närmast vindskyddet står för en stor del av gödselbelastningen. Övriga markytors kvävenivå återgår till 1994 års värdenivå. Utanför vindskyddet finns ett dräneringssystem under den hårdgjorda makadamytan som samlar nedträngande vatten till en uppsamlingsbrunn. Ytvatten har tagits direkt från marken på infiltrationsytan. Dränerings- och ytvattenkoncentrationerna av BOD, COD, kväve och fosfor överrenstämmer med amerikanska och svenska undersökningar. Föroreningshalten i ytvattnet överskred normalt dagvattnets med 4 - 20 gånger. De relativt höga halterna av ammonium samt BOD- och COD-nivåerna visar att dräneringsvattnet medför en stor del ej nedbrutet organiskt material. Gödselmängdsmätningarna visar att gödselfördelningen är mycket varierande i tid och rum inom en och samma provplats. Ca 67 % av gödseln hamnade i djupströbäddarna och i vindskyddets närhet, ca 6 % hamnade på utfodringsytorna och ca 27 % på övriga ytor. Även om foderspillet är lågt utgör det den största föroreningsrisken vid utomhusutfodring. Resultatet av att upprätta vindskydd, hårdgjord utfodringsplats för åretrunthållning av djur utomhus, är att gödselkoncentrationen till stor del hamnar inom ett begränsat område. Områdets storlek är i första hand betingat av avstånden mellan de fasta installationerna som vindskydd, foder- och vattenplats

Keywords

outdoor production; udder cleanness; cow traffic; outdoor feeding; drainage; run-off; environment load; earth sample; manure; non porous pavements

Published in

Specialmeddelande / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT)
1997, number: 226
Publisher: Sveriges lantbruksuniversitet, inst f jordbrukets biosystem och teknologi (JBT)

SLU Authors

• Von Wachenfelt, Hans

  • Department of Rural Buildings and Animal Husbandry [LBT], Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Veterinary Science
Animal and Dairy Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/22195