Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2008

Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen

Liberg, Olof; Sand, Håkan; Pedersen, Hans C; Wabakken, Petter

Abstract

Dödligheten i den skandinaviska vargstammen har undersökts extensivt för perioden 1990 – 2006 och i detalj för perioden 1999 - 2006. Den totala årliga dödligheten beräknades på två olika sätt. ”Radiometoden” utnyttjade 76 radiomärkta vargar under perioden dec 1998 – mars 2006, vilket innebär att beräkningsperioden för denna metod var 1 jan 1999 – 1 maj 2006. De 76 radiomärkta vargarna representerade tillsammans totalt 108 ”varg-år”. 14 av dessa vargar levde vid studieperiodens slut, 27 var med säkerhet döda och för 35 hade radiokontakten förlorats. Dessa 35 klassades i tre grupper, särskiljda med bestämda kriterier, enligt följande: ”sannolikt illegalt dödade” (15 st), ”tyst radio-sändare” (13 st) och ”okänt öde” (7 st). Beräkningen av den totala årliga dödligheten enligt ”radiometoden” gjordes med den s.k. Kaplan-Meier metoden och uppgick i genomsnitt över hela perioden till 30,7 ± 8,3 %. Med ”radiometoden” kunde vi också beräkna dödligheten för enskilda köns- och åldersoch sociala kategorier av varg. Den enda kategori som skiljde sig statistiskt från övriga var vargar i utvandringsfas, där den årliga dödligheten var 68,6 ± 16,1 %, vilket var mer än dubbelt så högt som för någon av de andra kategorierna med undantag för vuxna flockvargar (ej revirhävdande). Revirhävdande tikar hade 33,1 ± 14,5 % årlig dödlighet medan motsvarande för hanar var 17,7 ± 13,6 %. Skillnaden var inte statistiskt säkerställd. Den andra metoden för beräkning av den totala årliga dödligheten, ”inventeringsmetoden”, byggde på beståndssiffror och rekrytering av valpar som togs fram genom de årliga inventeringarna. Med denna metod kunde den totala dödligheten beräknas för perioden 1990 – 2006. Antal döda vargar beräknades som skillnaden mellan beståndssiffror från ett år till nästa, där hänsyn även togs till rekryteringen av nya valpar. Den genomsnittliga årliga dödligheten för perioden 1999 – 2006 beräknad med denna metod var 31,4 %, och visade på en god överensstämmelse med ”radiometoden” (30,7%). Med ”radiometoden” kunde den totala dödligheten också delas upp på enskilda dödsorsaker. Den dominerande dödligheten utgjordes av illegal jakt, uppdelad på ”säker illegal jakt” (4,3 ± 4,0 %) och ”sannolik illegal jakt” (11,9 ± 6,0 %). Totalt uppgick den illegala jakten därmed till 16,2 ± 6,7 % av vargstammen årligen och motsvarade ungefär hälften av all dödlighet. Omräknat till hela populationen betyder detta att cirka 136 ± 56 vargar har dödats illegalt i Skandinavien perioden 1999 – 2006. Naturliga dödsfall (5,6 ± 4,5 %), trafik (4,1 ± 3,9 %) och legal jakt (4,9 ± 4,3%) utgjorde tillsammans den andra hälften av dödligheten. Eftersom alla fall av legal jakt, och nästan alla fall av trafikdöd, rapporteras kunde vi beräkna dödligheten för dessa två orsaker på ytterligare ett sätt (att sätta rapporterade fall i relation till hela populationen) och jämföra resultaten mellan de två beräkningsmetoderna. Även dessa resultat visade på en mycket god överensstämmelse mellan de två metoderna. För legal jakt uppgick dödligheten med den senare metoden till 4,7 %, och för trafik 3,9 %. För åtminstone dessa två typer av dödlighet var därmed de radiomärkta vargarna representativa. Även andra uppgifter stöder slutsatsen att illegal jakt är omfattande i den skandinaviska vargstammen. Mellan 1985 och 2007 registrerades det totalt 17 fall av ”dold” illegal jakt där vargens kropp återfunnits eller där man har andra säkra bevis för att en varg dödats illegalt. Under samma tidsperiod har man registrerat åtta fall av utlagt gift i olika typer av åtlar i områden med vargförekomst. Dessutom har man hos obducerade vargar funnit 11 fall av gamla avläkta skottskador som inte hade samband med dödsfallet, dvs gamla skadeskjutningar, vilket motsvarar 11,5 % av alla obducerade vargar. Omräknat till totalt antal i populationen blir det ungefär 45 skadskjutna vargar under perioden 1999 – 2006. 6 Vi fann inte någon statistiskt säkerställd förändring med tiden, varken för total dödlighet eller för illegalt dödande, under perioden 1999 – 2006. Däremot har den totala dödligheten ökat, sett över en längre tidsperiod. Beräknat med inventeringsmetoden var den årliga dödligheten 20,5% i snitt under perioden 1990 – 1998, jämfört med 31,2 % för perioden 1998 – 2006, beräknad med samma metod. Den illegala jakten har kraftigt bromsat tillväxten i den skandinaviska vargstammen men har inte helt stoppat den. Simuleringar av vargstammens tillväxt med olika typer av dödlighet inlagd under perioden 1999 – 2006 visade att om ingen illegal jakt förekommit under perioden skulle stammen hösten 2006 ha uppgått till mellan 194 och 305 vargar. Den verkliga siffran låg på 153

Published in


ISBN: 978-91-977318-1-2
Publisher: Viltskadecenter