Abstract

En mindre byggnad på Alnarp har använts som försöksbyggnad. Byggnaden som kallas ”Värpingehus” värmeisolerades och mineritskivor sattes som ny invändig beklädnad. Den saknade fönster och därför sattes fönster in i byggnaden. Fönster placerades högt upp i fasaden alldeles under takfoten mot söder med tanke på att solen lättare går att avskärma då. Ljusinsläppsarean motsvarar 5,7 % av golvarean. Det har testats olika ljusavskärmnings-anordningar dels innanför fönsterbanden men även utanpåliggande avskärmningar med goda resultat. Det har gjorts ljusmätningar inne i anläggningen. Byggnaden delades i två avdelningar för att möjliggöra jämförande studier. I varje avdelning fanns en öppning till förgården. I husöppningarna har testats olika luckor och möjligheter att automatisera öppning respektive stängning av luckor. Till varje avdelning fanns en fålla för djurens utevistelse. I den ena avdelningarna hade hönsen tillgång till en utearea på 2,5 m2 per höna och i den andra avdelningen hade hönsen tillgång till 5 m2 per höna. Jämförande studier gjordes dels hur hönsen använde fållan, dels deras aktivitet och påverkan på vegetationen samt deras förorening och markbelastning. Byggnader skall placeras med hänsyn till väderstreck, terräng, klimatskydd, mark för utevistelse, vegetation och andra byggnader samt landskapets upplevda struktur. Konstruktion och material väljs så att de är lämpliga för värphönsstallar. De skall även vara lämpliga med hänsyn till ekologiskt byggande. Ekologisk äggproduktion kan bedrivas med alla de förekommande inhysningssystem som finns för frigående höns, men lågbeläggningssystem är det mest vanligt förekommande. Detta system valdes också till försöksbyggnaden med ströbäddsyta närmast fönster och utgångar därefter gödselbingen på vilken foder, vatten och sittpinnar placerades. Intill gödselbingen placerades värpreden. Inom projektet undersöktes möjligheterna att utforma en sittpinneställning som möjliggjorde att hönsen kunde sträva uppåt och sitta högt. Det visade sig att när hönsen hade möjlighet att välja sittplats så satt de gärna högt. Problemet var att sittpinnarna satt för tätt och därmed kunde hönsen gödsla på varandra. Det krävs att sittpinnarna sitter minst 300 mm ifrån varandra i horisontalled. Det konstruerades också ett upphöjt sittpinneplan och det är viktigt att sittpinnarna är placerade så att det finns plats för anflygning så att de kan ta sig upp på pinnarna. Det gjordes också ett mindre försök med att videofilma hönsen nattetid. Det framkom olika beteende beroende på vilken temperatur det var i byggnaden under natten. Hönsen ville ha större sittplats under varmare nätter eftersom de var också aktivare. Vid lägre temperatur satt de närmare varandra. Ett antal försök gjordes med att väga gödseln då hönsen var inne hela tiden jämfört med då hönsen hade möjlighet att gå ut under dagen. Resultaten visade att 25 % av gödseln hamnade i fållorna. Ljusprogram används både till uppfödning och till värphönshållning, det innebär att man också måste kunna reglera dagsljuset. Inom projektet utvecklades, konstruerades och testades olika avskärmningar som en invändig ”persienn”, en utvändig ”persienn” och en ”rullgardin”. De automatiserades och styrdes med ett tidur. Samtliga testade avskärmningar för att reglera dagsljus fungerade bra. Den typ som fungerade bäst var den invändigt monterade ”persiennen”. Den uppfyllde de uppställda kriterierna bäst för andvändning i djurstall och i en dammig miljö. Ingen av prototyperna släppte in något ljus och samtliga var prisvärda. Det har visat sig att avskärmningar som inte helt avlägsnas från fönstret vid helt öppet läge minskar ljusintensiteten i byggnaden till nästan hälften. Det var stor variation av ljusintensitet in i huset beroende på tid på dygnet, årstid och rådande väderleksförhållanden. Ljusmängden reducerades kraftigt när det var molnigt och regnigt i jämförelse med när det var soligt. De uppmäta värdena var högre än de som rekommenderas för djurutrymme med höns. I projektet har det utformats teknik för öppning och stängning av luckor ut till fållorna. Olika typer av luckor konstruerades, byggdes och utvärderades. Luckorna skulle vara så utformade att djuren inte skulle kunna komma till skada. De skulle vara lätta att bygga, vara prisvärda samt möjligt att styra öppnandet med tidur och stänga manuellt. De prototyper som testats benämns ”karusell”, ”ridå”, ”triangel” och ”lyft lucka”. Den förstnämnda luckan fungerade inte alls. Hönsen ville inte gå ut. Det blev alldeles för stora luftrörelser i öppningen. Bäst fungerade ”lyft luckan”. Denna kan även vidareutvecklas så att den går att öppna åt sidan och kan därmed seriekopplas så att flera luckor kan öppnas samtidigt med samma motor. Enligt de mätresultat som erhölls från Värpingehus för hönsomgång 1 och 2 verkar den naturliga ventilationen kunna hålla föroreningsnivån i gasform på en låg nivå då daglig utgödsling tillämpas även vintertid vid små ventilationsmängder. Den dimensionerande inomhustemperaturen sommartid överskreds med i snitt 1-2 °C, vilket får bedömmas som tillfredställande ur dimensioneringsynvinkel. Däremot kan tillfälliga övertemperaturer få konsekenser för djurens platsbehov på sittpinnarna. Slutsats av de utfördas mätningarna är att ventilationssystemet med naturlig ventilation kombinerat med öppningsbara luckor till rastfållor kan fungera bra om daglig utgödsling utförs. Höns som hålls för ekologisk produktion av ägg skall ha tillgång till utevistelse. I studien ingick två hönsomgångar, vit och brun Hyline, den vita under kalenderåret 1999 och den bruna under kalenderåret 2000. I projektet valdes uteareor om 2,5 respektive 5,0 m2 per höna vilket motsvarade 100 respektive 200 m2 stora fållor. Det krävs en hel del av fållorna om man vill att hönsen skall gå längre ifrån byggnaden. Det visade sig att fållorna till försöksbyggnaden hade för lite skydd. Därför kompletterades fållan med ett skydd av pinnar som lades över en träställning. När det gäller utevistelsen så går fler höns ut ju äldre de blir. Utformningen av öppningen har betydelse för om djuren går ut eller ej. Temperaturen har mindre betydelse för om hönsen går ut eller ej. Däremot har det betydelse om det regnar eller blåser. Hönsen är gärna i områden där de har skydd från ovan som buskar, pinnskydd, tak, m.m. Växtligheten i fållan skall under vegetationsperioden vara en väsentlig del av hönans foderintag, men får vid behov kompletteras med tillfört färskt foder. När den första hönsomgången släpptes ut i fållorna var marken täckt med traditionell gräsmatta. När djuren slaktades ut fanns det i den stora fållan områden som var täckta med långt gräs. Djuren hade bara använt vissa delar av fållan. I den lilla fanns det områden som saknade gräs men det fanns även områden som hade intakt gräsmatta. Året därpå när den bruna hybriden släpptes ut var ytorna täckta med gräs men i september återfanns endast enstaka strån och naken mark i fållorna. Med den vita hybriden kan 5 m2 utevistelseyta per höna vara tillräckligt stort eftersom inte hela ytan blev utnyttjad. Däremot räckte det inte till för den bruna hybriden. Med stora flockar och stora fållor hade troligtvis fållans utseende sett annorlunda ut. Närmast huset hade växtligheten varit borta medan områden längre ifrån huset varit mindre slitna. Växtnäringsmängderna i rastfållorna blev störst första hönsomgången trots mindre djuraktivitet hos dessa höns. Året efter uppgick det växtillgängliga kväveinnehållet till 30- 35 kg/ha jämfört med referensvärdet 10 kg/ha. Förklaringen kan vara att hönsen första året släpptes ut på en etablerad vegetation och när hönsen började bearbeta denna frigjordes en inbyggd kvävemängd. Ytterliggare studier bör genomföras för att ta reda på hur skötsel, uppehållstid och alternativ beläggning påverkar marken och grässvålen. Vi vet dock att fållornas växtlighet påverkas av vilken hybrid man har och av hönsens rörelsemönster. Äggproduktionen var 19,6 kg per insatt höna för den bruna Hy-Linen och 19,4 kg per insatt höna för den vita Hy-Linen. Värpkurvan avvek något från den kurva som man erhöll med hönsen. Värpprocenten var något högre för de vita jämfört med normalkurvan och något lägre för den bruna hybride

Published in

Specialmeddelande / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi (JBT)
2002, number: 241
Publisher: Sveriges lantbruksuniversitet, inst f jordbrukets biosystem och teknologi

SLU Authors

• Ascard, Kristina

  • Department of Agricultural Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Von Wachenfelt, Eva

  • Department of Agricultural Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Von Wachenfelt, Hans

  • Department of Agricultural Biosystems and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Agricultural Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/22315