Abstract

Ett stort antal biobränsleeldade anläggningar byggs i Sverige för närvarande, vilket har lett till en ökad efterfrågan av biobränslen, däribland åkerbränslen. Syftet med detta projekt har varit att undersöka förutsättningarna för lantbrukare att leverera åkerbränslen till stora kraftvärmeverk. Arbetet har genomförts som en fallstudie av Fortum Värmes planerade biobränsleanläggning i Värtahamnen i Stockholm (även kallad Värtan). Olika aktörer har medverkat i projektet - från producenter till köpare – där målet varit att via fallstudien arbeta fram en gemensam referensram om förutsättningar, möjligheter och begränsningar i det studerade systemet. En inblandning av maximalt 20 % halm eller 15 % Salix är möjlig i den planerade pannan i Värtan. Detta motsvarar ett årligt behov av 140 000 ton halm, motsvarande en skörd från ca 39 000 hektar. Inblandningen av Salix motsvarar ett årligt behov av 195 000 ton Salixflis, eller en årlig skörd på ca 5 200 hektar (totalt 20 800 hektar då skörd sker vart fjärde år). Utgående från bränslebehovet samt jordbruksstatistik har en bedömning gjorts över möjlig lokalisering av uppsamlingsområden för halm och Salix i närhet till Stockholm. Ett antal alternativa logistikkedjor för halm och Salix har studerats, som bygger på olika hanteringsformer och transport med lastbil, tåg och båt. Kostnaderna för de studerade kedjorna har beräknats för transportavstånden 100 respektive 250 km, vilka speglar avstånden till de identifierade upptagningsområdena. Med de givna förutsättningarna visar resultaten från studien att halm i balform och Salix i flisad form är de hanteringsformer som ger den bästa transportekonomin av de studerade alternativen. Kostnaden för att leverera halm beräknas ligga strax under 150 kr/MWh och för Salix strax under 190 kr/MWh vid transport med tåg (och lastbil från gård till terminal) för de båda transportavstånden. Lastbil är det billigaste transportalternativet vid avstånd upp till ca 250 km för halm samt för Salix upp till ca 100 km, samtidigt som detta erbjuder den största flexibiliteten. Halm och Salix är dock känsligt för transportkostnader med lastbil, varför det är viktigt att sträva efter att minimera lastbilstransporterna. En ökning av avståndet från 100 till 250 km inverkar dock mycket marginellt på kostnaden för båt och tåg. Ersättning och stöd till lantbrukaren är inte inräknade. Kostnaderna för logistikkedjorna bygger på etablerad hanteringsteknik eller teknik som finns att tillgå men som inte används för dessa åkerbränslen. Det sistnämnda beror främst på att den teknik som används i Sverige idag bygger på hantering i mindre skala än i det studerade fallet. Kostnadssänkningar i logistikkedjorna kan exempelvis uppnås genom ökad volymvikt, samhantering med andra bränslen samt färre hanteringssteg i kedjan. För att kunna effektivisera hanteringskedjorna behövs dock teknikutveckling. Kritiska faktorer för att åstadkomma storskaliga, effektiva logistikkedjor för åkerbränslen är bland annat att åstadkomma investeringar i hanteringsteknik i olika delar av kedjan samt flexibla terminaler där flera olika bränslen kan hanteras. Minimering av leveransstörningar är viktigt vid hantering av stora mängder bränslen, särskilt vid tåg- och båttransport. Avtalstiden samt övergripande samordning kan ha avgörande betydelse för detta. Vid sameldning av åker- och skogsbränslen är även möjligheten att återföra askan till skog eller åker en viktig förutsättning, där viss oklarhet råder i dagsläget

Published in

JTI-rapport. Lantbruk & industri
2007, number: JTI-rapport Lantbruk & Industri 361
Publisher: JTI - Institutet för jordbruks- och miljöteknik

SLU Authors

• Ljungberg, David

  • Department of Energy and Technology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Renewable Bioenergy Research
Agricultural Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/24303