Skip to main content
Report, 1999

Växtnäringsflöden och -balanser på gårdar med olika driftsinriktningar: en studie av 1300 svenska gårdar

Myrbeck, Åsa

Abstract

Växtnäringsbalanser är ett användbart verktyg om man vill få en överblick över växtnäringssituationen på en gård. Ett stort antal balanser har upprättats inom den svenska miljöinriktade lantbruksrådgivningen. Syftet med detta arbete har huvudsakligen varit att sammanställa resultaten från dessa balanser och visa hur framförallt över- eller underskott samt utnyttjandegrad för kväve, fosfor och kalium generellt ser ut på landets gårdar samt att peka på eventuella skillnader mellan olika driftsinriktningar. Syftet har också varit att undersöka hur faktorer som djurtäthet och gödselhanteringssystem påverkar växtnäringsbalanserna, framförallt vad gäller kväveutnyttjandet. Balanser från 1300 svenska gårdar samlades in från olika aktörer, bl.a. länsstyrelser och hushållningssällskap. Gårdarna delades in i grupper efter driftsinriktning, djurtäthet och gödselhanteringssystem. Resultaten för respektive grupp redovisas som kvartiler. Resultaten visar att variationen är stor vad gäller överskott och utnyttjandegrad för kväve, fosfor och kalium både mellan olika driftsinriktningar och mellan gårdar inom en och samma driftsinriktning. De olika driftinriktningarnas medianvärde för kväveöverskott per hektar och utnyttjandegrad är i fallande ordning: (flyt=flytgödsel, fast=fastgödsel, djs=djupströgödsel): Kväveöverskott per hektar: Mjölk, flyt > Höns > Mjölk, fast > Övrig nöt, flyt > Svin, flyt > Svin, fast > Svin, djupströ > Övrig nöt, fast > Övrig nöt djupströ > Växtodling Utnyttjandegrad: Växtodling > Svin, djupströ > Höns > Svin, flyt > Svin, fast > Övrig nöt, djupströ > Övrig nöt, fast, Övrig nöt, flyt och Mjölk, flyt > Mjölk, fast Ju större andel av gårdens areal som används för animalieproduktion och ju intensivare denna produktion bedrivs, desto högre överskott per hektar visar gårdens växtnäringsbalans. Gården tenderar också att få sämre utnyttjandegrad. Speciellt starkt var sambandet mellan överskott av växtnäring och djurtäthet för kväve. Jordart och näringstillstånd i marken tycks ha större påverkan på fosfor- och kaliumbalansen än på kvävebalansen. Inom svinproduktionen visade det sig att gårdar med flytgödselhantering hade högre utnyttjandegrad av kväve än gårdar med fastgödselhantering. När det gäller mjölkproduktionen kunde inga nämnvärda skillnader mellan olika hanteringssystem för stallgödsel påvisas. Gårdar med ekologisk mjölkproduktion hade i denna studie ett något bättre kväveutnyttjande än gårdar med konventionell mjölkproduktion. Beroende på skillnader i gårds struktur t ex andel hemmaproducerat foder och uppfödning av ungdjur är det dock svårt att utifrån resultaten klart visa vilken drifts form som är mest effektiv vad gäller växtnäringsutnyttjandet. För att växtnäringsbalanserna ska kunna användas som instrument för utvärdering av insatta åtgärder i driften samt för att de ska kunna användas för att jämföra effektiviteten i växtnäringsutnyttjandet mellan olika gårdar och gårdssystem bör gården i framtida balanser kompletteras med en uppdelning i en animalieproducerande del och en vegetabilieproducerande del

Keywords

växtnäringsbalanser; driftsinriktning; växtnäringsutnyttjande; djurtäthet; gödselhanteringssystem; kväveutnyttjande

Published in

Meddelanden från Jordbearbetningsavdelningen
1999, number: 30
Publisher: Institutionen för markvetenskap, Avdelningen för jordbearbetning, Sveriges lantbruksuniversitet

Authors' information

Myrbeck, Åsa
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Soil and Environment

UKÄ Subject classification

Agricultural Science

URI (permanent link to this page)

https://res.slu.se/id/publ/30026