Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2010Open access

Kärlväxter och fjärilar i betesmarker och slåtterängar med och utan miljöersättning - utvärdering via NILS

Pihlgren, Aina; Berg, Åke; Glimskär, Anders; Marklund, Liselott

Abstract

Studien syftar till att utvärdera de kvalitativa effekterna på naturvärden i ängs- och betesmarker av miljöersättningar med hjälp av data som insamlas inom Nationell Inventering av Landskapet i Sverige (NILS). Studien utvärderar främst effekter av miljöersättningar på kärlväxter och fjärilar som indikatorer på naturvärden genom att jämföra marker med olika ersättningar med marker utan miljöersättning för olika geografiska områden. Studien belyser också orsakssamband mellan naturvärden och skötsel, olika miljövariabler och miljöersättningar. Multivariata ordinationsanalyser som inkluderade alla ersättningsformer visade att det fanns signifikanta skillnader i vegetationens och fjärilsfaunans sammansättning mellan marker med olika miljöersättningar. Marker med särskilda värden (och marker med ersättning för alvarbete) var associerade med många typiska torrmarksörter och lågvuxna gräs, marker utan miljöersättning (och marker med ersättning för skogsbete) var träd- och buskrika och där fanns kärlväxter typiska för skogsmark. Marker med ersättning för allmänna värden och slåtter var associerade med högvuxna gräs/halvgräs och örter knutna till fuktiga miljöer. De viktigaste miljögradienterna som identifierades var en vegetationshöjds- och träd/buskgradient, samt en fuktgradient. Både för fjärilar och kärlväxter var ersättningsformerna kopplade till dessa gradienter, men samtidigt fanns stora regionala skillnader i florans och fjärilsfaunans sammansättning. Skillnaderna mellan marktyperna vad avser fjärilsfaunan var signifikanta men relativt begränsade. Få arter (6 av 51 arter) skiljde signifikant i abundans mellan marktyperna. Alvarmarkerna hade signifikant högst tätheter av flera arter, men ett lägre artantal än övriga marker. Slåttermarkerna hade ett högt artantal, individantal och antal rödlistade arter av fjärilar. Inga fjärilsarter var vanligast i marker med ersättning för skogsbete och individantal, artantal och antalet rödlistade arter var avsevärt lägre än i övriga marker. De tre vanligaste marktyperna (marker utan ersättning och betesmarker med allmänna resp. särskilda värden) visade inte lika tydliga särdrag när det gäller fjärilsfaunan, men marker med stöd för särskilda värden tycktes ha lägre individ- och artantal och få arter uppvisade högst tätheter i dessa marker . Det var svårt att särskilja regionala effekter från skillnader mellan marker med olika stödformer och effekter av andra miljövariabler. Separata analyser gjordes därför för fjärilar för norra och södra Sverige, och för kärlväxterna gjordes separata analyser även för Götalands mellanbygder eftersom betesmarkerna där hade en särpräglad flora. För floran hittades tydliga samband mellan typ av miljöersättning, övriga miljövariabler och florans sammansättning inom samtliga regioner. Marker utan ersättning karakteriserades av hög träd- och busktäckning och kärlväxter typiska för skogsmark för alla geografiska områden. I södra Sverige hade provytor med ersättning för bete med särskilda värden låg men något tuvig vegetation, med hävdgynnade arter men också arter som gynnas av näringsrik mark. I de torra, friska markerna med låg vegetation hittades flest hävdgynnade arter och i friska, fuktiga marker med hög vegetation och tuvig vegetation växte oftast mindre intressanta fuktgynnade arter. Miljöersättning för bete med särskilda värden gick alltså även till marker med lägre floristiska värden. I Götalands mellanbygder karakteriserades bete med särskilda värden av hög blomrikedom och bete av nötkreatur och häst. Högst antal hävdgynnade arter och minst antal näringsgynnade arter hittades i provytor med ersättning för alvarbete följt av ersättning för bete med särskilda värden. Ersättning för bete med allmänna värden och slåtter karaktäriserades av frisk-fuktig hög vegetation med tuvor och graminidförna. De värdefullaste markerna hade ersättning för alvarbete och de mindre värdefulla hade ersättning för bete med allmänna värden eller slåtter med allmänna/särskilda värden. Näringskrävande arter i torra och ljusa marker var lika vanliga i provytor med ersättning för bete med särskilda värden som i provytor utan ersättning både i södra Sverige och i Götalands mellanbygder. Man hade kunnat förvänta sig att marker med särskilda värden skulle ha ett lägre antal av gödselgynnade arter. En förklaring är att även artrika betesmarker med hävdgynnade arter har en viss andel gödselgynnade arter som t.ex. maskrosor, vanlig smörblomma och groblad. I norra Sverige hade provytor med ersättning, både bete och slåtter med allmänna och särskilda värden, en liknande artsammansättning. Skillnaden mellan ersättningstyper var alltså mindre i norra Sverige än i södra Sverige och Götalands mellanbygder. Provytor utan ersättning karakteriserades av frisk-fuktiga marker med hög vegetation och buskar medans trädtäckning tydligare relaterade till skogsbete jämfört med södra Sverige och Götalands mellanbygder där skogsbete och ingen ersättning låg närmare varandra i artsammansättning. Antalet provytor per ersättningstyp som ingår i analyserna för norra Sverige är dock ganska lågt. För fjärilsfaunan fanns tydliga samband mellan miljöersättningar och fjärilsfaunans sammansättning endast i södra Sverige. I norra Sverige fanns samband mellan övriga miljövariabler och fjärilsfaunan, men dessa miljövariabler tycktes inte kopplade till ersättningsformen. Det är svårt att avgöra om detta beror på att marker med de olika ersättningstyperna inte skiljer sig åt med avseende på fjärilsfaunan, eller om det är en effekt av det begränsade antalet marker, speciellt antalet marker med ersättning var litet (n=22) i norra Sverige. De stora skillnaderna i artsammansättning av fjärilar mellan olika regioner avspeglade sig också i ekologiska karaktärer för arter som förekommer i olika regioner. Analyser av några ekologiska karaktärer hos fjärilsarterna visade att storlek, flygtid och övervintringsform var korrelerat till en nord-sydlig gradient. Stora fjärilar var vanligare i södra Sverige. Arter med tidig flygtid var överrepresenterade i norra delarna av landet. Arter som övervintrar som ägg var vanligare norrut (icke signifikant tendens). Motsvarande analyser gjordes inte för kärlväxterna, men det är troligt att de stora skillnaderna i florans sammansättnig mellan regioner också återspeglas i skillnader i ekologiska karaktärer för kärlväxterna i betesmarker i olika regioner. Endast ett litet antal marker hade ersättning för slåtter (16 marker), ersättning för skogsbete (11 marker) och ersättning för alvarbete (8 marker), dvs marker som särskiljde sig från övriga marktyper när det gällde vegetationens och fjärilsfaunans sammansättning. Stor försiktighet skall därför iakttas när man diskuterar biologiska värden associerade till dessa stöd. I denna analys fanns inga tydliga effekter av slåtter på vegetationens sammansättning i det begränsade materialet, men fjärilsfaunan var art- och individrik. Skogsbeten hyste inga speciella värden knutna till flora eller fjärilsfauna. Biologiska värden av skogsbete är inte lika välkända som värden knutna till öppnare betesmarker, men skogsbeten är troligen värdefulla för många insekter och kryptogamer som kräver en relativt öppen med trädbevuxen miljö, men de har också en artrik kärlväxtflora jämfört med tätare skogar. För att kunna uttala sig om effekten av dessa tre stöd på vegetation och fjärilsfauna mer i detalj så bör antalet marker som inventeras vara betydligt större än de 8-16 marker som nu ingick i analyserna för dessa ersättningsformer, speciellt om regionala skillnader och andra faktorer också skall analyseras

Keywords

naturvärden; kvalitativa effekter

Published in

Arbetsrapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig resurshushållning
2010, number: 291
Publisher: Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet