Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Research article2010Peer reviewedOpen access

Vindlokalisering i jordbruksbygder - potentialer och konsekvenser

Skärbäck, Erik

Abstract

Dagens höga planeringsram kan leda till omfattande landskapsförändringar. Orsaken är Sveri-ges särpräglade landskapsstrukturen som skiljer sig på en väsentlig punkt från bl a den tyska, där man redan uppnått 30 TWh. I Sverige splittrade man byarna vid skiftesreformerna för 200 år sedan, och flyttade ut gårdarna till centrum av de nya ägorna. Detta gjorde man inte i Tysk-land och endast delvis i Danmark och England. Riksdagen har nyligen (2008) antagit regeringens klimat- och energipolitik, där bl a står att en ny planeringsram för vindkraft på 30 TWh (per år) har fastställts, varav 20 TWh på land och 10 TWh till havs. Tyskland nämns ofta som förebild för framgångsrik vindkraftssatsning. Må-let utgår från att andelen förnybar energi ska vara minst 50 procent av den totala energian-vändningen år 2020. Det tidigare målet var 10 TWh (SOU 1999:75). Målet dessförinnan var 2 TWh formulerat av NUTEK (1996). NUTEK’s mål inkluderade inte vindkraft i fjällen och till havs, vilket de senare gör. NUTEKs mål togs till utgångspunkt för avgränsning av områden av ”riksintresse för vindkraft” på framför allt våra öppna jordbruks- och kustzoner. Skogsbygden betraktades inte som exploaterbar av kostnadsskäl på den tiden. Sålunda gav NUTEK i uppdrag åt de Länsstyrelser och kommuner som har exploateringsbara vindar att avgränsa riksintresseområden för vindkraft. Först bröt NUTEK ner målet fördelat på Länsstyrelserna med utgångspunkt från deras vindpotentialer. Länsstyrelserna bröt sedan i sin tur ner målet på motsvarande sätt fördelat på berörda kommuner. Denna artikel redovisar resultatet från en sådan kommun, Sjöbo i Skåne. Sjöbos resultat jäm-förs med resultat från en annan studie av hur minimiavstånden för vindkraftverk till bebyggel-se har ökat successivt under åren i Skåne. Avslutningsvis görs jämförelser med en tidigare potentialbedömning, 1984, för hela landets jordbruks- och kustzoner då man räknade med kortare minimiavstånd. Slutsatsen är att dagens höga planeringsram kan leda till omfattande landskapsförändringar, eftersom det är svårt att finna aggregatlägen som inte ligger nära ett bostadshus. I Tyskland ligger gårdarna kvar i byarna, så de olika markägorna ligger fria från bebyggelse och bildar stora sammanhängande öppna vidder med gott om plats för stora sammanhängande gruppsta-tioner. Oftast ligger man mer än en kilometer från bebyggelse med det närmaste aggregatet. I svenska energidebatten framförs ofta krånglig byråkrati och tillståndsprocess, samt NIMBY-fenomenet (Not In My Back Yard) som orsaker till att det har byggts ut så lite i Sverige. Det diskuteras att ta bort kommunernas inflytande över vindkraftsplaneringen, vilket man tror skall underlätta lokaliseringarna. I själva verket drabbas närboende till vindkraft betydligt hårdare i Sverige än i Tyskland. Tyskland har 800 m som reglerat minimavstånd mellan aggregat och bostadshus, men sällan förekommer där avstånd mindre än 1 km mellan aggregat och bostadshus. I Sverige föreskrivs nu 400 m som minimiavstånd, men med reservationen att minimiavstånden bestäms i varje enskilt tillståndsärende. Gotland har fattat beslut att 1 km skall vara minimiavståndet där. Av-slutningsvis diskuteras i denna artikel tänkbar framtida konsekvenser av vindkraftsmålet

Keywords

vindkraft; planeringsram; landskapsstruktur; klimatpolitik; energipolitik; Sverige

Published in

Kungl. Skogs- och Lantbruksakademiens tidskrift (KSLAT)
2010, Volume: 149, number: 3, pages: 48-57
Publisher: KSLA