Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2012Open access

Femtio års utveckling av försöken med sådd och plantering på Holmmyrbrännan i Västerbotten

Elfving, Björn

Abstract

På Holmmyrbrännan i Kulbäckslidens försökspark (64,2ºN, 295 m.ö.h.) anlades på 1960-talet 14 olika föryngringsförsök, bl.a. förbandsförsök och årsmånsförsök med tall och gran, risrensningsförsök och plantgödslingsförsök, försök för jämförelse av sådd och plantering, proveniensförsök med contortatall (Pinus contorta, Douglas) och demonstrationsförsök med cembratall (Pinus cembra, L.), klippgran (Abies lasiocarpa, Hooker) och sibirisk ädelgran (Abies sibirica, Ledeb.). Försöken var väldesignade och följdes med upprepade mätningar de första 15-20 åren. Några försök har återinventerats hösten 2011. Försöksverksamheten på Holmmyrbrännan sammanfattas i denna rapport. Ståndortsindex skattas med ståndortsbonitering till T21,8 m respektive G19,4 m och med höjdbonitering till 25 m för tall respektive 23 m för gran. I genomsnitt ligger överlevnaden 2011 mellan 40-50 % för tallen och 85-90 % för granen. Resultatet för tall kan synas nedslående men är normalt för Norrlands inland. Årsmånsförsöken uppvisar signifikanta och svårförklarade skillnader i överlevnad och tillväxt mellan årgångar. Tallkulturerna har skadats av älg, sork, snytbagge (Hylobius abietis, L.), rotmurkla (Rhizina undulate, Fr.), snöskytte (Phacidium infestans, Karst.), norrländsk tallkräfta (Lachnellula pini, Brunch.), gräsöverväxning och snöbelastning. Tallsådder som enkelställts 10 år efter sådd har nått lägre medelhöjder än tallplanteringar vid 20 års totalålder. Bästa contortatallsproveniens (latitud 51ºN) beräknas ha producerat 16 % högre volym än den lokala tallen till 48 års ålder. Sibirisk ädelgran beräknas ha producerat mer än den lokala granen. Tillförsel av fullgödsel vid planteringen har inte påverkat utvecklingen för vare sig tall eller gran, men ureagödsling av gran medförde ökad tidig plantavgång. För granplantering på obränd mark var avgångarna högre men höjdutvecklingen snabbare då plantering gjordes i mycket hyggesavfall, jämfört med plantering på risrensad mark. Granplantering i tätt förband på bränd mark visade tidigt tecken på stagnation (stavagranseffekt). Trots starkt urval av de växtligaste genom tidig röjning till glest förband fanns ingen signifikant produktionsskillnad jämfört med ursprunglig plantering i glest förband. En tendens fanns dock till högst produktion i den ursprungligen täta planteringen. Tallplanteringen runt försöken uppvisar samma låga överlevnad som försöksytorna. Den har ändå ansetts vara så jämn och välsluten att den lämpat sig för anläggning av ett omfattande gödslingsförsök.; -- On the site Holmmyrbrännan at the Kulbäcksliden Experimental Forest (62.4ºN, 295 m a.s.l.), fourteen different forest regeneration trials were established in the 1960´s. The old forest was cut 1961/62 and prescribed burning was performed in spring 1963 on a larger part of the area. The trials concerned spacing, timing, fertilization, effects of harvest residues and comparison of sowing and planting of Scots pine (Pinus silvestris, L.) and Norway spruce (Picea abies, [L.] Karst.), a provenance trial with lodgepole pine (Pinus contorta, Douglas) and demonstration plots with Swiss pine (Pinus cembra, L.), subalpine fir (Abies lasiocarpa, Hooker) and Siberian fir (Abies sibirica, Ledeb.). The trials were well designed, in general with four replications, and followed by frequent inventories in the first 15-20 years. Some trials were also assessed in the autumn 2011. The experimental work at the site Holmmyrbrännan is summarized in this report. The site index according to site factors was estimated to 21.8 m for pine and 19.4 m for spruce for this site, while top height and age in the experiments indicated 25 and 23 m for pine and spruce, respectively. The overall survival in 2011 was about 40-50 % for pine and 85-90 % for spruce. The survival for pine may look disappointing but is shown to be similar to ordinary pine regenerations in the vicinity. The effect of timing, i.e. annual replication of sowing and planting under standardized conditions, indicated significant differences between years in survival and growth rates that could not be explained. The pine regenerations were damaged by moose, voles, pine weevil (Hylobius abietis, L.), pine firefungus (Rhizina undulate, Fr.), snow blight (Phacidium infestans, Karst.), pine canker (Lachnellula pini, Brunch.), grass coverage and snow charge. Pine sowings singled at age 10 reached lower mean heights than plantations at total age 20. The most suitable provenance of lodgepole pine (latitude 51ºN) was estimated to produce 16 % larger volume per hectare than Scots pine to age 48. Siberian fir had a higher production than Norway spruce. Addition of NPK-fertilizer at planting of pine and spruce had no significant long-term effect but addition of Urea at spruce planting increased the early mortality. Spruce plantation on un-burned land had larger mortality but faster early height growth when planted in an increased amount of harvest residues, compared to planting on land cleaned from harvest residues. Spruce planting with 1 m square spacing on burned land indicated early signs of repression. Despite successive selection of the best growing seedlings by early thinning to wider spacing, no significant effect in volume growth by selection was found, when compared to initial planting at wide spacing. The tendency was however a higher production in the initially dense stand. The pine plantation surrounding the trials had the same low survival rate as within the trials. Even so, it was regarded even and dense enough to be suitable for the establishment of a large fertilization experiment at age 45

Keywords

pinus sylvestris; picea abies; forest plantations; regeneration; growth; sowing; sådd; plantering; tall; gran; föryngringsmetoder

Published in

Rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Enheten för skoglig fältforskning)
2012, number: 3
Publisher: Enheten för skoglig fältforskning, Sveriges lantbruksuniversitet