Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2012

Modellverktytg för beräkning av ålförluster vid vattenkraftverk

Leonardsson, Kjell

Abstract

I denna rapport presenteras en modell för att beräkna passageförluster av ål som passerar via vattenkraftverksturbiner. Ett mål med projektet var också att utveckla en modell för att beräkna sannolikheterna för passage via olika passagevägar. På grund av "databrist" har inte någon tillförlitlig parameterisering kunnat göras, för att uppnå generell användbarhet, av en modell som tar hänsyn till alla passageaspekter. Däremot presenteras ett ramverk för den modelltyp som jag anser lämpar sig bäst för ändamålet och i rapporten redovisas ett exempel på tillämpning efter parameterisering med passage- och flödesdata från en treårig fransk studie (Travade et al. 2010). Modellen för att beräkna passageförluster via turbinerna har visat sig ge bra överensstämmelse med empiriska data på ålförluster och det gäller även den version av modellen, en Monte Carlo modell, som endast behöver indata i form av turbintyp och maximalt turbinflöde. Osäkerheten i resultaten minskar om fler av de tekniska uppgifter som behövs i den kompletta modellen finns tillgängliga vid analysen. En applikation med dessa modeller för beräkning av fiskpassageförluster finns tillgänglig på programmets hemsida (www.krafttagål.se). Med hjälp av Monte Carlo-modellen och indata om turbinerna från Kuhlins kraftverksdatabas (http://vattenkraft.info/) redovisas analyser av förväntade passageförluster för kraftverk i många olika vattendrag. Det flödesviktade medelvärdet på de beräknade passageförlusterna i samband med turbinpassage vid 191 vattenkraftverk i Svealand och Götaland uppgick till ca 30 %. Om man räknar bort Dalarnas och Uppsala läns vattendrag (främst Dalälven) blev de flödesviktade passageförlusterna ca 40 %. Om dessutom Göta älv räknas bort blev de flödesviktade medelvärdet ca 50 % per kraftverkspassage. Utan flödesviktning domineras passageförlusterna av kraftverken i de mindre vattendragen och det totala medelvärdet på passagförlusten per kraftverk hamnade mellan 60 och 70 %. Det innebär även att ett stort antal kraftverk förväntas ge passageförluster över 80-90 %. Kunskap om de enskilda kraftverkens passageförluster är därför nödvändiga för att kunna tillämpa en ålförvaltning som bygger på produktions- och förlustberäkningar för de enskilda vattendragen där utsättningar görs. I de vattendrag där ålutsättningar görs uppströms tre kraftverk krävs att andelen av ålarna som passerar kraftverken via spill uppgår till ca 70 % per kraftverk om de genomsnittliga passageförlusterna via turbinerna uppgår till 80 %, för att nå EU:s mål i ålförvaltningen. Om passageförlusten per kraftverk uppgår till 40 % krävs att minst ca 35 % av ålarna passerar de enskilda kraftverken via spill. Enskilda kraftverk verkar kunna ge sådana förutsättningar, men det stora flertalet tycks vara långt från det målet enligt beräkningarna i denna rapport. Den mest framkomliga vägen för att minska ålförlusterna i de svenska vattendragen tycks därför vara att använda fingaller för att avleda ålarna där endast enstaka kraftverk behöver passeras. Om det finns flera kraftverk framstår fångst och transport som det mest effektiva sättet att minska förlusterna på kort sikt. Det 40-procentiga målet i ålförvaltningen gäller landet som helhet. De stora procentuella ålförlusterna vid många enskilda kraftverk gör det svårt att nå det målet om inte utsättningarna prioriteras till sjösystem där vandringsförlusterna förväntas bli försumbara, som exempelvis i Mälaren.

Published in

Elforsk rapport
2012, number: 12:36
Publisher: ELFORSK