Skip to main content
Report, 2013

Marmorkräftan i Märstaån. Riskanalys och åtgärdsförslag

Bohman, Patrik; Edsman, Lennart

Abstract

Upptäckten av 13 stycken marmorkräftor i Märstaån i november 2012 är mycket uppseendeväckande eftersom kräftan är en oönskad invasiv art i Sverige. Enligt Artskyddsförordningen, är marmorkräftan förbjuden att importera, förflytta och inneha i Sverige. Trots att flera olika storleksklasser upptäcktes vet forskarna ännu inte om kräftorna har förökat sig naturligt eller om det rörde sig om en eller flera tillfälliga utsättningar av olika åldersklasser. Vilda populationer av marmorkräfta har dock upptäckts på olika platser i Europa, där de även samlever med andra invasiva kräftor. I Tyskland förekommer marmorkräfta lagligt inom akvariehandeln, men den har därifrån transporterats olovligt till Sverige. 
Fyndet i Märstaån utgör världens nordligaste upptäckt av denna kräfta och det är första gången den rapporteras i Skandinaviens naturvatten. Marmorkräftan är det enda tiofotade kräftdjur som förökar sig genom jungfrufödsel. Risken för att en enstaka utsättning skapar en vild population är därför mycket större än för sexuellt reproducerande kräftor. Eftersom kräftor anpassar sina kroppsfunktioner till omgivningens temperatur bör marmorkräftan kunna överleva kalla vintrar. Med tanke på artens ursprung i sydöstra Nordamerika är det dock osäkert om de sedan klarar av att reproducera sig efterföljande år. Marmorkräftan är beroende av temperaturer över 20ºCför att kunna reproducera sig. 
Märstaån är ett relativt svårinventerat vattensystem, som har en fragmenterad struktur med många grunda dammar och sedimentationsfällor. Under våren värms framförallt dammarna upp snabbt, vilket ökar risken för att marmorkräftan etableras. Det faktum att signalkräfta finns i Märstaån kan öka riskerna för sjukdomsspridning eftersom marmorkräftan kan sprida kräftpest och andra sjukdomar. SVA har undersökt de marmorkräftor som hittats och har inte kunnat konstatera någon sjukdom (av varken svamp, virus eller bakterier). 
På grund av att vi inte känner till hur marmorkräftorna i Märstaån kom till fyndplatsen, vet vi heller ingenting om deras spridning. Flera händelseförlopp måste därför tas i beaktande för att kunna genomföra en rättvisande prioritering av metodik och lokal, samt för att hitta eventuella spridningsvägar för marmorkräftan: 
• Har samtliga individer släppts ut tillsammans då akvariet tömdes? 
• Har de släppts ut i andra delar av systemet och sedan spridit sig till fyndplatsen? 
• Har de hunnit etablera/reproducera sig i området då flera olika åldersklasser hittades? 
En referensgrupp tillsattes, med experter från HaV, Lunds universitet, SLU, Sigtuna kommun, SVA, Zoobranschens riksförbund, Stockholms LST och Sportfiskarna. Tillsammans genomförde gruppen en utförlig riskanalys med sex möjliga till stånd för Märstaåns system: från att inga individer finns till att det finns individer i hela systemet (med och utan smitta). Dessa tillstånd kombinerades sedan med tre möjliga utfall från provfisken (ingen fångst, få fångas på begränsade platser, många fångas på många platser). Riskanalysen bedömde sedan hur troligt ett visst tillståndsscenario var och föreslog vilken åtgärd som sedan borde vidtas. Sammanlagt valdes sex olika åtgärdsalternativ ut av referensgruppen, från 41 ursprungliga åtgärder (se Bilaga 10.1): 
• Enbart information och uppföljningsfiske 
• Mekaniskt fiske 
• Avvattning och plockning 
• Muddring 
• Gift 
• Förhöjt pH 
Dessa sex åtgärdsalternativ värderades sedan för de tre olika utfallen i kommande provfisken. Tabell 7 visar vilken åtgärd som referensgruppen kom fram till beroende på provfiskeutfall. 
För att få en uppfattning om marmorkräftans utbredning i Märstaån, och sedan kunna sätta in effektiva åtgärder, valde SLU att genomföra tre kontrollfisken vid olika perioder. Kontrollfiske 1 & 2 utfördes med hjälp av elström och finmaskiga mjärdar, i maj och juni, dvs. innan den egentliga tillväxtsäsongen för kräftor infunnit sig. Inga marmorkräftor fångades vid dessa fisken. Ett uppföljningsfiske (kontrollfiske 3) genomfördes efter tillväxtsäsongen (september), men inte heller denna gång fångades några marmorkräftor. Signalkräftor fångades dock, de flesta under kontrollfiske 3. Dessa kräftor har skickats till SVA för sjukdomskontroll, men inga avvikande sjukdomar har ännu upptäckts. Det är svårt att dra några slutsatser från kontrollfiskena, då dessa inte gav någon fångst av marmorkräftor. 
Det är möjligt att marmorkräftan finns kvar i Märstaån. Kontinuerligt uppmätt vattentemperatur (via temploggers) i Märstaåns rinnsträckor talar dock emot en eventuell reproduktion, åtminstone i dessa områden. Antalet sammanhängande dagar med en temperatur över 20° C, vilket är gränsen för framgångsrik reproduktion hos marmorkräftan, är mycket få och det är därmed tveksamt om de överhuvudtaget kan reproducera sig i systemet. 
Med utgångspunkt från resultat från riskanalys, provfiske och åtgärdsanalys föreslår SLU följande åtgärder: 
Informationsspridning ses som en preventiv åtgärd för att INTE sätta ut främmande akvariearter i Sverige. HaV bör därför (tillsammans med forskare från universitet och högskolor) se till att information om invasiva kräftarter finns på svenska och europeiska portaler om främmande arter, samt att informationen är uppdaterad, konsekvent och korrekt. 
Informationsspridning. HaV (tillsammans med övriga ansvariga myndigheter) bör genomföra insatser för att informera allmänheten, särskilda fokusgrupper och myndigheter om vikten av att förhindra framtida introduktioner av invasiva kräftarter. Studien kan användas som underlag vid liknande fall, då den utgör en av de första fallstudier som tydliggör hur man kan utföra en riskbedömning åtföljt av konkreta åtgärdsinsatser. 
Informationsspridning. HaV bör skapa förutsättningar för ett projekt och/eller en informations-hemsida i Sverige, angående preventivt arbete mot utsättning av främmande akvariearter liknande det som Norges Zoohandleres Bransjeforening (NZB) bedriver (http://nzb.no). Zoobranschens Riksförbund (tillsammans med HaV, SJV och SVA) föreslås vara huvudman för utformandet av ett sådant projekt/hemsida. 
Övervakning. SLU föreslår att ett uppföljningsfiske utförs på fem tidigare bedömda risk-lokaler i september 2014. Det sker då efter kräftornas normala reproduktionsperiod och då temperaturen är tillräckligt hög för att kräftorna ska kunna fångas. • Finansiering. SLU föreslår att HaV står för kostnaden för både uppföljningsfisket och en informations-hemsida om främmande akvariearter. 
Genomförande. I Märstaån har ingen tillståndsansökan lämnats in, vilket betyder att om marmorkräftor påträffas och behov av åtgärd finns, kan åtgärder tidigast utföras under vintern. Om reproduktion äger rum kan arten spridas innan åtgärden har utförts. Även om ansvarig myndighet inte kan sätta ingång med utrotnings-åtgärderna direkt är det viktigt att processen, från beslut om åtgärder till tillstånd för att utföra dessa, slutförs. Det innebär bl.a. att aktuella tillståndsansökningar lämnas in i tid. I annat fall kan det vara för sent att åtgärda en invasiv främmande art. 
Följande synpunkter bör behandlas inom HaV och andra ansvariga myndigheter: 
Finansiering och genomförande. Det saknas idag ”akuta fondmedel” att snabbt sätta in för utrotningen av en främmande art i Sverige. Detta bör diskuteras på en högre nivå inom de olika myndigheterna. Beroende på åtgärdens kostnad och omfattning, så är det osäkert om åtgärderna överhuvudtaget kan utföras. En central frågeställning är hur pass snabbt vi vill kunna sätta in effektiva åtgärder och hur mycket det får kosta. 
Ansvar och genomförande. Det råder fortfarande en viss osäkerhet om vem som bär eller delar ansvaret vid konkreta åtgärdsinsatser mot marmorkräftan i Märstaån, trots att myndigheters ansvarsområden beskrivs grundläggande i den nationella handlingsplanen för främmande arter (NV, 2008). Detta anses allvarligt, eftersom åtgärderna inte kommer att utföras om det inte finns någon tydlig ansvarsordning. Denna problematik pekar på ett generellt problem inom arbetet mot främmande arter i Sverige idag.

Keywords

Marmorkräfta, invasiv art, sötvattenskräfta, riskanalys, kontrollåtgärder, Märstaån, Marblekrebs, alien invasive species, risk assessment, crayfish, Sweden

Published in

Aqua reports
2013, number: 17
ISBN: 978-91-576-9181-1
Publisher: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet

Authors' information

Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Aquatic Resources
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Aquatic Resources

Associated SLU-program

Biodiversity
Lakes and watercourses

UKÄ Subject classification

Fish and Aquacultural Science
Zoology
Ecology

URI (permanent link to this page)

https://res.slu.se/id/publ/50722