Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2011

Här går man : gångtrafikanters erfarenheter av gåendemiljön i tre städer

Berglund, Ulla; Eriksson, Malin; Ullberg, Martin

Abstract

Det här är en kvalitativ studie, som syftar till att beskriva gångtrafikanters situation i några stadsmiljöer. Mer precist gäller det att få kunskap om förutsättningarna för att gå sett i ett brukarperspektiv och knutet till förutsättningarna i miljön. De metoder som har använts är ”deltagandekartering” (participative mapping) och fokusgruppssamtal. Frågor som belyses är: varför, var och vart man går och hur olika kategorier av fotgängare väljer att gå, samt vad omgivningen betyder i sammanhanget. Resultatet pekar ut frågor som utifrån brukarnas perspektiv framstår som viktiga, särskilt där det behövs ytterligare kunskap. Studien har genomförts i Luleå, Västerås och Älmhult. Kartering och fokusgrupper genomfördes med olika kategorier deltagare: Västerås: ungdomar 22 september 2010 respektive seniorer 23september 2010, Älmhult: seniorer respektive ungdomar: 14 oktober 2010 samt förvärvsarbetande: 3 maj 2011, Luleå: förvärvsarbetande: 25 oktober 2010 respektive föräldralediga: 26 oktober 2010. Alla sätt att färdas till fots ingår i projektet, även löpträning, men inga rullstolsburna har deltagit i den här studien. Alla möjliga anledningar att gå utomhus ingår, och variationen är stor mellan olika grupper och personer. Ungdomarna som intervjuades går framförallt av nyttoskäl – till och från skolan, träningen, bussen, tåget eller cykeln. Men det händer att de går när de träffas för att umgås eller går för att motionera. Fritidsintresse och socialt umgänge tycks påverka ungdomarnas gåendevanor mer än platsen. De intervjuade seniorerna och förvärvsarbetarna går av både nyttoskäl och för rekreation. Seniorernas hälsoläge har stor betydelse. En anledning till att förvärvsarbetarna går är att skona miljön, en annan är att ta sig till jobbet och en tredje är att få motion och därmed värna sin hälsa. Livssituationen påverkar vad som är särskilt viktigt när man går. För ungdomarna är det umgänge och möjligheten att träffa andra. För seniorerna är däremot jämna ytor, beläggning, underhåll och god vinterväghållning samt närhet till samhällsservice särskilt viktigt. Förvärvsarbetarna anger många faktorer som kan variera med gåenderesans syfte. Sammantaget framstår iden/effektiviteten, närheten till hemmet, omgivningens kvalitet, underlaget och tryggheten som viktiga aspekter. Ljus, trygghet och framkomlighet är särskilt viktigt för de föräldralediga. Vidare föredrar de att gå rundor istället för att gå samma väg fram och tillbaka. De föräldralediga menar att det är viktigt att det finns gång‐och cykelvägar som är separerade från övrig trafik, inte minst eftersom det är lättare att komma fram med barnvagn då. På GIS‐kartorna redovisar alla grupper (men de unga i mindre grad) många platser och vägar där omgivningens kvaliteter attraherar till att gå. Överlag är deltagarna nöjda med sin gåendemiljö. Man kommenterar att det finns bra gång‐ och cykelvägar och att miljön är ”fin”. Samtidigt tas problem upp. Seniorer i Västerås och Älmhult samt förvärvsarbetare i Älmhult menar att vinterväghållningen är dålig, att markbeläggningar på vissa ställen är väldigt ojämna och att höga kantstenar gör det svårt att ta sig fram. Oupplysta, grusade vägar uppskattas men det finns också önskemål om mer belysning och bättre beläggning på till exempel strandpromenader. Möjligheten att träffa bekanta bidrar till intresset för att gå i tätorten. På kartorna kan vi se att promenader utan direkta mål ofta riktar sig utåt mot natur och stränder än inåt mot centrum. Olika typer av problem verkar i vissa fall åldersrelaterade. I Älmhult uppger ungdomarna att de största problemen är att bilarna kör för fort utanför skolan. För seniorerna i såväl Älmhult som Västerås är de största problemen snöröjning vintertid och ojämna gångytor som ger vattensamlingar och risk för att snubbla. I Älmhult saknar seniorerna bra övergångställen. Både seniorer och förvärvsarbetare i Älmhult ser de tre tunnlarna under järnvägen som problem, de vet inte vilka regler som gäller vid passage och upplever att tunnlarna är trånga och mörka. I Västerås anser seniorer att det är otryggt vid Bäckby centrum kvällstid då det samlas många ungdomar där. Det rådet dock delade meningar om från vilken tid på kvällen det är otryggt. I Luleå uppger förvärvsarbetarna att nedskräpning är ett stort problem. De tar även upp problem med vinterväghållningen de vintrar då temperaturen pendlar kring nollstrecket. De största problemen som de föräldralediga tar upp är farliga ställen där de korsar vägar, avsaknad av toaletter, få papperskorgar och att det saknas bänkar. Felplacerade gångtunnlar tycks vara är ett allmänt problem i bostadsområdena i Västerås och Luleå. Naturen och att det är ”fint” anses allmänt vara det bästa med gåendemiljöerna på alla platser. Ungdomarna i Västerås uppger ändå att det bästa med gåendemiljön där är kommunikationen mellan ungdomarna. De tar inte upp något om hur det ser ut. I Älmhult däremot pratar ungdomarna om Näset vid sjön Möckeln. Förvärvsarbetarna i både Älmhult och Luleå tar upp tillgången på och gång‐ och cykelvägar som det bästa i sina respektive orter. I Älmhult är även ”närheten till allt” något av det bästa med gåendemiljön. De föräldralediga liksom de förvärvsarbetande i Luleå uppskattar särskilt att det finns många vägar att välja på och speciellt möjligheten att gå utmed vatten. När det gäller samspelet med andra trafikanter tycker ungdomarna att det fungerar bra eller åtminstone helt okej mellan cyklister och gående. Seniorerna och de förvärvsarbetande i Älmhult är av annan uppfattning. Här är de enkelriktade cykelbanorna i centrum ett bekymmer. Cyklister cyklar i fel riktning och bilister parkerar på cykelbanorna. I Västerås menar seniorerna att cyklisterna inte hörs utan plötsligt dyker upp. I Luleå uppger både förvärvsarbetare och föräldralediga att mopederna är ett problem eftersom de kör på gång‐ och cykelbanorna och väldigt fort. Några kör utan ljuddämpare och det skrämmer barnen. På kartorna markeras flera farliga platser med rörig biltrafik (Älmhult), korsningar med tung trafik (Luleå) och tunnlar med kollisionsrisk med cyklister (Älmhult). Vår fråga om vad som skulle kunna påverka fokusgruppsdeltagarna att gå mer visar sig vara ganska svår att svara på. I Västerås föreslås bland seniorerna att en vacker park skulle kunna attrahera till att gå mer. I Älmhult säger seniorer att en jämnare beläggning i centrum skulle få dem att gå mer. Förvärvsarbetarna i Älmhult har olika idéer om hur gåendet kan öka rent allmänt. Här kommer förslag om att röja bättre kring stigar (genvägar) i naturen och att satsa mer på kultur i den offentliga miljön. Bland de intervjuade förvärvsarbetarna i Luleå framkommer att tidsbrist, klimat och lättja påverkar dem. Någon idé om vad som skulle få dem att gå mer kommer inte upp. De föräldralediga uppger att fler snöröjda vägar och mer belysning skulle få dem att gå mer vintertid. Utan tvekan är färdsättet att gå viktigt för olika grupper människor och i många sammanhang. Det är tydligt att vuxna och äldre är positiva till att gå för rekreation, motion och hälsa, och att det finns de som tar sig till fots till vardagens nyttomål för att samtidigt få motion. Tidsbrist och intresset för hälsa kan därför ses som nyckelfaktorer i planering för ett ökat gående. Effektivitet och framkomlighet är viktigt ibland men också möjlighet till möten och att variera väg. Samspelet med andra trafikanter är inte sällan problematiskt, och en alltför komplicerad miljö kan precis som en mörk och ödslig leda till osäkerhet och otrygghet. Omgivningens upplevelsevärden såväl som ett jämnt underlag att gå på är nödvändiga förutsättningar för en i vid mening gångvänlig miljö.

Keywords

Landskapsplanering; Stadsplanering; GIS; Fysisk planering; Utemiljö

Published in

Rapporter Institutionen för stad och land
2011, number: 2011:3
Publisher: Institutionen för stad och land, Sveriges lantbruksuniversitet