Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2013

Underbestånd i svenska ekskogar : sammansättning, struktur och potential för virkeskvalitet, markvård och biologisk mångfald

Brunet, Jörg

Abstract

Ett välskött underbestånd har en viktig roll för kvalitetsdaningen i ekskogar och påverkar även skogsmarkens långsiktiga produktionsförmåga. Detta projekt syftade på att, baserat på arters egenskaper och deras förekomst, analysera underbeståndens potential för att höja ekskogars ekonomiska och ekologiska värden i Sverige. Data från riksskogstaxeringen visade att underbestånd av minst 5 meters höjd, d.v.s. ungefär den lägsta höjd som behövs för god kvalitetsdaning av ekstammar, förekom i 29% av ekbestånden i Sverige, men endast hälften av dessa dominerades av skuggtåliga trädslag med goda kvalitetsdanande egenskaper. Detta betyder att det i endast var sjunde provyta förekom underbestånd med en god potential till kvalitetsdaning. Var sjätte provyta (16%) hade underbestånd som är högre än brösthöjd men lägre än 5 meter och som därmed hade en viss potential att påverka kvalitetsdaningen under omloppstiden. I övriga ekskogar saknades antingen underbestånd helt (27%), eller så var de lägre än 1,3 meter (28%). Detta innebär att många svenska ekbestånd för närvarande har en låg potential för kvalitetsproduktion med hjälp av underbestånd. På längre sikt finns dock möjligheter för intresserade skogsägare att uveckla underbestånden för kvalitetsdaning, då ca 80% av de undersökta bestånden innehöll ett undre beståndskikt med förekomst av åtminstone en lämplig skuggtålig art. Produktion av värdefullt ekvirke rekommederas främst på bättre marker. Det är också på dessa marker som förekomsten av lämpliga underbeståndsarter är som störst. Avenbok, hassel, lind och lönn har högst värde vid sammanvägning av både produktionsvärden och markekologiska aspekter, då de har goda kvalitetsdanande egenskaper och upprätthåller ett gynnsamt marktillstånd med mullhumus. Även bok kan bilda funktionella och värdefulla underbestånd men konkurrerar hårdare med eken och har sämre förnaegenskaper. Till granens fördel talar dess betestålighet och goda klenvirkesekonomi, medan nackdelarna är dess roll som mårhumusbildare och att dess krona släpper igenom mycket mindre nederbörd till marken än lövträden. Studier i ekplanteringar på åkermark visar att alla lämpliga lövträdsarter kan självföryngras och växa in i buskskiktet inom 30-40 år efter att eken planterats. Särskilt avenbok och lönnarterna lämpar sig att planteras samtidigt med eken som fröträd till ett framtida underbestånd.

Published in

Arbetsrapport - Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap
2013, number: 48
Publisher: Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet