Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2014

Kostnader och lönsamhet för odling av energigräs på marginell jordbruksmark

Rosenqvist, Håkan; Nilsson, Daniel; Bernesson, Sven

Abstract

I Sverige finns idag stora arealer jordbruksmark som inte används för produktion av livsmedel eller foder. En stor del av dessa arealer finns på s.k. marginalmarker, dvs. på små oregelbundna fält eller på fält med sämre bördighet. Även vändtegar och kantzoner kan anses vara en typ av marginalmark, bl.a. beroende på att avkastningen ofta är lägre än på övriga delar av fältet.

Behovet av förnybara och koldioxid-neutrala bränslen förväntas öka starkt i framtiden. Energigräs, exempelvis rörflen (Phalaris arundinacea L.), kan t.ex. användas som fastbränsle i form av balar eller pellets. Dessutom är energigräs i form av olika vallblandningar lämplig för produktion av biogas.

Syftet med projektet var att beräkna kostnaderna och lönsamheten för odling av energigräs på marginell jordbruksmark. Ett av målen var att påvisa vilka typer av marginalfält, skördesystem och regioner som har störst potential för konkurrenskraftig odling av energigräs. Det ekonomiska värdet av minskat växtnäringsläckage vid odling av energigräs, och energibehovet i form av dieselbränsle, har också beräknats.

De typer av marginalfält som ingick i studien var vändtegar, kantzoner, små oregelbundna fält samt fält med låg bördighet. Jämförelser gjordes med s.k. "normala" fält, dvs. fält med genomsnittlig avkastning och en areal på 5,0 ha, samt med s.k. "stora" fält på 15,0 ha. För att spegla regionala skillnader i Sverige, har beräkningar gjorts utifrån odlingsförutsättningarna i Svalövs, Ronneby, Vingåkers och Skellefteå kommuner. Lönsamheten för rörflen och vall jämfördes med lönsamheten för vårkorn, höstvete och träda. Känslighetsanalyser har gjorts för varierande produktpriser, halverade maskin- och arbetskostnader, olika maskinstorlekar ("större" och "mindre" maskiner), beaktande av det ekonomiska värdet av minskat växtnäringsläckage, hantering av biogasgrödan som rundbalar eller med hjälp av hackvagn, användning av färskt respektive lagrat (ensilerat) gräs för biogasproduktion, m.m.

De viktigaste slutsatserna i projektet var:

* Det var inte lönsamt att odla energigräs i form av rörflen (till fastbränsle) eller vall (till biogas) på de studerade marginalmarkerna. Träda hade i samtliga fall en bättre lönsamhet, även jämfört med t.ex. vårkorn.

* Produktion av rörflen som fastbränsle hade högre lönsamhet än produktion av vall för framställning av biogas. För biogasvallen förbättrades resultatet betydligt när grödan användes som biogassubstrat direkt utan föregående lagring.

* När hänsyn togs till miljönyttan i form av minskat växtnäringsläckage, blev det ett positivt ekonomiskt netto för samtliga alternativ med rörflen. Även för vall till biogas blev lönsamheten betydligt bättre.

* Större maskiner gav lägre kostnader än små maskiner för alla undersökta grödor, kommuner och fälttyper, alltså även på små och oregelbundna fält. Detta gällde under förutsättning att maskinernas årliga utnyttjningstid var hög.

* Generellt var kostnaderna (uttryckt i kr per MWh energigräs) högst för fälttypen vändtegar, medan lönsamheten (uttryckt i kr per ha) var sämst för små oregelbundna fält.

* Skillnaderna i lönsamhet mellan de olika kommunerna var stor, vilket kan förklaras av stor spridning i avkastningsförmåga och geografiska förutsättningar (fältstorlek m.m.).

* Dieselbehovet i relation till energiutbytet per hektar var 1-4 % för rörflen och 4-10 % för vall (gällde för Svalöv).

Keywords

Kostnader, lönsamhet, energigräs, bioenergi, marginalmark, costs, profitability, energy grass, bioenergy, marginal land

Published in

Rapport (Institutionen för energi och teknik, SLU)
2014, number: 073
Publisher: Institutionen för energi och teknik, Sveriges lantbruksuniversitet