Abstract

I ett tvåårigt fältförsök med två försöksperioder jämfördes två odlingssystem för ekologisk odling av rödbetor. I föreliggande rapport redovisas resultat från andra försöksomgången. Syftet med studien var att se om kväveutnyttjandet förbättras genom processning av växtmaterial från vall och betblast i en biogasreaktor med återförande av rötresten som gödselmedel jämfört med om betblasten och vallputset lämnas på fälten för dess förfruktseffekt. I föreliggande rapport har materialet i huvudsak bearbetats med variansanalys. Då återfinns statistiskt signifikanta skillnader endast mellan ett fåtal led. Vid bearbetning med regressionsanalys där rötrestkvävet ensamt eller tillsammans med mineralkväve i marken sätts som påverkande faktor och olika skördemått sätts som respons erhålls däremot genomgående signifikant respons på N. Denna metod kommer vid slutrapport för båda försöksperioderna att användas för alla mätningar. Resultat från försöksperiod två tyder på att systemeffekten av övergång från system utan till system med biogasrötning ger en ökning av mängden effektivt kväve med 105 kg för ett hektar blandvall plus ett hektar betblast om blandvallen skördas 3 gånger och 59 kg om den skördas två gånger. Dessa värden är högre än de som framkom av resultaten från första försöksomgången (http://www.evp.slu.se/ekoforsk/Handout_Alnarp_04.pdf). I arbetet ingick även en utvecklingsdel vars syfte var att ta fram börvärden för behovsanpassad rötresttillförsel på sandjord med tillgång till bevattning. Dessa resultat tyder på att börvärdet vid sådd bör vara ca 80 kg N som en summa av mineralkväve i skiktet 0-30 cm + tillfört NH4-N i rötrest. Börvärdet vid midsommar bör vara 140 kg NH4-N och i mitten av juli 150 kg NH4-N. I dessa fall inkluderar börvärdet mineral-N ner till 60 cm djup. Mineraliseringen efter ogödslat korn blev i perioden 29 april till 21 juli 0,76 kg N per dygn, efter ogödslad vall skördad 3 respektive 2 ggr 0,96 och 0,92 kg och efter ogödslad gröngödsling 1,53 kg N per dygn. Eventuell senare kommande mineralisering kunde inte uppskattas p g a utlakningsförluster. Restkvävemängden vid skörd i skiktet 0-90 cm var högst i ledet med gödslad gröngödsling och lägst efter ogödslat korn. Av de gödslade leden med korn som förfrukt och gödslingsnivåer mellan 106 och 211 kg NH4-N var skörden högst och restkvävet lägst i det högst gödslade ledet. Utnyttjandegraden av kvävet i form av upptag i rödbetorna var generellt låg. I leden efter korn sjönk den från 36 till 19 % vid en ökning av NH4-N-tillförseln från 49 till 211 kg. Om även blastupptaget inkluderas ökar utnyttjandegraden till 53 respektive 32 % i nämnda led. Rotmätning utfördes vid två tidpunkter i ogödslade och gödslade (35 kg NH4-N per ha) rödbetor efter gröngödslingsvall och i rödbetor efter korn där betorna fått “medel N-tillförsel” (181 kg NH4-N per ha). Mätning den 15 juni (26 dagar efter sådd) visade att inga rötter då nått ner till 15 cm. Vid mätning av rotlängd och rotyta den 21 juli (61 dagar efter sådd) i skikten 15-20 och 25-30 cm var dessa högre i leden som fått rötrest än i ogödslade rödbetor efter gröngödsling. Variationen var dock stor och för att kunna påvisa statistiskt säkra data måste studien upprepas. Nitratmätning i rödbetsroten gjordes i samtliga led utom de efter vall skördad två gånger. Högst halt var det i det högst gödslade ledet med korn som förfrukt där 325 mg NO3 per kg uppmättes. Detta är en mycket låg NO3-nivå för rödbetor

Published in

Publisher: SLU, Inst. för växtvetenkap, hortikultur

SLU Authors

• Gunnarsson, Anita

  • Department of Crop Science, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Agricultural Science
Food Science
Environmental Sciences related to Agriculture and Land-use


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/6591