Abstract

Den inredda buren – utveckling och framtid Forum Forskning, Linköping 20051028 Ragnar Tauson, SLU, Inst. för husdjurens utfodring och vård, avd. fågel, Kungsängens Forskningscentrum, 753 23 UPPSALA Inredd bur är idag den vanligaste inhysningsmodellen vad gäller andelen av antalet värphöns i Sverige. Grovt räknat står den idag för 40% av värphönsen medan flervånings golvsystem och traditionella envånings golvsystem svarar för c:a 25% vardera medan kvarvarande konventionella burar under utbyte och ekologisk produktion med utevistelse utgör resterande 10%. Sett till resten av Europa är detta en mycket hög andel för inredd bur. Detta kan sättas i samband med att Sverige tidigt - jämfört med resten av Europa - fått ett förbud mot konventionella burar. Medan vår introduktion startade redan 1998 har endast ett fåtal andra länder, framför allt Norge och Storbritannien samt i någon mån Danmark och Finland kommit igång med uppbyggnaden tänkt att vara klar 2012. I många övriga länder finns dock flera större installationer idag, exempelvis i Tyskland. Den tidiga starten i Sverige med detta system gör att producenterna har ett praktiskt försprång vid skötseln av dessa system. I många studier liksom i kommersiella anläggningar, har man kunnat visa att både produktion och dödlighet över tiden kunnat mäta sig med de i konventionella burar och mycket väl med flera golvsystem. Den inredda buren försöker kombinera för- och nackdelar med golv – och konventionell burhållning. Faciliteterna - särskilt redet och sittpinnen - används mycket starkt medan ströutrymmets utnyttjande varierar avsevärt bl.a. beroende på placeringen av ströområdet och genotyp. Samtidigt är totalutrymmet mer begränsat jämfört med i golvhållning men risknivån över tiden synes samtidigt lägre än för stora grupper på golv. I de vanligaste modellerna av inredda burar och aviärsystem har de förra c:a 900 cm2 och de senare c:a 1100 cm2/djur. I Sverige har vi dock lite speciella regler för våra inredda burar – särskilt den begränsade gruppstorleken på 16 djur per grupp. Den vanligaste gruppstorleken i Sverige är fn. 8 djur med en del andra anläggningar på 10 djur. Liknande begränsningar finns dock också i några av våra nordiska grannländer. I många andra länder på kontinenten liksom även i Sverige på senare tid strävar man dock mot betydligt större storlek - ofta >20-30 djur. Så länge man kan ha tillgång till näbbtrimning behöver större grupper sannolikt inte nödvändigtvis utgöra risk för utbrott av besvärande hackning. En större grupp innebär flera fördelar varav större rörelseyta kan innebära ett starkare skelett för djuren. Ett mer flexibelt utnyttjande och placering av faciliteter som ströbad och sittpinnar kan också bli en fördel. Utan möjlighet till näbbtrimning bör man dock sannolikt vara försiktig med avsevärt större gruppstorlekar speciellt med bruna djur. Med viss rätt har dock Sveriges beslut från vissa länder ifrågasatts. Av naturliga skäl har vi en mycket liten del av de känsligare bruna djuren än vita. Vi har dock jämfört med för c:a 10 år sedan andra genotyper av vita djur vilka visar mindre tecken på hackning generellt än tidigare. Det vore därför intressant att i studier titta på något större grupper med just vita djur. För att lättare strukturera en större sådan grupp skulle bakre mellanväggar med genomgångshål kunna vara en lösning, vilken funnits fungera rent praktiskt för djuren i svenska försök tidigare. Idag får inredda burar anses vara det yngsta konceptet av inhysningsformer med en tillämpad utveckling först kring början/mitten av 1990-talet. Detta är stor skillnad jämfört med exempelvis aviär-system som utvecklats sedan slutet av 1970-talet och framför allt det beprövade traditionella golvsystemet. Potentialen i de inredda burarna bör därför bedömas som fortsatt god. I dag märks särskild stor skillnad i äggkvalitet mellan olika förekommande modeller av inredda burar – vilket är ett tydligt tecken på att tillverkare befinner sig i olika utvecklingsfaser. Bland andra aktuella frågeställningar som dyker upp i inredda burar är nedsmutsning av redesmattor. Studier - bland annat på SLU i Funbo-Lövsta - visar här på stora variationer mellan våningar i bursystemet men också att olika djurmaterial visar på variationer i beteenden, exempelvis grad av övernattning i reden, vilka påverkar hygienen. Inte i alla system är problemet exempelvis störst i nedersta våningen, utan kan där vara relativt litet. I sammanhanget finns få studier på hur redesunderlaget i golvsystem påverkas hygieniskt eftersom dessa reden oftast är stängda under natten alternativt tas ut för rengöring några gånger per säsong. Som motmedel mot nedsmutsning i inredda burars nedervåning har börjat tillämpats särskild styrd ljusfördelning mellan våningar. Alternativa redesunderlag med till synes bättre teknisk genomsläpplighet av gödsel dyker också upp. Dessa måste dock kombineras med en tillräcklig acceptans av djuren för att äggkvaliteten skall vidmakthållas. Uppfödningen av unghöns skall anpassas via ett ”liknande” system till den senare produktionsfasen. Frågan är vad den bästa anpassingen är för hönor avsedda för inredda burar. Är det en konventionell buruppfödning eftersom djuren går från bur till bur eller är det en form av uppfödning som erbjuder djuren strö/sittpinne som är bäst? Idag finns inga kommersiella uppfödningsburar med faciliterna strö/sittpinnar. Studier visar att både utnyttjande av sittpinne och rede närmast ”automatiskt” är mycket högt redan från början oavsett om djuren föds upp i bur eller på golv. Nyligen genomförda försök på Funbo-Lövsta visar genom fysiologiska mått att unghöns uppfödda på golv med strö/pinnar tiden närmast insättning i inredda burar är mer stressade och plockar ofta mer fjäder från varandra än djur uppfödda i burar. Samtidigt syns en anpassning i fysiologisk stressnivå ske efter en tid för de golvuppfödda djuren. Användningen av ströbadet är dock högre för dessa djur än de buruppfödda och dessutom högre för bruna djur än vita. Detta kan bero på två saker – dels har golvuppfödda djur vant sig att söka sig uppåt, där i de vanligaste burarna idag i Sverige strölådan finns, dels har de kommit i kontakt med strö i ett tidigt skede av livet. Frågan kan då ställas – vilken förmiljö är bäst för djuren som skall värpa i inredda burar. Om de krävs strö och sittpinnar i uppfödningsburar finns denna lösning ännu inte framme. Här krävs mer studier och även jämförelser med golvuppfödda djur till golvdjur för värpperioden. Sammanfattningsvis har den inredda buren en kvarvarande potential för ytterligare förbättringar. Detta innefattar både den förfinade designen och skötselrutiner. Uppfödningsfrågan är viktig att klara av praktiskt. Andra viktiga faktorer är den optimala placeringen och utformningen av redesunderlaget, sittpinne och ströareal liksom den optimala gruppstorleken. Den senare utan att hackningsrisken ökar för starkt. Alla dessa faktorer kommer att vara viktiga både för djurens välfärd men även för produktionsekonomin och då särskilt äggkvaliteten

Published in

Publisher: SFS

Conference

Forum Forskning, SLF

SLU Authors

• Tauson, Ragnar

  • Department of Animal Nutrition and Management, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Animal and Dairy Science
Veterinary Science
Food Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/7659