Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2016Open access

Strukturell och organisatorisk förnyelse i skogsbrukets operativa system : historik och framtid

Ager, Bengt

Abstract

I begynnelsen av det industriella skogsbrukets utveckling - vid och efter sågverksindustrins och massa/pappersindustrins genombrott och fram till inledningen av den organiserade rationaliseringen i slutet av 1930-talet – skedde utvecklingen av skogsbrukets operativa system inom en relativt fri marknad och hästkörarentreprenaderna var dominerande organisationsform. 1900-talets andra hälft steg produktiviteten i skogsbruket mycket kraftigt. Växelspelet mellan organiserad rationalisering och mekanisering, i utvecklingstriangeln maskintillverkare- brukare-forskare, var framgångsrikt. Men strukturella och organisatoriska förändringar i skogsbrukets operativa system bidrog också: Avvecklingen av hästkörarentreprenaderna och skogsbolagens anställning (= ” insourcing”) av arbetskraften på 40- och 50-talet var nödvändig för att genomföra den organiserade rationaliseringen av det manuella och det första mekaniserade skogsarbetet. – Övergången från hierarkiska och detaljstyrande organisationer till målstyrning, delegering och platta organisationer, samtidigt med skogsarbetarnas uppkvalificering och vidgade arbetsuppgifter, var organisatoriskt omvälvande på 80-talet. – Outsourcingen/entreprenöriseringen, som tog fart i början på 90-talet, förändrade på tio år skogsbrukets organisation radikalt, på skogsvårdsområdet t o m så starkt att den inledda mekaniseringen av röjnings- och planteringsarbetet övergavs. Den nationellt organiserade rationaliseringen upphörde och utvecklingen överläts åt marknaden. I en enkät som Skogforsk gjorde på 400 deltagare i en serie exkursioner 2001 trodde en stor majoritet av deltagarna på en utveckling mot relativt stora och starka entreprenörer med förmåga att ta ansvar för den fortsatta utvecklingen av drivningssystemen. De trodde också på alltmera effektiva och affärsmässiga relationer mellan beställare och utförare. Men den förväntade utvecklingen uteblev. Entreprenörerna kom snarare att krympa som utvecklingsaktörer och det blev beställarna som dominerade relationen och dikterade villkoren. I denna jordmån och detta organisationsklimat grodde inte de utvecklingsfrön som fanns. Kring 2005 stagnerade produktivitetsutvecklingen och produktionskostnaderna steg. På 00-talet försämrades också skogsarbetets humankvalitet (”arbetsmiljö”) på flera sätt. Till scenförändringen från medio 90-talet till medio 00-talet hörde också att utvecklingstriangeln maskintillverkare-brukare-forskare, kärnan i vårt skogstekniska innovationssystem, föll sönder. Tunga orsaker till det var att den tekniska forskningen krymptes kraftigt vid såväl Skogforsk som SLU, att storskogsföretagen trappade ned sina skogstekniska staber och att stora delar av den inhemska maskintillverkningen köptes upp av internationella storföretag. En bit in på 2010-talet började stagnationen i produktivitet att bli kritisk för skogsnäringen. Efter ett par trevande programskrivningar kom skarpare initiativ igång - bl a fick Skogforsk pengar för att stimulera teknisk utveckling. Insatser för att förbättra dialogen mellan beställare och utförare i entreprenadskogsbruket har också inletts. För att bedöma potentialen i ett par egna idéer till strukturell och organisatorisk utveckling undersökte jag frågan om det finns något kvar av den ”svenska korporativa modellen” – kännetecknad av samförståndsanda, tillit och öppenhet – som den framgångsrika utvecklingstriangeln vilade på. Det svar jag fann var att det finns tillräckligt mycket kvar av de tillgångarna i dagens svenska samhälle för att vara en betydande konkurrensfördel hos vårt näringsliv, framförallt på regional nivå och kanske också särskilt mycket i skogsbruket. En annan viktig förutsättning för mina idéer var litteratur, egen forskning och egna erfarenheter av nätverksorganisationer i näringslivet. Särskild inspiration fick jag av senare litteratur om hanteringen av outsourcad verksamhet och av innovationsverksamhet - globalt och hos spetsföretagen i vårt land – som visar att nätverksorganisation i olika former tillämpas med framgång. De utvecklingsåtgärder inom den rådande organisatoriska strukturen som inletts av Skogforsk och några av deras intressenter ser jag som synnerligen meningsfulla. Samtidigt tror jag att man bör överväga mera genomgripande strukturella och organisatoriska förändringar. Ett prövvärt sätt att rationalisera entreprenadskogsbruket och mobilisera utvecklingskraft hos skogsentreprenörerna är att de skapar innovativa regionala produktionsnätverk. De kan organisera sig strategiskt i virkesflödet till förädlingsindustrierna. Nätverken kan erbjuda sina kunder resurser för rundvirkesdrivning, träbränsledrivning, skogsvård, vägbyggnad, vägunderhåll, planering etcetera – kanske rentav i totalentreprenader. Maskinanskaffning och maskinunderhåll kan samordnas. Man kan dela på trailerfordon för maskinförflyttningar och samordna dessa. Reseavstånden till objekten kan minskas. Samordning – samverkan – rationaliseringsvinster. I en nätverksorganisation kan man också samverka i systematisk vardagsrationalisering, t ex av typ Lean. Det bör också finnas större chanser – än i dagens fragmenterade system - att förbättringsidéer uppstår och tas tillvara i nätverken. I dagens diskurs om skogsteknisk utveckling finns tankar om återuppbyggnad av den sönderfallna skogstekniska utvecklingstriangeln. Min bedömning är att den gamla utvecklingstriangeln måste ersättas med något nytt. Främsta orsaken är att noden ”brukare” i triangeln delat sig i två brukarkategorier – ”beställare” och ”utförare”. Min analys resulterade i en utvecklingspyramid med fyra huvudaktörer – beställare, utförare, teknikleverantörer och akademi. Utvecklingen av aktörerna och relationerna/gränssnitten mellan dessa diskuteras i rapporten. Övriga organisationer eller institutioner som vill påverka den operativa verksamheten och dess utveckling kan ses som externa. Men det är viktigt att det finns fora eller kanaler för hantering av deras påverkan eller försök till påverkan. Sådana fanns i det gamla innovationssystemet. En stor händelse i riktning mot nya skogstekniska utvecklingsstrukturer, som ligger i linje med spetsutvecklingen i andra branscher, var tillkomsten (2004) av det regionala Skogstekniska klustret med Västerbotten som kärna. Klustret har elva medlemsföretag i Norrlandslänen AC, X, Y och Z. Kontakterna med akademin är relativt väl etablerade och stora skogsföretag finns representerade i klustret. Något liknande skulle behövas i södra Sverige. I rapportens slutkapitel ger författaren förslag till organisationsteoretisk förnyelse. Min tidigare (2012, 2014) föreslagna ”socioekonomiska” organisationsteori återges. Möjligheten att integrera denna med Lean diskuteras. Behovet av att satsa mera på kvalitet i skogsbrukets operativa system tas också upp, liksom strategi och metoder för detta.

Keywords

arbetsoperationer; organisation; innovationssystem; nätverksorganisation; socioekonomi

Published in

Rapport från Institutionen för skogens biomaterial och teknologi
2016, number: 2016:16
Publisher: Institutionen för skogens biomaterial och teknologi, Sveriges lantbruksuniversitet