Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)
Report, 2016

Effekter vid restaurering av avslutade torvtäkter genom återvätning; undersökningar vid Porla, Toftmossen och Västkärr

Lundin, Lars; Lode, Elve; Nilsson, Torbjörn; Strömgren, Monika; Jordan, Sabine; Kozlov, Sergei

Abstract

Torvmarker täcker stora arealer i Sverige och utvinning vid torvtäkter är en etablerad verksamhet. Efter avslutad täkt erfordras efterbehandling till nytt nyttjande av täktområdet. Detta kan vara till jordbruksmark, skogsproduktion, våtmark m.fl. användningsområden. Just omföringen av avslutad täkt undersöktes i detta projekt inriktat på restaurering av täktområdet genom återvätning till våtmark och i förlängningen till ny myr. Undersökningarna inriktades på hydrologi, mark, vattenkemi, vegetation och växthusgaser. Projektet startade i slutfasen av täktverksamheten med bestämningar av mark- och vattenförhållanden före återvätning och följde sedan tillstånd och processer i tillskapad våtmark. Undersökningarna genomfördes i etapper med ökat fokus på växthusgaser de senare sju åren.

Vattenförhållandena ändrades från det dikade tillståndets vattennivåer några decimeter under markytan till ett ytvatten med flerstädes 0.5 - 1.5 m djup. De grunda sjöarna hade tämligen hög vattenomsättning och merdeles goda syrgasförhållanden, som endast under kortare stagnationsperioder under senvinter och sensommar visade syrgasfria förhållanden i bottenvattnet. Förhållandena påverkade bottenfaunan som varierat men med tidig etablering av stort antal individer och biomassa men som minskade något under senare år. Artantalet visade dock en tendens att öka med tiden.

Vegetation saknades nästan helt när täkternas avslutades med endast en bar torvyta, som återstod. Begynnande växtkolonisation startade redan första året men det tog 2-3 år för att nå större täckning. Vegetationsetableringen var snabbare i Västkärrs näringsrikare miljö men efter ett antal år föreföll arterna att bli tämligen triviala och en långsam igenväxning vidtog. Särskilt expanderade vassruggar ute i det öppna vattnet.

På den fattigare miljön vid Porlan etablerades vegetationen långsammare men efter en femårsperiod var vegetationen nästan heltäckande även om vatten och bar torv fanns främst mellan vegetationstuvorna. Främst var det tuv- och ängs-/kärrull som startade etableringen även om bl.a. starr, sileshår och vitag också förekom. Björnmossan noterades tidigt upp och efter sju år kunde spontan vitmossetablering noteras och täckningen har fortsatt att expandera.

Markförhållandena påverkades av kvarlämnad torv och den fastare kärrtorven i bottenskikten var mer stabil än ytligare kvarlämnad vitmosstorv. Vid Västkärr med en plan torvmark ovan en postglacial lera kunde torvutvinningen nå jämn och relativt tunt torvlager vid täktavslut. Detta substrat blev också en tämligen stabil botten i våtmarkstillståndet. Porlanområdet med torv på en ojämn moränbotten kom också att ha kvarlämnad torv med olika kvalité och den ytliga vitmosstorven kom att svälla och delvis lyfta och bilda flyttorv med låg bärighet. Kemiskt ändrades inte torvsubstratet i större omfattning med stabilt pH, kol- och fosforhalt medan kväveinnehållet ökade något med större inslag av ammonium. CN-kvoten blev något lägre i den fattigare Porlan.

Hydrologin i våtmarksområdet speglades av vattennivån i våtmarkerna, grundvattennivåer i den närmaste omgivningen och avrinningen från områdena. Ytvattennivåen finns relaterad ovan. Grundvattenförhållandena i omlandet påverkades av höjd vattennivå i våtmarken men ändringen på större avstånd (50-100 m) var liten, möjligen någon decimeter. På kortare avstånd från våtmarkskanten var ändringen större och det noterades 0.2-0.3 m högre nivå på 30-5 0 m avstånd. Avrinningen speglas i vattenbalansen, som visade lägre avrinning och högre avdunstning från våtmarksområdena. För den mer stabila perioden 7-13 år efter återvätning visar kontrollområdet en avrinning i medeltal per år om 246 mm och avdunstningen 492 mm. Motsvarande värden för våtmarken Porla A1 var 197 mm respektive 540 mm. Höga vattenföringar vid kraftiga regn och snösmältning visade lägre toppar från våtmarken jämfört med kontrollen. Låga flöden vid torrperioder verkade bli lägre och perioder utan flöde längre än förhållandena under pågående täkt.

Vattenkemi var olika vid de tre undersökningsområdena där Porlan utgjorde en näringsfattig miljö med pH strax över 5 medan Toftmossen hade ett pH på ungefär 6 och Västkärr det rikaste med pH mellan 6 och 7. Även näringsämnen som oorganiskt kväve, baskatjoner och fosfor speglade denna bild. Ändringar efter återvätning kunde endast bestämmas för Porlan och Västkärr. Vattnets pH var tämligen oförändrat vid Porlan medan det inledningsvis blev lägre vid Västkärr för att med tiden öka till högre värden än före återvätningen. Flertalet ämnen visade lägre koncentrationer i våtmarkerna jämfört med i täkttillstånd men fosforhalterna ökade. Även transporter av flertalet ämnen var lägre efter återvätning.

Växthusgasemissioner från öppet vatten visade generellt låga värden för de tre växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas. Från växter på mark i strandzonen förekom dock höga flöden av CH4, vilket var betydlig högre än den som uppmätts på den orörda myren. Det blev tydligt att våtmarksväxterna är en förutsättning för betydande metanemissioner. Även höga emissioner av CO2 uppmättes från dessa växter, men de nya kontinuerliga mätningarna från det automatiska mätsystemet visade att en mycket stor andel av CO2-emissionerna hade tagits upp genom fotosyntes under dagarna. Om detta kan generaliseras för alla ekotoper med vegetation, tillsammans med att N2O-emissionerna generellt var låga eller obefintliga för de tre undersökta lokalerna, pekade resultaten på att det var CH4, som dominerade nettoflödet av växthusgasemissioner från torvtäkter som restaurerats genom återvätning.

Allmänt kan sägas att det är ett möjligt och bra alternativ att efterbehandla avslutade torvtäkter till våtmark till fördel för landskapsdiversitet och biologisk variation. Betydelsen ur ett växthusgasperspektiv kan vara mer dubiöst och erfordrar ytterligare studier. På sikt kommer dock torvbildningen att ackumulera kol.

Published in

Projektrapport / Torvforsk - Stiftelsen Svensk torvforskning
2016, number: 18
Publisher: TorvForsk