Skip to main content
Report - Peer-reviewed, 2016

Biologisk recipientkontroll vid Forsmarks kärnkraftverk: årsrapport för 2015

Adill, Anders; Heimbrand, Yvette; Karlsson, Erik; Sevastik, Alf

Abstract

I rapporten redovisas resultaten från undersökningarna i det biologiska recipientkontrollprogrammet för Forsmarks kärnkraftverk under 2015. Energiproduktionen i kärnkraftverkets anläggningar var 21,1 TWh under 2015. För Forsmark 2 (F2) var produktionsnivån den största någonsin, sannolikt ett resultat av de effekthöjningar som trädde i kraft 2013. Effekthöjningarna har bland annat medfört att intaget av kylvatten till kraftverket har ökat från cirka 88 m³/s till 96 m³/s. Förlusterna av fisk i silstationerna utgjordes likt tidigare år av småväxta fiskarter samt yngel. Sammanlagt fastnade totalt cirka 19 miljoner individer i silstationerna under åtta provtagningsveckor på våren och tolv veckor på hösten. Storspigg ( på våren och 66 procent under hösten. Under hösten utgjordes den största andelen storspigg av årsyngel vilket speglar artens rekryteringsframgång i kustnära vatten vid Forsmark. Den tidigare ökande förekomsten av ål ( silstationerna har avstannat och 2015 förekom relativt små mängder ål i proverna. Ålarna fastnar främst under senhösten i silstationerna och utgörs främst av könsmogna blankålar. Förlusterna av strömming ( framförallt vuxna individer och i jämförelse med tidigare år var förekomsterna små. Stora nätfångster i Biotestsjön under våren visade återigen anläggningens attraktionskraft och betydelse för fisk i området. Abborre ( rutilus) björkna ( gallren togs bort från anläggningens utsläpp 2004. Mört fångas främst under mars– april och abborre i maj månad i samband med respektive reproduktionsperiod. Trots den omfattande lekaktiviteten för mört i Biotestsjön under våren var det mycket låga tätheter av yngel under hösten. Årsyngel av abborre fångades i relativt stora mängder under 2015. Mängden ål i Biotestsjön har haft en negativ utveckling sedan undersökningarna inleddes 2003. Av de 500 000 glasålar som sattes ut 1989 har de allra flesta sannolikt lämnat anläggningen. Det varma vattnet i Biotestsjön har dock en stor dragningskraft för ålen och det sker kontinuerligt nyrekrytering in till anläggningen. Under hösten bestod nätfångsterna i Biotestsjön främst av abborre, mört och sarv. I kontrollerna för gonadstatus och kondition för abborre och mört påträffades inga individer med skador eller kritiska värden. Åldersanalyserna av abborre visade att de allra flesta var två år eller yngre. De äldre fiskarna skyr sannolikt anläggningen under sommaren då vattentemperaturen är alltför hög. Tillväxten hos abborre och gädda ( fångsterna i nätfiskena likvärdiga med fiskena i oktober och det är sannolikt att de individer som finns i Biotestsjön under hösten övervintrar i anläggningen.Gasterosteus acelatus) svarade för de största förlusterna med 91 procent av individernaAnguilla anguilla) iClupea harengus) utgjordes 2015 avPerca fluviatilis), mört (Rutilus, sarv (Scardinius erythrophthalmus), gers (Gymnocephalus cernuus) ochAbramis bjoerkna) uppvisar alla en positiv utveckling i Biotestsjön sedanEsox lucius) under 2015 var återigen mycket snabb. I december månad var Sammanfattning I nätprovfisket i Forsmarks skärgård fångades likt tidigare år färre fiskar jämfört med Finbofjärden. Den vanligaste arten i provtagningarna var abborre. Den positiva utvecklingen för fångster av stora abborrar (>25 centimeter) i Forsmark fortsatte under 2015. Detta kopplas till abborrens möjlighet att vandra fritt mellan Biotestsjön och omgivande områden och att de periodvis kan tillgodogöra sig Biotestsjöns goda förhållanden för snabb tillväxt. Provtagningarna av mjukbottenfauna i Forsmark och Finbofjärden visade små mellanårsvariationer vad gäller biomassa och abundans under senare år. På den mellandjupa stationen FM 119 har bottenfaunasamhället återhämtat sig sedan likströmskabeln Fenno-Skan 2 grävdes ner i området 2011. I undersökningarna av hårdbottenfauna med så kallade Landforsplattor var skillnaderna stora avseende artförekomst, biomassa och abundans mellan 2014 och 2015. I Biotestsjön var skillnaderna tydligast. De arter som ökat mest var falsk vandrarmussla antipodarumMytilopsis leucophaeata, nyzeeländsk tusensnäcka (Potamopyrgus) och märlkräfta (Leptocheirus pilosus). Den främmande musselarten Mytilopsis leucophaeata och kan sprida sig obehindrat till Biotestsjön. Arten har även påträffats utanför anläggningen i Forsmarks skärgård, men i mycket mindre omfattning jämfört med i Biotestsjön. Sannolikt är vattentemperaturerna under vintern så låga där att de får svårt att överleva. Fågelinventeringarna inom kontrollprogrammet visade under 2015 att Biotestsjön var det enskilt viktigaste området i Forsmark för de sjöfågelarter som ingår i programmet. Förekomsten av mellanskarv ( Forsmarksområdet och häckningar genomfördes återigen inne i Biotestsjön. Likt tidigare år överlevde dock inga ungar och anledningen tillskrivs frekventa störningar från bland annat havsörnar (förekommer rikligt i de varma delarna av kylvattenvägarnaPhalacrocorax carbo sinensis) har ökat iHaliaeetus albicilla) och trut- och måsfåglar.

Published in

Aqua reports
2016, number: 2016:7
ISBN: 978-91-576-9407-2

Authors' information

Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Aquatic Resources
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Aquatic Resources
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Aquatic Resources
Sevastik, Alf
Kustbild Alf Sevastik

Associated SLU-program

Coastal and sea areas

UKÄ Subject classification

Ecology

URI (permanent link to this page)

https://res.slu.se/id/publ/80558